Imorgon så har jag fått ett läkarbesök utan att ens bett om det. Inte pga att jag mår dåligt etc. Utan för att sjukvården måste uppvisa någon administrativ och byråkratiskt orsak till att dom skriver ut piller till mig.

Idag med en Ptsd diagnos. Så är det ju vettigt att psykiatrin egentligen borde skriva ut dom piller jag käkar. Lyrica emot kroniska somatiska och psykosomatiska besvär pga Ptsd. Samt Citadon emot dom kroniska somatiska problem jag har. Samt Beta blockerare emot takykardi pga stress aka Ptsd.

Psykiatrikern som skrev ut ptsd diagnos åt mig, och tog över efter förre Adhd läkaren. Kunde inte låta bli att skriva adhd i ett litet hörn. Nånstans så undrar jag vilken kunskap hon nu har om ptsd, och hur det påverkar organismen.

Under alla år, så har jag tappat respekten för deras lokala kunskap här i Katrineholm. Vilket kanske är orättvist, men dom har hittills inte använt sig av den kunskap dom borde lära sig i skolan och med yrkeserfarenhet.

För min del att gå till en hus läkare, som är AT läkare är mest slöseri med pengar, pga att han inte kan göra ett jota, även om han nu skulle vara fantastisk. Relativt nya läkare, är oftast bäst när det gäller kreativa lösning, och initiativ att försöka hjälpa. Sen så är dom mest "up to date" med vetenskap.

Problemet är att jag har gått en gång för mycket till stafett läkare, så jag orkar inte ens att besvära mig längre. 

Förra året så hade jag tänkt att mellan januari - juni, lösa min biokemiska röra i kroppen. Vid det läget så hade jag itne tillräckligt med kunskap, utan var precis i begynnande stadie att verkligen fördjupa mig. Idag så har jag väl lite bredare kunskap om hur kroppen fungerar som den gör, när man är jag.

Tidigare med Adhd diagnosen, så har jag inte begärt några åtgärder el förväntat mig att det ska leda till sjukvård. Jag har hajjat att dom åtgärderna inte skulle ha någon större positiv inverkan på mig, eftersom jag hela tiden ansett att jag har ptsd i grund.

Idag med Ptsd diagnosen, så även om läkaren som ställde den inte förstår helheten, så kvittar det ju. Det ger mig medicinsk rätt att remiteras åt rätt håll.

Hittills så har man kunnat säga att allt är toppen, även om mina prover har sagt något annat. Men så länge man inte har en korrekt adekvat diagnos som visar helheten. Så händer ingenting.

Det som aldrig har tagits upp, är att jag är ett brottoffer, och inte en psyk patient. Det här gör att jag har svårt att köpa adhd diagnos, och deras inställning emot mina problem.

Jag kommer aldrig att få juridisk upprättelse eller ekonomisk kompensation. Det är lätt att skriva i massmedia om alla dom lata sjukskrivna personerna.

För min del. Mitt straff för att jag föddes av dom föräldrar jag gjorde. Är att jag är dömd att leva i ekonomisk och social missär, där jag är intvingad i en ekonomisk beroendeställning. Min farsa och andra ansvariga är helt ansvarsbefriade, och lever ett gott liv idag helt utan konsekvenser för deras handlingar.

Hade jag haft pengar så skulle jag seriöst överväga att ordna lite rättvisa på egen hand. Och tagit reda på dom inblandades adresser, samt sätta dom i en beroende ställning själva. Hugga av fötter och händer skulle sätta dom i motsvarande situation. Men det här är självklart bara känslomässig frustruation som är skäl till dom ideérna. Jag kan inte ens slå ihjäl en blommfluga idag.

Förutom mitt livslånga straff, att vara tvingad in i min levndssituation. Så är resultatet av våld och hat, att brottsoffret får en välutvecklad empati, sympati, intuition och altruism. Nånstans så skulle jag må otroligt mycket bättre om jag var utan dom, och var lika onskefull som vissa andra. Jag kan inte låta bli att sympatisera och förstå vad det är som har lett fram till min farsas beteende. Vilket rent praktiskt inte förtjänar någon förståelse. Nu är det inte så att jag har någon sjuklig empati för dessa dårar, utan skulle jag hitta min farsa blödande på gatan, så skulle jag spotta på han, och gå vidare utan några moraliska kval.

För lokal psykiatrins blunder med mig. Att dom gör ett brottsoffer till medbrottsling, genom att säga att jag har Adhd, som leder till att man fungerar och mår som jag. Känns som ett övergrepp också.

I Sverige, så pratar man ju om att man ska bli strängare emot brott. Men om jag ser till min situation, så är man strängare än någonsin emot brottsoffer.

Hur som helst, så har jag en massa fakta idag på hur det ligger till med allt, även om det ännu inte är satt i sammanhang.

Det som driver mig, är att rätt ska vara rätt. Ilska emot likgiltighet och förakt emot okunskap är ett bra bränsle som driver en långt. Och det har jag mycket av, även om jag saktar ner emellanåt.

Jag vet inte om det krävs polis rapporter och en jurist för att man inte ska mista att jag är något annat än ett brottsoffer. Det inkluderas inte tydligen i lokala sjukvården.

Tyvärr så har jag inte ekonomiska resurser att lösa detta i rätt ände. Med en civilprocess emot dom ansvariga. Parallellt med sjukvård emot dom konsekvenser detta har haft för mig. 

Jag vet inte om en Ptsd diagnos räcker för att få ett juridiskt ombud, men det är väl värt att kolla upp också.

I Sverige så rubriseras 30 års upprepat våld, hot, mordhot, terror och dråpförsök  emot kvinnor och barn. Som ringa misshandel som snabbt presskiberas. Hade jag slagit ihjäl farsan i självförsvar, så hade jag säkert blivit inlåst resten av mitt liv. Det svenska rätts systemet känns väldigt tryggt måste jag säga.... Samtidigt som man får höra att man har Adhd, och inte är ett brottsoffer....

För alla andra brottsoffer med post trauma stress, som får Adhd diagnos istället, kan jag bara uppgivet sympatisera med...

 

Tristessa

1 februari 2010 17:50

Det säger så mycket det du skrev, särskilt detta ""Det som aldrig har tagits upp, är att jag är ett brottsoffer, och inte en psyk patient." Jag tror det hade sett annorlunda ut om du suttit på ett postkontor som rånades, då hade de flesta t.o.m de mest outbildade kunnat se dig mer som brottsoffer än psykpatient.

http://tristessan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...