Ny forskning visar lovande resultat för bl.a ptsd patienter som behandlas med oxytocin.

Detta nyhetsbrev domineras helt av en sammanfattning av den översiktsartikel om oxytocin som Kai och Tina Marie MacDonald, institutionen för psykiatri, vid University of California i San Diego, nyligen publicerat (Harv Rev Psychiatry 2010;18:1-21). Oxytocin, en neuropeptid som syntetiseras i hypotalamus i hjärnan, har en avgörande betydelse som mediator i flera olika aspekter av social anknytning och emotionella reaktioner samt för mentalt lugn och överlevnad. Utvecklingsmässigt sett är oxytocin en ?gammal? neuromodulator vars centrala roll i reproduktionen har utvecklats och förfinats under miljoner år såväl hos ryggradslösa djurarter som hos ryggradsdjur. De centrala och de perifera delarna av oxytocin-systemet har sannolikt utvecklats parallellt hos däggdjuren för att underlätta somatiska och mentala processer vid födsel, amning och postpartum. Djurförsök har visat att i hjärnan samverkar oxytocin med andra neurokemiska substanser som cortisol, östrogen, opiater och monoaminer i moduleringen av socialt beteende och den dämpande effekten av stressorer. Smärttröskeln höjs genom att oxytocin samverkar med opioida mekanismer och en anxiolytisk effekt uppnås via oxytocinreceptorer i amygdala. Även oxytocinets förmåga att öka den sociala kompetensen sker genom processer i amygdala, ett område i hjärnan av betydelse för igenkännande av andra individer och som bland annat, i samverkan med hippocampus, hanterar emotionella minnen. Oxytocin, som syntetiseras i hypotalamus, transporteras axonalt och frisätts i målområden i hjärnan inkluderande hippocampus, striatum och amygdala där oxytocin fungerar som neurotransmittor. Via en annan axonal transport frisätts oxytocin i hypofysala blodkärl och strömmar ut i det perifera blodomloppet som ett humoralt hormon. De klassiska hormonella funktionerna av oxytocin är att stimulera värkarbete vid förlossning och mjölkutdrivning vid amning samt känslomässig bindning mellan mor och barn.

Hos människa har man funnit samband mellan plasmanivåerna av oxytocin och en rad olika tillstånd däribland tillit och trovärdighet, ångest och mentala stressorer, förstämningstillstånd, schizofreni och autism. Då de mätmetoder som används vid djurförsök inte kan användas i humanförsök har det inte varit möjligt att direkt korrelera de perifera nivåerna av oxytocin med frisättning av oxytocin från specifika målområden i hjärnan. Samma begränsning gäller oxytocin som uppmäts i ryggmärgsvätska, saliv och urin. Den direkta vägen för att analysera oxytocins påverkan på den mänskliga hjärnan är att tillföra oxytocin via intranasal administration.

För att få en uppfattning om oxytocinets roll vid sociala interaktioner använder man sig av neuroekonomi, en tvärvetenskaplig disciplin som undersöker mekanismerna bakom de beslut människan tar. Speciellt två kunskaper ifrån social neuroekonomi är relevanta för oxytocins funktion nämligen - att värde och välbefinnande beror på uppfyllande av olika begär samt - att social belöning aktiverar centrala belöningsmekanismer på samma sätt som andra sorters stimuli, som är av vikt för överlevnad, t ex mat och dryck. Man använder sig här av ett så kallat ?trust game? mellan två spelare. Utgångsläget är att den ena spelaren, en investerare, har att besluta om han skall behålla en summa pengar eller om han skall dela summan med den andra spelaren, som kallas förvaltare. Om man delar summan tredubblas investeringen och förvaltaren befinner sig nu i den situationen att han kan återgälda förtroendet och betala tillbaka en del av pengarna eller han kan besluta att svika förtroendet och behålla hela summan. I det här spelet befinner sig investeraren alltså i ett betydelsefullt socialt dilemma: att lita på eller att inte lita på sin medspelare. Det är visserligen mer lönsamt att ha förtroende men å andra sidan kan investeraren riskera att bli bedragen. Så har man exempelvis funnit att storsinthet hos en spelare ger upphov till en frisättning av oxytocin hos motspelaren. I en annan försöksmodell får försöksdeltagarna antingen oxytocin eller placebo intranasalt och aktiviteten i olika målområden i hjärnan följs med magnetkamera under spelets gång. Författarna beskriver flera olika typer av ?trust game? där man genom att förändra spelets förutsättningar kan, förutom att studera förtroende och svek, även följa vad som sker i hjärnan vid sociala aktiviteter som risktagande, generositet, skadeglädje, animositet vid förlust av förtroende och andra psykosociala reaktioner. Författarna skriver att dessa experiment på övertygande sätt har visat att oxytocin genomgående leder beslutstagandet i en prosocial riktning utan att för den skull påverka det subjektiva medvetandet.

Oxytocin har även visats ha en framträdande roll vid hanteringen av sociala stimuli som till exempel hur man påverkas av ansikten, vänliga, arga eller skrämmande eller av bilder som visar skrämmande och hotfulla scenarier. Här har man sett att när försökspersoner utsätts för denna typ av bilder så minskar aktiveringen av amygdala signifikant efter intranasalt administrerad oxytocin. Man har också funnit att oxytocin påverkar kopplingen mellan amygdala och de effektor regioner i hjärnbarken som tas i anspråk vid rädsloreaktioner. Dessa resultat kan få klinisk betydelse vid behandlingen av PTSD (posttraumatiskt stress syndrom) och det har visats att intranasal oxytocin minskar den fysiologiska reaktionen som sker när krigsveteraner med PTSD genom bilder och ljudillustrationer återupplever genomgångna stridssituationer.

Hur man hanterar blickar och ögonkontakt har stor betydelse vid psykiska störningar som social fobi och autism och författarna beskriver ett flertal experimentella modeller som använts för att utforska oxytocins roll vid psykisk sjukdom. Exempelvis har preliminära studier av patienter med social fobi visat att aktiveringen av amygdala minskade och känslor av obehag inför vissa ansiktsbilder uteblev efter intranasal oxytocintillförsel. Förmåga till mentalisering, det vill säga att sätta sig in i hur andra människor tänker, är en viktig del av den sociala kompetensen. Personer med autism har en dåligt utvecklad mentaliseringsförmåga som bland annat illustreras av svårigheter att avläsa ögonuttryck. Oxytocin har beskrivits förbättra den bristande förmågan till icke-verbala uttryck som ögonuttryck, ansiktstuttryck och gester vid autism. Författarna hänvisar också till två intressanta studier där man visat att intravenöst tillförd oxytocin haft effekter på central nivå och minskat repetitiva beteendemönster och förbättrat taligenkänningen hos personer med autism.

Oxytocinsystemet har föreslagits vara delvis motsatt och komplementärt till stress- och kamp-flykt- reaktioner som moduleras av HPA-axeln (HPA, hypotalamus, hypofysen, binjurebarken). Med syfte att studera detta förhållande närmare har man undersökt hur intranasal oxytocin och social support respektive ingen social support påverkar stresshormoninsöndringen i ett prestationstest (the Trier Social Stress Test). Var och en av de aktiva interventionerna oxytocin och social support, dämpade den prestationsutlösta insöndringen av cortisol och resulterade i en ökning av skattningsvärdena för mentalt lugn efter testen. Kombinationen oxytocin och social support hade en additiv effekt. Dessa resultat och andra har givit upphov till den begynnande insikten att oxytocin kan länkas samman med de salutogena, biologiska effekterna av sociala interaktioner. På neurobiologisk nivå stöder resultaten hypotesen att oxytocin utövar en inhibitorisk effekt på HPA- axeln.

Författarna konstaterar att de flesta av oxytocins biologiska funktioner både perifera och centrala tycks utgöra en biokemisk länk för sociala relationer. I ett evolutionärt perspektiv är naturligtvis upprättandet och bibehållandet av sociala band en nödvändighet för överlevnad och jämförbar med de basala kraven på mat och dryck. Därför har ett naturligt urval previligierat uppkomsten av socialt orienterade neuronala kretsar i hjärnan och promoverat utvecklingen av sociala minnesfunktioner, uppfattningsförmåga och förmåga till selektiv vård och omsorg. Dessa kretsar, skriver författarna, har styrt däggdjuren till att reflexmässigt söka upp, minnas, upprätta, försvara och bibehålla betydelsefulla sociala band. Här har i överlevnadssyfte utvecklats ett subtilt lugn- och ro system som stimulerar tillväxt och läkning och balanserar effekterna av det mer primitiva och aggressiva kamp-flykt systemet.

Författarna tar också upp möjligheten att oxytocin kan komma att bli ett terapeutiskt alternativt vid behandling av ångestsjukdomar som social fobi och PTSD, men även vid sjukdomar med uttalade sociala dysfunktioner som autism och autismspektrumstörningar, schizofreni och borderline personlighetsstörning samt förstämningssyndrom som exempelvis postpartum depression. Hittills är dock kunskaperna om oxytocins effekter vid psykisk sjukdom begränsade. Det måste också nämnas att man saknar kunskap om vilka doseringar som är lämpliga och inte heller vet man tillräckligt om vilka negativa effekter som kan uppstå på lång sikt. En annan nackdel är att de flesta resultaten har hämtats från studier på män eftersom oxytocins effekt på kvinnliga könshormon utgör en svårkontrollerad variabel och riskfaktor då oxytocin kan inducera oönskade sammandragningar av livmodern (MacDonald M & MacDonald TM, 2010), bifogad.

Källa: http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?a=96547&d=28733&l=sv
Oxytocin kan hämma social fobi

[PRESSMEDDELANDE 2008-06-25] Svenska och brittiska forskare har i en experimentstudie med så kallad magnetröntgenkamera (fMRI) visat att hormonet oxytocin kan hämma känslor av obehag mot specifika individer. Upptäckten skulle kunna ha betydelse för en bättre förståelse och behandling av psykiatriska åkommor där man känner obehag vid möten med andra människor, exempelvis autism eller social fobi.

Oxytocin är en neuropeptid som utsöndras i kroppen vid exempelvis massage, i samband med förlossning eller när en kvinna ammar sitt barn och har då en lugnande och smärtlindrande effekt. I djurstudier har man också visat att oxytocin ökar social interaktion mellan individer, exempelvis vid parbildning. Det sker genom en direkt påverkan av amygdala, ett område som är viktigt för social interaktion och för att upptäcka emotionella hot i omgivningen. I en studie som nu publiceras i tidskriften Journal of Neuroscience visar forskare vid Karolinska Institutet och Welcome Trust Functional Imaging Laboratory i London att oxytocin även i människa kan fungera mer riktat än att ge en allmän behaglighetskänsla.

I studien fick försökspersonerna se bilder på fyra olika ansikten, där två av bilderna ibland kombinerades med en mycket liten, ofarlig men för försökspersonen obehaglig, strömstöt. Inte oväntat kunde forskarna konstatera att de ansiktsbilder som följts av de små strömstötarna upplevdes som mer obehagliga än övriga bilder. Men när forskarna sedan gav hälften av försökspersonerna oxytocinspray och den andra hälften placebospray skedde en intressant förändring.

- När vi visade de två ansikterna som tidigare varit parade med strömstöten igen för dem som fått oxytocin tyckte de inte längre att de var obehagliga. Medan gruppen som fått placebo behöll känslan av obehag inför dessa bilder, säger Predrag Petrovic vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Forskarna följde också bildexperimenten med fMRI. De kunde då se att försökspersoner som utvecklat en obehagskänsla mot vissa ansiktsbilder genom strömstötarna hade en ökad aktivitet i amygdala och ytterligare ett område i hjärnan _ fusiform face area _ som bearbetar obehagliga och hotfulla ansikten, då dessa bilder visades. Hos de försökspersoner som sedan fick oxytocin minskade aktiviteten, medan de som fick placebo hade en fortsatt hög aktivitet.

- Det här tyder på att oxytocyn kan minska obehaget och öka chansen till social kontakt för personer med vissa typer av psykiatriska problem. Det finns några tidigare studier som också visat att oxytocin kan hämma amygdalaaktiviteten, vilket gör att vi bör betrakta detta som en möjlighet till nya behandlingar, säger Predrag Petrovic.

Finansiering: Studien är genomförd vid Welcome Trust Functional Imaging Laboratory i London och data är analyserade i London och vid Karolinska Institutet. För finansiering står även Vetenskapsrådet.

Källa: http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=2637&a=58156&l=sv&newsdep=2637

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...