Direktlänk till inlägg 21 april 2010
Lite bra sömn och drömmande rensar väl dom röriga tankarna man har, så att allt hamnar arkiverat på rätt plats.
Här om dagen så frågade sig journalister om vart dom skrivande männen var som skrev mer än om "killgrejjer" och om mer känslosamma aspekter och erfarenheter om det som får en att må dåligt i största allmänhet, som förvånade mig att man inte visste, men det är ju en annan femma då.
Hur det ser ut idag i samhälle i vissa fall är väl kanske inte så uppmuntrande, och kan ju störa även den bästa. Och det är ju bra att folk har möjlighet att ta fram det som massmedia tror att vi inte vill veta, mer än lite smakprov på lite händelser som vinklat av många journalister till ett partiskt håll, politiskt håll osv, som förvånar mig också iom att journalister ska väl vara neutrala emotionellt och låta läsaren avgöra.
En sak som jag är bra på är att se till att det blir fel, och inte alls som man hade det tänkt från start då. Det blir ett lite "ojj då, det där gick riktigt fel och illa" där man ser efter en stund att det är ju inte riktigt åt det hållet det var tänkt att gå. Det är väl mycket pga för orsaken att pricisera sig i text till någon man vet väldans lite om, är ju riskabelt, samt en väldans vansklig metod av kommunikation, ungefär som att lira in ett bowling klot i en porslins affär där man får stå och vänta på om det säger klirr o krash, eller om det går vägen. Tillsammans med att jag har lite att oroa mig om som inte har att göra med andra här, men självklart påverkar en utan att man tänker på det.
Är man/jag stressad och man har bråttom att lira in bollen med sitt meddelande så är det ju ännu större risk för att det går illa. Det blir ju lite svårt att kanske ha lust att kolla vad det stod samtidigt som halva butiken är ett helvete.
För min kära blogg kollega's Faktamannen's blogg så. Jag borde ju varit lite mer rak i min uppskattning eftersom jag gillar hela andemeningen i hans/din blogg. Det går snabbt att snärja in sig att förklara förklaringar som man extra förklarar. Samtidigt som man tänker att "fan den här lajto mannen skulle vara kul att känna att man har time över" att sitta och bolla allt möjligt med. För det skulle vara givande, åtminstone för mig. Samtidigt som man känner sig lite jagad som en hund den här veckan, där man vill hinna med allt man har på gång.
Det blir kanske lite dumt när man hoppar in hos någon och direkt ska ge "konstruktiv kritik" utan att känna denne mer än det man ser på en blogg. Oavsett vilka avsikter man har. Det är ju lättare, åtminstone för mig att se personen i fråga iom att jag missar en stor potion av kommunikation som jag förlitar mig på i vanliga samtal, som kroppsspråks reaktioner, tonläges nyanser, emotionell respons i ansikts muskler, och på den vägen är det när hela porslins butiken krashar i ett brak. <-- Lite rolig bild assocciation av katastrofen man ställer till med som inte har att göra någonting med personen i fråga som alla gånger har skinn på näsan.
För att hoppa tillbaka till journalister och killar i allmänhet. Det är ju lite trist att vi killar blir påprackade sociala krav för uppförande, hur vi ventilerar känslor och upplevelser i text, och man tycker väl att vi har kommit en bit på vägen i "genus frågan". Och vi mindre antal i gämförelse till kvinnor som inte bara pratar om explosioner och sport, ska man ju värna om pga att vi är ju en liten motvikt till dom stereotypa uppfattningarna vissa gärna har om oss grabbisar.
Det finns gott om killar som illustrerar glad och arg på internet. Men det finns väl kanske inte lika många som breddar det emotionella spektrat i text, speciellt på bloggar, och dom få som finns ska man ju uppmuntra istället för att trassla till det med, och sen inte hinna förklara sig vad man tänkte säga.
Ålder har inte mycket att göra med kunskapsmängd, eller hur man fungerar värdegrundmässigt som person. I längden så är ju ålder oväsentlig för helheten av personligheten, mer än att man för egen del kanske har lite mer erfarenhet att inte upprepa gamla dumheter hehe. Man lär sig något varje dag väl.
En liten dum sak med bloggar är att det blir baklänges, iom att man startar med det sista inlägget, där författaren säkerligen undermedvetet väntar sig att man har startat att läsa i början (åtminstone jag, och en hel del andra), så att vissa själv-ironiska påståenden som: Har nu vart bloggare i ca 18 timmar, och känner att jag kommer trivas bra i rollen som mästerbloggare. Som säger mycket av tonen på bloggen. Men jo jag tog mig tid att läsa igenom den, fast åt fel håll, och kom in på en dålig dag, så att det kanske inte vart läst på rätt sätt tyvärr. En bra start är ju här vilket sätter tonen på ett bra sätt för mannen ifråga.
Det är ju väldigt tabu belagt att prata om IQ i Sverige i största allmänhet hos vanliga individer som är mer eller mindre smarta och befinner inom gränserna, samt att påstå att man är väldigt bra på någon som är annat än fotboll många gånger. Även om det nu inte är alltid så..
För egen del så är det ganska så nice att inte ha så många kommentarer, speciellt dom där man missförstår undermeningen och tonen i inläggen, som skiljer sig från dag till dag lite granna iom att man är i olika känslostämningar som glad, fundersam, undrande, på "Emil i lönneberga humör" osv....
Det är ju lite "onödigt" med Faktamannens anonymitet iom att han/du skriver ju vädigt bra, även om det är risk för missuppfattningar beroende på vart man kommer in i bloggen, pga att läsaren uppfattar ju saker upp sitt eget perspektiv, även om man önskar att folk läste det på "rätt sätt" många gånger.Även om jag hajjar konceptet med anonyma fakta för att fokus ska vara på dem, och inte individen.
Men någonstans så tycker jag att vi har nog med fakta, och behöver mer känslomässiga och personliga reaktioner på mycket omkring oss. Vårat samhälle är avskalat i anonymitet och kollektivitism så att det räcker bra för min egen del. Speciellt från oss grabbisar då.
Förhoppningsvis så tar du till dig dom positiva och konstruktiva uppfattningarna du får i kommentar boxen om det du skriver om, i en större utsträckning än orättvisa påhopp, samt att du samtidigt glädjs åt det som är bra och lyfter fram det i ditt perspektiv också. Vilket egenligen var det jag skulle säga, även om jag krånglade till det lol. Kaos mannen är väl min extra tagg hehe.
Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???
Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......
En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies? En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...
Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|