Det började väl lite smått när jag hängde med trenden att motivera sitt amfetamin missbruk i 29 års ålder. Var och varannan person jag träffade i dessa kretsar motiverade sitt eget missbruk med att "jag har säkert Adhd" och är hyperaktiv bla bla bla.

Dumt nog så hängde detta med i bakhuvudet när jag kontaktade husläkare i stockholm för allt trassel. Och nånstans så nämde jag Adhd?? vid något tillfälle, som hamnade i journaler som flyttades över till Katrineholm 1 år senare, när jag flyttade hit. 

Jag klippte mitt missbruk innan jag flyttade, och fick inte kontakt med psykiatri förräns efter 9 månader. Vid det tillfället och framåt så förklarade jag att jag ansåg mig vara ett brottsoffer, med ptsd. Vilket var helt lönlöst...

Den psykolog jag gick hos, bestämde sig för att det var enkelt att säga Adhd, för att det rullade skönt över tungan på henne el någe lol. Efter +2år och ett otal lustiga 3 veckors läkarintyg där det stod vadsom helst. En dåre som kallades för överläkare insuinerade på skitsofreni, och hur han listade ut det vet jag inte, för han satt med ryggen vänd emot mig, och pratade in i datorskärmen (hans mamma hade missat att lära han sociala egenskaper lol). Asocial, depremerad, ångest, bipolär etc... Är det jag har fått höra.

1 AT läkare under 5 år, kopplade vad det handlade om, och sjukskrev mig för stress orsakad av yttre faktorer, i 3-4 veckor.

Tack vare att man totalt ignorerade min historia och uppväxt. Så pga att mina exekutiva funktioner var nedsatta pga stress, där minne, inlärning etc är inkluderat. Hyperaktivitet m.m, pga stress. Så Ace'ade jag ASRS testet med "Mycket ofta" på allt typ. På Wais III testet så gjorde jag alla rätt också, där IQ låg över medel. Fast kortidsminnes aka performanstestet, där man ska komma ihåg en serie siffror el bokstäver, och upprepa dem. Nu i efterhand så hajajr jag att det är fel utformat, och det är testet det är fel på och inte mitt minne.

Psykologen delgav siffror och bokstäver i följd verbalt, som jag skulle upprepa verbalt. Jo tjenare o grattis att det inte gick som det skulle. Iefterhand när jag gjort samma test med visuell info, så ligger mitt korttidsminne bra över snittet.

Ett standardiserat allmänpsykiatriskt test på ca 500 idiot frågor som inte säger ett jota, som gör att man klassas som en hypokondriker och hysterisk.

Tillsammans med en massa vilja att den enda diagnos som finns, är Adhd. Resulterade i att det ställdes en Adhd diagnos på mig, till slut år 2006.

Vid det läget så var min FD sambo på smällen m junior, och vårat förhållande o liv i utförsbacke.

Efter diagnos och medicinering med Concerta så vart det succesivt värre och värre, med kulmen i vår separation och min flytt 2008 i april. Efter det så har jag för första gången haft chansen att isolera mig på riktigt, och återhämta mig mentalt.

Jag har inte haft den blekaste om vad Adhd diagnosen verkligen är, eller Ptsd diagnosen för den delen, eller hur stress och trauma påverkar en långsiktigt. Det är efter 2008 som jag har haft tid att verkligen lärt mig om alles. Det gör självklart att jag fattar att folk inte har tid el motivation att lära sig själv. Totalt så är det över 10.000 artiklar om Adhd, vilka är mer el mindre vetenskapliga beroende på vem som gjort dem.

Tillfärlligheter med en massa annat dumt, ledde till min Adhd diagnos. Hur man än lägger upp det, så svarade jag exakt rätt på allt, för att få Adhd. Är man lite rationell o logisk, så är det kanske inte så svårt att lista ut att dessa symtom, deffinetivt enbart unika för Adhd diagnosen. Det är ju därför bra om man har riktiga patologiska erkända metoder för att utesluta en massa orsaker, vilket jag inte såg röken av då. Gör man absolut inga neurologiska el endokrinologiska tester, så har man inte en aning om vad symtomen orsakas av, hur mycket tester som man ska kryssa i, man utsätter folk för. 

Det mest tragiska av det sista årtiondet, är ju att dom flesta tror att dessa symtom endast uppstår av Adhd, med en hel del läkare inkluderade. Ser man det så, så har dom ju gjort exakt allt som krävs av dom, och jag har rätt diagnos...

Det här är väl lite av skälet till att jag skriver en massa om all denna gojja. Nånstans så är det väl bra med en motvikt, även om inte många vill höra talas om det jag skriver om.

 

tulipano

2 februari 2010 01:42

Ciao.

Ska försöka hålla mig kort så allt blir begripligt..haha..

# Läste din senaste kommentar till tristessa. Jäkligt bra skrivet och förklarat! Bra blandning av personlighet och kunskap.

# Även detta inlägg var mycket bra. Förstår dig bättre nu och får mer sammanhang av vad du skriver/skrivigt. Men blev först fundersam över det sista för tycker definitivt inte att du skriver gojja och dina texter har hjälpt mig mycket. Men tror jag nu fattat det rätt att det var mot "etablissemanget" du mena..(?) Hoppas det iaf.

# Tristessas senare inlägg trigga mig att fundera över vad ADHD är för mig och hur jag ska kunna förklara det för andra. Och helt plötsligt slog det mig: för mig är det som en EGENSKAP! Det är därför jag inte vill medicinera det. Det är även den insikten (även fast jag tidigare inte kunde beskriva det) som gjort att jag lättare accepterar vem jag ÄR. Idag kan jag t.o.m vara stolt över mig själv att jag är "annorlunda".

# En sak till slog mig ikväll faktiskt. Tidigare förklarat för folk att soc. är den enda instansen man är "skyldig" innan man bevisat annat med diverse intyg, möten, papper mm. You name it.. Tror du förstår/vet vad, och hur, jag menar.
Men egentligen samma sak med psyk..! Menar: Tar ett ex. Jag fick riktigt ont i magen för nåt år sedan. Mådde dåligt vid denna tid och sökte till slut akutvård mitt i natten för magsår. Efter en undersökning visa det sig istället vara en brusten blindtarm.
När man söker psyk så har man oftast en egen bild av vad som är fel men det lyssnar sällan psyk på utan istället ställer dom en diagnos (eller inte alls) utan att förklara varför och hur dom kom fram till detta. Precis som du ofta skriver övergår då bevisbördan till patienten som i sitt trassliga tillstånd ska försöka förklara att diagnosen inte känns rätt.
Om jag nu jämför med exemplet ovan är det som att läkaren operera mig för blindtarmen UTAN att vara säker på att det är rätt för att sen skicka hem mig med värktabletter med uppmaningen att återkomma om nåt blivit fel. Det gör ont när man opererats och inte varje dag det görs så hur ska man då kunna "bevisa" att nåt är fel..?
Inte det bästa exemplet kanske men tror/hoppas du förstår hur jag menar.
När man söker psyk SKA man bli utredd tills någon är säker på rätt diagnos eller tills patienten mår bra (t.ex. akut depression vid dödsfall mm). Sen utarbeta en "plan" TILLSAMMANS med patienten som då känner en trygghet i att detta är rätt väg att gå osv.

Kan fortsätta men blir att "förklara förklaringar"..;)

Vill till slut bara skriva att om dina inlägg och kommentarer hjälper mig, och det gör dom, så hjälper det även andra.
Du gör skillnad!

Sköt om dig. /Patrik

http://metrobloggen.se/tulipano

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...