Jag drar öronen åt mig när jag hör om de mesta psykologiska inriktningarna lol. När det gäller ett humanistiskt synsätt så tänker jag på behaviourism. När det gäller ett biologiskt synsätt så tänker jag på neuropsykiatri. Allt för länge har väl psykiatrin delats in i antingen eller. Vet inte om man ska stifta en ny inriktning (som har funnits ett bra tag nu för den delen), och är en kombination m biologi och psykologisk kunskap. ?FysioPsykoHumant synsett? Som är ett tvärvetenskapligt fält där man samarbetar över gränser. Man kanske skulle officiellt gå ut med denna version med pompa och ståt en helt egen (ny)premiär dag lol.

Varför krigas inom och omkring psykiatrin? Den första och viktigaste orsaken är att psykiatrin är satt att förvalta gränsen för det normala beteendet och därmed fått uppgiften att utveckla kunskap om vad som är psykisk hälsa och sjukdom. Uppdraget är svårt eftersom människan är multidimensionell, kunskapen om människan är begränsad, begreppet normalitet är delvis kulturbestämt och förändras med tiden.

En annan orsak till strid är psykia­trins egen. Den sitter i oförmågan att kasta ut förlegat tankegods som strider mot dagens kunskap om människan. Den sitter i bevarandet av dualistiska idéer där kroppen och själen inte hänger ihop. Den sitter i grumligt tal om humanism som motsats till biologins landvinningar. Den striden måste föras till ett slut.

Cullbergs inlägg om psykiatrin (20/10) bör läsas för att den på ett så bra sätt illustrerar hur en av de mest inflytelserika personerna inom svensk psykiatri de senaste 40 åren resonerar.

Psykiatrer under utbildning lever ofta i en miljö som visar skepsis mot evidensbaserad vård och präglas av att föreställningar om att det inte är möjligt att skapa kunskap genom systematisk forskning. Dessutom landar de i en miljö där yrkesrollerna ofta är oklara vilket gör nödvändigt samarbete över yrkesgränserna personbundet och energikrävande.

Med bättre förklaringmodeller kommer vi allt närmare möjligheter till behandlingar baserade på sjukdomsmekanismer och inte på symtom. Vägen dit är beroende av kunskapsutveckling baserad på forskning från molekylnivå till samhällsnivå.

Cullberg skrev Arma själar 2, som jag inte har läst mer än lite = 1 gång snabbt, så jag är åsiktslös om den artikeln, mer än att det är bra att olika åsikter faktiskt kommer till tals.

Källa: Arma själar 4

Av/efter symtom: så kommer skillnader, olikheter, mindre, sämre osv på en lång negativ spiral. Handlar det om ett brytet ben, så blir det ju inte så att patientens symtom (=ont i benet) gör att han ifrågasätter sin självbild, eller att andra stämplar hans sociala identitet (mannen med det brutna benet) på ett negativt sätt, mer än om man ska åka skidor lol.

Även jag har fördomar om dagens psykiatri diagnoser. Jag säger ogärna till dom flesta att jag har en adhd diagnos i papperna, för jag antager att det assoccieras negativt till min nackdel. Att jag inte har några vare sig sjukdomsmekanismer eller symton av Adhd diagnos idag kvittar ju. Folk som träffar mig i allehanda miljöer skulle aldrig kunna gissa sig till att jag har Adhd diagnos. Bara om jag nu skulle upplysa hela min omgivning om detta då.

Däremot så har jag destinkta sjukdomsmekanismer för Ptsd (att amygdala överreagerar vid olika händelser, negativ stimulans) som resulterar i symtom då. Tänk hur annorlunda det skulle ha varit idag för min egen del. Om jag hade sluppit mycket av min förvirring, där jag har blandat min personlighet i en enda soppa tillsammans med sjukdomssymtom (Adhd).

Läs nu det 2 nedanstående styckerna flera gånger och klura över det, så kanske man kan skilja på lite begrepp inom Abc sjukvård o forskning.

Det finns ingen sjukdomsmekanik för Adhd som är helt uppenbar idag. Adhd är en symtombaserad "humanistisk" psykologi-diagnos beskrivning. Ungefär som man beskrev Influensa, förkylningar, innan man visste att virus och bakterie förökning orsakade dem tidigare inom medicin. Innan man hade microskåp och kunde se dom micro organismer och beskriva hur bakterier och virus lever i våra kroppar, som resulterade i en exakt sjukdomsmekanik: Bakterie el virus tillsammans med immunförsvar som resulterar i diverse synliga symtom (pat = ökad temp, nyser etc) aka sjukdom.

Det är väl lite där Neuropsykologi är idag, fastän dom har inget microskåp. Dom gissar typ att sjukdomsmekaniken är Onda andar, demoner som gör en besatt, onda häxor som kastar en förbannelse över en? Dom skulle likagärna kunna göra det, även om dom nu inte överdriver så mycket. Det neuropsykiatri gör är att göra en (partisk) Kvalificerad gissning till orsak, som dom inte kan bevisa. Mycket har hänt dom sista 10 åren, men ännu har vi inte uppfunnit ABC-Microskåpet som kan se dom fysiologiska orsakerna till symtomen. Att neuropsykiatri får så mycket utrymme är egentligen fel, iom att ännu är det ju en psykologi diagnos, om än att den är på väg att utvecklas till en tvärvetenskaplig. Precis som t.ex Influensa gjorde efter att man upptäckte virus och bakterier.

FATTA??!!

Jag ska upp det här med medicinering av Adhd i samband med de 2 ovan stycken.

Pga att man inte förstår sjukdomsmekaniken, så är det svårt att förstå naturvetenskapligt efter vetenskapliga principer vad det är man ska påverka kemiskt, i det område som sjukdoms orsak förväntas sitta. Det är ju vanligt att pre-patienter har självmedicerat sig med Amfetamin pga att dom hört att det hjälper på ett relativt exakt sätt, samt märker själva att det fungerar bra på just dem, med att göra livet enklare för dom. Just detta är inget att säga.

Men någonstans så för självmedicinering av Amfetamin, så är det någonstans samma retorik som Alkoholisten har. Har man ingen aning om den fysiologiska verkan den har, ens på vad det nu ska påverka?? Så är det ju lite som med *Universal medinen* som man sålde i vissa stater på 1800 (brännvin), för allehanda krämpor.

Förespråkarna för medicinering säger ju att jag har helt fel, och ibland kommer dom dragandes med en undersökning som säger att dom har rätt, och jag är en idiot. Problemet då blir ju att dom har missat att medicin-vetenskap och sjukvård förväntas vara lite bättre, lite mer, lite mer kunnig än vi som självmedicinerar oss. För varje undersökning som säger att amfetamin har en positiv inverkan så, så finns det likamånga som talar emot den undersökningen. Ibland så är själva undersökningen dom refererar till helt annorlunda tolkad av ansvarig forskare.

Idag så har inte neuropsykiatri el forksning en aning om den exakta sjukdomsmekaniken, eller hur diverse preparat kemiska preparat påverkar oss positivt i rätt neurologiska områden. Det man vet är hur dom mest uppenbara symtomen är; inte hungrig, pigg, verkar mer fokuserad (periodvis) etc. Just dom här 2 första medicinska symtomen gillas garanterat av vissa. Inte hungrig = bli smalare (jag har "bantat" minst 10 kilo på affe flera gånger). Piggare = Har underlättat flyttar o flyttstädningar, renoveringar etc (ska jag flytta en gång till, så har jag sagt på skoj idag, att jag ska ha minst 1 gram för att palla, har blivit lite många flyttar de senaste åren då lol). Jag vet att man blir lugnare och gladare, så jag har självmedicinerat med amfetamin emot att man är låg i humör, samt att dämpa panikångest tidigare.

Jag vill äta piller som t.ex Penecillin som jag vet har en exakt fysiskt bevisad inverkan när det gäller att döda bakterier. Eller smärtstillande, som har en fysiskt bevisad effekt av dämpande på smärt/känsel neuron aktivitet så att man upplever att man har mindre ont. Jag har tidigare självmedicinerat utan att veta riktigt vad det är jag stoppat i mig. Alkohol emot panikångest o stress. Amfetamin emot stress, panikångest, inaktivitet, o ptsd reaktioner.

Dom som bedömmer att mediciner ger en positiv effekt på *just mig* förväntas internationellt o inrikes att; inom biomedicin, biokemi och kemi vara fullständigt kunnig när det gäller hur olika preparat fungerar i sin helhet. Inte kunnig i psykologi-medicin symtom effekt (det är bakvänt). Annars kan vi ju stänga socialstyrelse och läkemedelsverket.

Det är inte just Amfetamin som jag klagar på, om jag visste att det var ofarligt + nyttigt, hur det exakt fungerar och på vad, så sure, go for it. Det är synd att biverkningar inte känns till av många då. Så här i efterhand så ångrar jag det bittert men det är ju min bizznes.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...