Att jag äger på att inse löpande mina förväntade begränsningar idag. Egen och andras teoretiska och emperiska kunskap i samarbete och inovativ teknisk design minskar begränsningar, som jag och andra i min situation förväntas påverkas av i vardag och yrkesverksam verksamhet.

Social strukturella normer, regler och beteenden begränsar med från milt till omfattande beroende vilka grupper som ingår som psykosocial faktor. Vilket gör att jag ogärna umgås i grupp, där deltagarna har  gemensam nämnare, vissa aktiveter i livet som är till följd av yttre faktorer som dom inte rår/rådde över.

Grupper som är uppbyggda socialt pga delade intressen eller yrkesaktivitet, som ofta beror på gemensamma värderingar, eller Genotyp/Fenotyp faller ju sig naturligt att man fungerar i om man delar dessa variabler.

Att ha mixade sociala grupper, med folk som har väldigt lite gemensamt, tillsammans med olika ouppmärksammade Anknytnings etablerings typer, och en bakgrund där folk saknar lyckat samlevnads historia, oavsett vad man tycker om varandra (inte ta livet av varandra). Är väl mindre lyckat om man inte får lära sig SOCIAL PEDAGOGISKA sociala indelningar, personlighets typer osv, så att man förstår varför omgivningen beter sig som den gör. Så är väl receptet kirrat för social friktion på alla sätt.

För att folk ens ska vilja anstränga sig och orka vara lite bättre i sin kontakt med andra. Så behövs energi, inte utmattning. Fundamentalt reellt hopp om att det kommer att ordna sig. Inte nedslående propaganda och marginaliserande isolering. Behöver ju som sagt inte vara fiktiva illussioner om att det kommer att bli "NORM" fantastiskt. Utan det räcker väl säkerligen om en försäkran som går att ta på, om att det blir mer än mediokert iallafall.

Hur som helst så... Testar man för egen del att på ett inovativt sätt bete sig lite annorlunda inom sin egen Fenotyp. T.ex Introvert som är extrovert offensiv med kunskap (istället för fysiskt eller verbal gräns sättning). Så kan det ju leda till något positivt för egen del. Jag har märkt att kunskap som kan förbättra ens livssituation tas emot extremt negativt. Så det är ju inte riskfritt att försöka hjälpa andra på ett sätt som kommer att leda till bestående förändring. Så länge andra inte kan, så kan dom ju falla tillbaks på just det. Dom förstod inte, vilket faktiskt är en legitim orsak till att det blir fel. Ingen vill säkerligen inse själv ens begränsningar i första taget? För det kanske verkar vara början till slutet för något. Oavsett om det varit bra eller dåligt. Det som är känt, vänjer sig ju hjärnan med. Om det normaliseras och standardiseras utan protester från någon, så cementerar det uppfattningen ännu mera. Att det ska göras på ett visst sätt, och det blir inte bättre än hur det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...