Förra året så började spekulera vilt i vad Adhd diagnosen är, vad orsaken är, hur man forskar kring bokstavs diagnosen osv. Hur o vad man än anser om mig, så är jag efter en stund duktig på att erkänna att jag har haft fel, även om jag är tjurskallig och kallar dig för en jäkla typ först, för att du inte lyssnar på mina argument och resonemang.

När mitt huvud sätter igång, så kör det på i 380km, så att jag har en viss broms-sträcka. Sen så är jag väldigt emotionellt engagera i det jag håller på med och tempramentsfull (inte så att jag kastar saker om mig, utan mer som en vulkan med ett lock på).

Pga att min hjärna "uppenbarligen" måste vara väldigt bild-orienterad och använder sig av de visuospatiala områderna främst för mycket av tanke arbete, logik, minne, inlärning, abstrakta funderingar m.m Så är jag bortskämd med foto-minne, och kan backa samtal och gå igenom det man talade om, kropps-språk och reaktioner, vilket är precis som att spela upp en film i huvudet. Vilket är väldans användbart när man ska vara själv kritisk. Det här tror ju inte ca 75% av befolkningen på, men jag vet att ca 25% är som jag, så ni hajjar vad jag menar.

Men oavsett, för att sätta fingret på det jag menar så: Periodvis så fungerar man mindre bra som person med det mesta, och vid andra perioder så fungerar man otroligt bra. För en person som har fungerat som skit i helvete dåligt under vissa perioder av mitt liv, så vill man ju veta när och hur man ska må bra, och fungera på bästa adekvata sätt för en själv.

För folk av min sort, så har vi en stor sak gemensam, vilket är våran känslomässiga respons på vår omgivning och det som händer en och andra.

När jag blir riktigt riktigt förbannad. Som till exempel när jag läste om hur lättvindligt världs samfundet och alla som ska sköta detta, skiter i att 7 miljoner kvinnor dör av förlossningar, aborter och liknande graviditets problem, för att man prioriterar pengar till annat. Det får mig att vilja bli Hulk, och korsa halva galaxen ungeför. Eller som i somras, när man avrättar en liten Iransk tjej som erkände att hon dödat en annan under tortyr (vilket får en att erkänna vad som helst). Sen så går det ju självklart ner till mera nära saker som att folk man bryr sig otroligt mycket om, blir behandlad som skit.

Men den här känslo responsen går ju över fort på ett par minuter som tur är. Och man hanterar den mer eller mindre bättre beroende på vilka förutsättningar som råder.

När det gäller positiva känslor så är jag likadan. Är jag på riktigt bra bra humör så är jag gladare än dom flesta, och är en riktig pain in the ass (vilket är oftast mitt normal mode). Om det inte är en massa skit runt mig, så är jag som Tigger i Nalle Pu (vilket till idag är den bästa beskrivning av min person lol). 

En mellan stickare är: Om man känner mig som person, och vet hur jag fungerar med värderingar och i handlingar. Så läser man med säkerhet det jag skriver på det sätt som jag själv vill att man ska göra. Annars så vet jag inte hur man tar till sig det jag skriver lol. Lite nervig blir man väl emellanåt.

Men whatever då, för att vara lite serious då:

En människa kräver en massa ämnen för att fungera som det är tänkt. Inte vilka som helst, utan en specifik mängd av kemiska substanser måste vi stoppa i oss, sen måste kroppen syntisera en massa ämnen av kolhydrater, fett och proteiner, vitaminer, mineraler och vatten som tillslut, blir allt kroppen behöver under rätt förutsättninga av yttre stimuli. Våra liv och hur vi fungerar och reagerar styrs ju av våra hormoner. Hormon produktionen styrs av t.ex att man blir stressad, som gör att kroppen reagerar med en omfattande hormon/signalsubstans produktion som får oss att reagera på ett visst sätt i olika situationer. Välbefinnande är en annan faktor, likaså med könsrelaterade hormoner etc

Idag så är den emperiska vetenskapen övertygad om att t.ex bristen på seratonin är det som gör oss deprimerade, men dom är inte 100% säkra, men det är det mest logiska som dom får ihop som svar till reaktioner hos individer som äter extra av det. Man vet inte egentligen *hur och vad* det är som gör att människor "mår bättre" av pillerna som man skriver ut. Men emperi kunskap fungerar så; att man ger ett piller och tittar på om individen reagerar på det sätt man vill och föredrar, vilket det verkar som idag, oftast då. Jag har själv testat dom, så jag håller med alla om detta också.

Min hypotes som jag har funderat på och ligger i spekulations stadiet (frågeställning till en själv), är om inte en viss del av oss i bokstavs gänget är beroende av något som vi har för lite av, men som itne uppmärksammats iom att det kanske inte är det första som slår en som forskare. Sedan nu när jag läser om detta i skola (även om det över-överkurs), så är det väl aktuellt i dagsläget.

Frågan är; om mina likar inte fungerar och presterar bäst när vi har väldigt en hög nivå av hormonerna Vasopressin och Oxytocin i våra system.

Oxytocin:

Är ett peptidhormon och en signalsubstans i hjärnan som bland annat utsöndras från hypofysens baklob. Oxytocin är liksom vasopressin ett peptidhormon. Enligt vissa forskare ger oxytocintillförsel bland annat upphov till lugn, minskad smärtkänslighet har en lugnande och stimulerande effekt på tillväxt och läkning.

-Sexual arousal. Oxytocin injected into the cerebrospinal fluid causes spontaneous erections in rats, reflecting actions in the hypothalamus and spinal cord.

När det blir trassel i förhållanden så verkar dom flesta som jag vet om, att bota/kompensera detta med att fixa sig "extra ligg", vilket verkar vara standard lösningen. Det här tycker jag personligen är en korkad lösning, men *majority rules* säger man ju... (att hela bunten är kåta som hundar är det ju inget tvivel om lol). Jag tror att dom flesta av dem, söker något helt annat än ett sido nummer. Dom flesta jag snackar om pratar om det perfekta "disney" förhållandet (även om dom nu inte kallar det för detta lol). Men förhållanden och vuxen kramas är ju väldigt prioriterat även om det inte snackas mycket om det pga att vanligtvis så är dom flesta av oss reserverade inför att dela med sig av sånt här haha. Jag har nött bort denna motvilja då. 

-Bonding. In the Prairie Vole, oxytocin released into the brain of the female during sexual activity is important for forming a monogamous pair bond with her sexual partner. Vasopressin appears to have a similar effect in males. Oxytocin has a role in social behaviors in many species, and so it seems likely that it has similar roles in humans.

Om jag bara ser till mig själv, och dom flesta jag känner och har pratat med så är ju monogam förhållanden otroligt centralt i min och deras tillvaro, och förhållanden prioriteras otroligt högt på alla sätt, även vid tillfällen som dom inte är bra. En massa relations babbel är det hela hela tiden lol. Men det är ju himla kul ju.

-Autism. Oxytocin may play a role in autism and may be an effective treatment for autism's repetitive and affiliative behaviors. Two related studies in adults, in 2003 and 2007, found that oxytocin decreased repetitive behaviors and improved interpretation of emotions, but these preliminary results do not necessarily apply to children.

Ofta så är man lite för ivrig med resultat som dessa. Men dom totala upptäckterna summerar väl en positivt bild. Men man kan ju vara något på spåren helt klart.

-Maternal behavior. Rat females given oxytocin antagonists after giving birth do not exhibit typical maternal behavior. By contrast, virgin female sheep show maternal behavior towards foreign lambs upon cerebrospinal fluid infusion of oxytocin, which they would not do otherwise.

För min del, som är en otrolig hönsmamma emot alla viktiga personer för mig, så känns det här himla vettigt, och kan ge svar på varför man är lite manisk med att oroa sig, och är väldans överbeskyddande av sin familj, och deras välbefinnande.

-Increasing trust and reducing fear. In a risky investment game, experimental subjects given nasally administered oxytocin displayed "the highest level of trust" twice as often as the control group. Subjects who were told that they were interacting with a computer showed no such reaction, leading to the conclusion that oxytocin was not merely affecting risk-aversion. Nasally administered oxytocin has also been reported to reduce fear, possibly by inhibiting the amygdala (which is thought to be responsible for fear responses). There is no conclusive evidence for access of oxytocin to the brain through intranasal administration, however.

När det gäller förtroenden så är jag en idiot och otroligt godtrogen. Idag så är jag medvetet misstänksam emot det mästa, efter att ha åkt på ordentliga smällar. Första impulsen är att lita på andra dock..

-Affecting generosity by increasing empathy during perspective taking. In a neuroeconomics experiment, intranasal oxytocin increased generosity in the Ultimatum Game by 80% but has no effect in the Dictator Game that measures altruism. Perspective-taking is not required in the Dictator Game, but the researchers in this experiment explicitly induced perspective-taking in the Ultimatum Game by not identifying to participants which role they would be in.

Att man delar med sig, som en korkad idioto är det väl inget tvivel om.

-According to some studies in animals, oxytocin inhibits the development of tolerance to various addictive drugs (opiates, cocaine, alcohol) and reduces withdrawal symptoms.

Det här är ju jätte intressant för mig, som har klurat om det är så att vi är betydande mer toleranta emot central stimulanter.

-Certain learning and memory functions are impaired by centrally administered oxytocin. Also, systemic oxytocin administration can impair memory retrieval in certain aversive memory tasks.

Vet inte om det här är en faktor till att minnet fungerar som det gör. Jag har lärt mig sätt att kunna ta vara på minnet, när det gäller al möjlig kunskap. Det är väldigt svårt att starta mitt i ett minne, utan man måste börja från början och rabla upp det i en viss sekvens. Jag är van nu, och stör mig inte på att minnet är knepat på mig.

-MDMA (ecstasy) may increase feelings of love, empathy and connection to others by stimulating oxytocin activity via activation of serotonin 5-HT1A receptors, if initial studies in animals apply to humans.

Här är ju säkert också en delfaktor till det utbredda pundandet. Känsla av må bra, tar man ju ofta genväg till om man har möjlighet.

Vasopressin:

-It has been implicated in memory formation, including delayed reflexes, image, short- and long-term memory, though the mechanism remains unknown, and these findings are controversial. However, the synthetic vasopressin analogue desmopressin has come to interest as a likely nootropic.

-Vasopressin is released into the brain in a circadian rhythm by neurons of the Supraoptic nucleus.

-Vasopressin released from centrally-projecting hypothalamic neurons is involved in aggression, blood pressure regulation and temperature regulation.

Hur som helst. När man umgås med någon som man verkligen gillar. Så verkar total resultatet som att man fungerar bättre med det mesta. Om just du är väldans tänd på en madam och är förälskad/kär så kickar en kemisk reaktion igång, och vasopressin och oxytocin är dom två huvudsakliga hormoner som ökar, gärmfört med normalvärden.

Det här är väl ingen nyhet, men man kan ju undra om? Det inte är så att vi är så så beroende av våra respektive som vi gillar, att vi går sönder när vi är själva och lever i ensamhet. Dessa hormoner lär ju vara en stor faktor när det gäller familj och vänner också, iom att man älskar ju dom minst lika mycket.

En sak som jag reagerat över är att man blir lite lugnare med det mesta, och över reagerar inte lika mycket, när man har en Oxy+Vasopressin rush. Vilket är himla skönt, för över reaktioner tar ju på de mentala krafterna, sen så reagerar man inte lika påfallande på sin omgivning heller. Iallafall så blir jag mer nertonad och mindre nipprig.

Men men, det är något att klura på iallafall..... 

Något som har slagit mig, är att jag gillar tjejer som är som "latjo o hypade flipperspel" som jag själv är av o till. Intelligenta, envisa, kloka, säregna, omtänksamma osv osv.

Det är ju skillnad på att tycka att någon är vacker, eller attraktiv. Vacker är ju top-model snygg. Det som är social standard för majoriteten som ni finner attraktivt, vilket inte är något fel i. Som tur är, så gillar alla inte en och samma, för det skulle ju bli ett jäkla bråk lol.

När jag surfat in på dom flesta Adhd bloggar som tjejer skriver, så förvånades jag av att tycka att nära på alla är väldans attraktiva. Som brorsan o jag säger, "värsta ligget" (som är menat i största välmening då).

Problemen o besvikelsen kom efter att jag förra hösten började ifrågasätta hur det verkligen ligger till med total bilden med oss som får diagnos. Jag har minst sagt inte haft rätt i allt jag sagt, funderat på och skrivit ner. Men till mitt försvar så har jag försökt att förklara att jag har hittat ett bra sätt att utveckla funderingar på, så att man inte hakar upp sig som en trasig skiva som jag gjort innan.

Eftersom jag gillar tjejer (inte som ligg i allmänhet) utan som personer då, så har jag klurat och förundrats över hur dessa mekanismer med attraktion fungerar efter.

Men för att hoppa tilbaka till det mindre lustiga, vilket är att vissa personer, som anser att Adhd m.m är något annat än det jag säger, eller rättare sagt att orsaks-bakgrunden, och hur problemen ter sig och skall klassificeras som. Själva Adhd diagnosen är ju inget att debattera om. Månen är rund, och Adhd diagnosen är en Adhd diagnos precis som DSM beskriver, och psykiatri förklarar. Jag har ju inte hamnat i ett läge förräns bara för en kort tid sen, i en uppfattning som jag är nöjd över, och verkligen kan argumentera för på ett vettigt sätt (hoppas jag) som inte gör andra lessna o förbannade.

Mer än 1 hyper-snygging har blivit förbannad på mig, och tyckt att jag har totalt fel. Men det finns ju idioter (som jag exkluderar här nu) som påstått att jag har helt fel också, och att dom är allsvetande själva (även om dom nu knappt klarar av att läsa) men whatever.

En Ptsd grej är att man förväntar sig att allt ska gå åt helvete oavsett hur man gör, med alles. Det här inkluderar väl säkert detta att: -Jag inte tror att en kotte läser en rad av det jag skriver, även om det har varit folk inne på alla 3 bloggar som jag hunnit med sedan i Maj 2008, eler håller med mig i något av det jag själv är övertygad om. 

Säkert även om jag nu skulle se någon som verkar läsa min gojja, så tror jag att du på sin höjd fastnat i reklamen eller något lol.

Men för att gå tillbaka till diagnos tjejerna. Det här har ju varit både mammor till abc smpttingar, samt tjejer som fått diagnos själva, eller haft ett syskon som har diagnos. Så det här har ju egentligen inte något att göra med diagnoser, utan det är en tillfällighet att det har blivit en gemensam nämnare.

Annars så är gemensamma nämnare att dom e snälla, altruistiska, hörs o syns överallt, kloka på det dom gillar, sympatiska, väldigt envisa och säkerligen fungerar som jag själv i mycket. Detta att man är över-social i vårat samhälle med som sociala dogmer som finns. Glad, pratig och hjälpsam är kanske inte den mest uppskattade personlighet i miljöer där drygt, stillasittande och tysthet förväntas då.

Men dessa madamer som jag gillar på alla sätt, som har blivit ilskna på mig  har ju till viss del förvirrat mig lol. Det blir ju kluvet, när man automatiskt gillar personer i fråga direkt som händer hela tiden, och dom tycker att man är en idiot lol.

Nånstans så blir mi'sa självklart stött o grining, och jag kan vara minst lika envis o tjurskallig som dessa damer kan vara. Helt klart så är det ju komplicerat att umgås med oss. Lättast är ju när man pratas ansikte emot ansikte, iom att det är väldigt lätt att missförstå varandra online, speciellt när båda parter är griniga o envisa bara av principiell orsak.

Hur som helst, så när man frågat hela bunten vart dom kommit ifrån så har det ju börjat klarna till stor del, även om det inte förklarar alles. Idag så vet jag att ens personlighet påverkar en otroligt mycket, och vice-versa så påverkar ju en genetiska arv, ens personlighet. Oavsett vart man kommer ifrån, så är ju människan från samma lilla grupp på 1000-2000 människor för ca 75.000år sedan. Och det är väl kanske där man ska titta på olikheterna och likheterna mellan alla. Varför man finner vissa människor attraktiva på alla sätt, med utseende, intelligens, personlighet och intressen. Mycket av det beror ju på just gen-bagage, även om det utvecklas av ens sociala miljö. Jag tror det endast behövdes 150 individer för att det inte ska bli "rednecks" av hela bunten, så +1000 individer för en helt ny art (oavsett djur art), räcker gott o väl.

Men whatever. Dom e himla latjo o snygga dessa damer, förutom att dom är väldens klokaste flickor (enligt mig då), det är lite trist när dom blir ilskna på mig, för det var inte meningen då *ser lite oskyldig ut*.

Jag kanske inte reagerar på bästa sätt heller och blir defensiv och grinig, vilket inte gör det smidigare då.

Det här är ju något som har varit ett gissel hela mitt liv. Varför jag har en hel bunt av sk mindre bra egenskaper.

Jag läste Hendrik Ragnevi's blogg (som är en av få som jag fortfarande läser), lite om just sopor, och lite om ordning. Många Adhd diagnostiserade och psykiatri har en relativt klar orsak, till varför att man ibland/ofta är en slarv katastrof. 

För egen del, som har krävt att få en omskrivning i akronym o diagnos djungeln så kan jag inte längre säga att -Jag har Adhd. För nånstans så tycker jag att det inte stämmer som orsak, till att jag fungerar i mångt och mycket precis likadant som adhd diagnostiserade personer. Fast man nu idag inte kan påstå längre att jag lider av några Adhd konsekvenser. Jag säger inte nu att jag har rätt, och alla andra har fel. För det kan ju vara så att jag lärt mig att kompensera för denna olust att göra trista saker, när man istället kan sitta och filosofera, skriva el läsa som är betydligt roligare. Jag har ju blivit bättre på att gnälla på mig själv utan tvekan (om man bara visste hur det lät i mitt skitzo huvud ibland lol).

Men jag glömmer att ta ny tvätt tid hela tiden, även om jag säger åt mig att ta ny, 2 minuter innan jag går ut. När jag är nere i trapphuset vid utgången, så är det som bortblåst. Så om jag ska ta nu tvätt tid så måste det bli ett litet projekt, som jag motvilligt företar mig. Själva tvättandet är det inget större problem med, mer än att jag ibland skiter i att sätta på sista tvätten som man (borde tvätta, men inte behöver lol). Nödlösning har varit att tjyvlåna min X-Sambos tvätt tid, eller lillebrors tid haha. Så det är ju inget jag dör av.

De 2 veckorna i månaden som jag har Vincent så är det leksaker överallt, för han e ju likadan som mig. Men vi städar bort bilar o annat varje söndag, så att jag slipper det en vecka haha.

Sop-påsar är ju ett jäkla gissel, vilket det är upp o ner med, iom att jag glömmer att ta dom till sunkiga sopstationen 30 m från porten. Så vid vissa tillfällen så har det blivit 3-4 stk, men det finns grannar som e likadan som jag, så det skiter jag i lol. På sommaren får man ju sparka sig själv i baken så att man kastar dom hela tiden pga stink varning (jag hatar sop lukt  o andra knep lukter), men vintern e ju balkongen perfa att lagra för ett par-tre dagar.

Jag gillar att ha väldigt lite saker som ligger i perferin och skräpar ner o irriterar så det är sällan jag har saker överallt, som tidningshögar som min mammis o mitt X var experter på att odla, till prydliga 30-40 cm högar. Jag har ett skåp för just sådant junk. Jag tror jag fortfarande har kvar tidningar från 1sta veckan som jag flyttade in, och jag har ingen brådska att städa bort dem, tillsammans med alla kartonger.

Någe som jag är otroligt bra på att damma ner + tappa hår som en hund lol, och även om jag inte har tyger, tidningar etc som alstrar damm, eller särskilt mycket elektronik, mer än en dator, en liten tv + kaffebryggare, så blir det damm överallt på bara några få dagar.

Disk är något jag hatar, så den ny-uppfunna italienska bröd talriken skulle vara perfekt för mig hehe. Helst skulle jag diska 1 gång per 10'onde år eller så. Även om jag nu diskar relativt regelbundet. Jag sköljer av alles och ställer på hög i disk-ho. Det är bara jag o Vincent så det blir inte så mycket disk. Han gillar ju alla städ grejjer, så man är ju bättre på det när han är hemma hos mig. Disk-maskin är inget som jag vill ha dock pga el-kostnad, jag bygger hellre på hög istället, så länge det inte luktar konstigt då'ra (som verkar vara en grej för oss mer el mindre motvilligt diagnostiserade med allehanda akronymer + familje medlemmar).

Köksluckor o ytor har jag nojja på att torka av, även om jag har lärt mig att slarva med dem, efter att levt med en "gnällis" i 15 år, så att man skitit i att göra någe i protest. Dörrar o lådor stänger jag hela tiden som Vincent öppnar, pga att jag tycker det är stökigt.

Men alla grejjer ovanför hamnar ju sekundärt beroende på hur mycket man är inne i sitt. Förutom mina blommor som får precis perfa omhändertagande med hus o logi + musik i alla smaker som blommor gillar Dom växer så att det knakar m mig, säkert för att dom känner att jag gillar deras sällskap.

Detta att man går in i sitt, och är periodvis helt okontaktbar för omvärlden en liten stund, eller en längre stund beroende på vad man gör, är ju något som påstås vara orsakat av olika grader av Autism/Asperger. Jag har inte nämt detta speciellt för psykiatri, eller varit okontaktbar för psykiatri personal. Så det är ju inget som hamnat i några papper.

Men folk som känner mig vet att jag i samtal ibland bara försvinner bort i fantasien då. Samma sak är när jag håller på med det jag gillar, så blir jag helt avskärmad, och hör inte ens ljud omkring mig som är naturliga. Det är ju här som problemen med koncentration och fokus kommer in. I en skol-miljö där folk springer in o ut ur klassrummet, att det är spring utanför, att det är prat etc så skiftar koncentrationen till det nya. Än så länge har det inte varit något bekymmer, även om jag är relativt lätt distraherad. "Prov betyg" ligger på G++ till Vg atm, så det talar väl sitt eget språk då.

Men detta att man lever i sin egen inre värld, om man nu får vara ostörd ses ju som avvikande, men det är där som jag är mest högpresterande, så det är ju en väldigt positiv funktion för mig. Om jag får välja själv, så är det här "bubble läget" att föredra för egen del. Men det avbryts konstans av människor som rör sig runt en på ljud avstånd, pga att jag reagerar som jag gör, på aggresiva o offensiva röstnyanser, och på oroade och aggiterade röstnyanser. I ens synfält och "känslofält" (svårt å förklara, men dom flesta närvaro i samma rum, uppmärksammar man ju), så störs jag av olika uttryck av diverse känslor. Värst är när vissa får andra att må dåligt, vilket jag blir vansinnig på, efter att ha vuxit upp i den miljö jag har gjort. 

Tillsammans med plötsliga ljud, störande ljud, offensiva och jobbiga människor så störs jag konstant på allehanda sätt. Men jag tycker inte att man kan tvinga hela sin omgivning att fungera som man själv vill, så jag har lärt mig att ignorera det "mesta" av jobbiga saker för mig. Men vissa saker är helt omöjliga för mig att släppa, vilket kan förstöra en hel vecka om jag inte gör något åt det. Precis som dom med tvångs tics som måste stänga en dörr 3 gånger, eller något liknande.

Det är ytterst otroligt få människor som inte aggiterar o stressar mig på allehanda sätt. Och idag kan jag väl räkna dom på ena handen, utan tummen. Vilket är kidsen självklart + min lilla älskling. Men istället så oroar jag mig konstant för dom. För mig, att träffa någon förutom kidsen som verkligen inte stressar mig, är ett jäkla mirakel.

Om jag ser lite kritiskt på mig själv, så har jag hela repertuaren för alla akronym abc diagnoser, vilket gör att jag har ställt mig frågan -Hur illa det är med antingen mig, eller vuxna diagnos kriterier. Vad är det man diagnostiserar egentligen frågar jag för egen del, iom att det här hela kit'et är ju min släkts, familj och dom jag känner,  personlighets repertuar!? Dom flesta är ju inte ens påtänkta för en diagnos.

Vilket har fått mig att undra hur det ligger till med svårigheten att separera beteende som hör hemma i en diagnos, och ett naturligt och latent beteende?? Det är ju inte så att man bara kan peka och säga att där är ett ben, arm osv.

Teorin är ju faktiskt klockren, och det är mycket orättvisa påståenden emot DSM + andra diagnoser sätt. Det är kanske så att de som ska utföra praktiken + personer i fråga som har svårare att separera allt, samt detta att vissa amatörer, som kallar sig för journalister ska uttala sig i tid o otid. Men även duktiga journalister krånglar ju till det pga att dom också bara är människor.

Idag så är ju det skrivna journalist ordet sanning, även om det nu visar sig vara en total miss/osanning inom all massmedial bevakning. Inte pga att journalister inte får göra fel, men det att folk inte lyssnar på när en journalist säger lite senare: Att dom faktiskt hade fel i detta och gjorde ett misstag, precis som andra människor är felbara så är ju journalister det också. Det här, först till kvarn måste ju ge visa journalister ordentlig ångest, för om dom skriver fel, så sitter det, som en teologisk sanning i det kollektiva medvetandet, och sprids vidare.

Men som sagt, en liten osynlighets bubbla där man kan ta med dom man gillar, eller en devise som gör att man kan komma ur fas med rumtiden, så att man får vara själv skulle ju vara en helt otrolig uppfinning för mig.

Det kanske är dags för ett hus ute i skogen för mig. Jag känner att det positiva 1sta år, med den utveckling som varit för egen del, har stagnerat helt, och Ptsd panikstressen ligger på lur överallt. Om jag hade möjlighet imorgon så skulle jag flytta på en gång, men den möjligheten har jag inte alls tyvärr. För det handlar som vanligt om pengar. 

Antingen så är jag hur onormal som helst, eller så är det (som jag tror själv) så att jag är helt normal, men inte här då. Utan någon annastans.

En litet komiskt tillägg är att arkeologer och antropologer har funnit boplatser för HS Neanderthalis som ser ut som våra hem då lol. Det här var säkert en liten delfaktor som Leif med sin neandertals teori, att fråga sig själv vart våra gener kan ha uppkommit någonstans ifrån. Det kan ju faktiskt ha slunkit in lite stök-gener i våran DNA pol, som behållits pga att dessa samarbetar med andra egenskaper som är väldigt positiva för oss själva.

Alla grabbisar som jag känner och känner till fungerar på ett och samma sätt. Dom fest-pundar, och är otrogna. Har tittat in hos Risk-Bloggen och läst lite inne hos dom, vilket har fått mig att fundera lite om mina egna då.

Den här kombinationen att man kör på columianskt el polskt uppåt, tillsammans att man raggar hårt o "kramas" med en anseende mängd tjejisar då lol. Personligen så tycker jag det är fel, men jag respekterar deras val, och tycker synd om deras fasta relations partner som jag tycker man gör till ett åtlöjje, men det är ju deras biznis. Jag blir ju väldigt kluven med detta, iom att jag gillar grabbisar som gör flickorna glada (vilket dom gör lol), men samtidigt så fungerar dom inte som jag.

Jag har ingen aning om vart jag har snubblat över mina egna värderingar. Men det är förmodat genetiskt bagage, men man kan ju undra om det är hela svaret då. Jag har ju inget problem med swingers, olika läggningar o hbt, för där är man ju överens och går inte bakom varandras ryggar. Men i det här gänget så får man inte mycket respekt tillbaks, när man säger att man fungerar på si o så sättet, o jag gillar "konceptet med" lojalitet och monogami emot sin familj. Kanske beror det på farsans upprepade svek emot sin egen familj, emot mig, min mammis och mina syskon som delvis har format mig också.

Men man blir klassad som en moral-predikant som har helt fel värderingar. För min del så orkar jag inte bry mig hur folk behandlar varandra i sina relationer. Men på samma gång så önskar ja att jag fick samma respekt tillbaka, och det inte klagas på att jag inte "hoppar i säng" med allt som rör sig. Varför skulle jag?

Men som sagt, man får höra -Jävla moralist av o till, lol. Samtidigt som dom inte fattar riktigt varför deras "kärring" behandlar dom som skit. Vad ska man säga, mer än att man får det man förtjänar haha.

Det är kanske synd att dom inte börjar med sky-diving el något liknande. Jag gillar alla väldans mycket, men jag önskar kanske att dom tog hand om varandra lite bättre, och var mer lojala med sex-biten eftersom den är ju inte så j-a viktig i slutändan. Vissa av tjejisarna är ju likadana som grabbisarna. Nånstans så skulle det vara sjystare att bytlånas partner 1 helg i månaden lol. 

Men detta med lågt dopamin, och behov av allehanda risktagande går väl hand i hand med dom flesta jag känner? Man kan ju undra då. Att dom alla, fungerar som dom gör tror jag beror på social trashing, som pajjat dom när det gäller detta då. Alla är vi väl en produkt av vårat samhälle. Det är ju tråkigt att värderingarna är som dom är idag då. Åtminstone av vad jag tycker då. Men vilken j-a nörd man är eller?.....

I beskrivningen av Adhd så finns det 4 olika grupperingar av problematik beteende. Psykiatrin tror att vi som blir diagnostiserade endast har 1 av dessa beteenden. Väldigt aktiv och inaktiv är 2 av dom o sen är det add-on combos med ena eller andra. Det dom har lyckats med är att träffa in rätt på våra faser i livet då. Det stämmer mycket riktigt att vi är på lite olika sätt men, dom flesta jag har pratat med har haft alla dessa faser, med mig inkluderad. Idag med den uppfattning jag har om diagnoserna, så är det frågan om aktivitets grad har något att göra med nån form av diagnos egentligen.

När vi blir inaktiva, inte orkar med jobb, räkningar och vardagen i allmänhet och nära på lägger oss på marken och bara väntar på bättre tider. Det här blir ju ett jäkla gissel i relationer. Ofta så dras den här inaktiva faser ut, tack vare våra snälla partners som ställer upp på oss och vill hjälpa oss att må bättre (vilket vi gör), och drar dubbel lass. Dom fixar allt som vi inte orkar själva, så att man endast gör det man absolut måste, jobba! Men finalen är ju när man inte ens orkar med jobbet och allt krashar helt.

Uteslutande vad som triggar detta. Våld, mobbing, trakaserier, konkurans, egoism, sociala NT (majoritets befolkning) krav och miljöer osv.

Alla som jag har pratat med säger oftast samma sak, Att vi fungerar på Liknande sätt i mycket. Vi har en väldigt stark rättuppfattning, reagerar väldigt starkt emotionellt på lidande och felaktig behandling av andra och oss själva, lever oss in i andras dåligmående osv osv osv. Jag personligen klassar det här som psykiskt våld som är indirekt riktat emot oss, när vissa terroriserar vår omgivning. Det här nöter ner oss emotionellt, tills vi slutar att fungera. Det tar kanske några år för att vi inte ska orka bry oss mera och sluta reagera på allt våld o elände omkring oss, så att man blir som en avtrubbad zombie, men det kommer uteslutande för oss alla tror jag.

Samtidigt så tycker jag det inte är att leva ordentligt då, om man inte får fungera på det sätt som man är programerad att göra. Hur hårt jag än försöker så kan jag inte låta bli att reagera emot elände o orättvis behandling, även om det altruistiska emotionella engagemanget sakta med säkert nöter ner än.

Men då, från det ena till det andra...

Män i NT gruppen. Det här med alfa hanne beteende får en lustig innebörd här. Deras rangordnings system och sociala struktur uppmuntrar mobbing. Genom att trycka ner hela omgivningen så hamnar dom i en position dom är genetiskt kodade att sträva efter?! Dom här generna verkar komma från mitten av Afrika och orginal HSS Dna, och har vidare muterats o utvecklats runt om på jorden.  Vilket som parantes är något för dagens nazister att bita i lol. Deras beteende kommer ursprungligen från Afrika och blir ju en paradox pga att dom marginaliserar och tycker illa om svarta oftas.

Men men, iom att det här beteendet är så utbrett och accepterat av även mobbing offerna så reagerar tom offret om man försvarar han emot mobbaren. Det är j-a underligt för mig, och det har tagit en massa år att förstå. Man får höra att det är så här det funkar osv... Men vissa saker kan man inte övertala mig om då. Jag är allt för envis för att kunna lura mig till vissa saker.

Allt detta gör att man slutar fungera i vardagen och går in i sig själv som förvar. Och det är ens partner som får ta smällen, för oftas så förstår dom inte riktigt varför vi inte klarar av vardags grejjer längre helt plötsligt. Sen personligen så vet och vill man orka pga ens "arbets moral", vilja att göra sin del, men när man inte fixar det så leder det till ångest också. Emellanåt så tänker man att det är ju inte klokt. Det handlar om så små saker som att svara i telefon osv som man inte fixar. Av dom jag frågat så har det här hänt i 27-35års ålder (ofta i ca 30 års ålder), och jag tippar på att ens partner bromsar utvecklingen genom att göra ett superjobb.

Skulle nu detta vara allmänt känt för alla i vår grupp, att man känner igen tecknen. Att tack vare vår empati, inlevelse i andras lidande, intuition och att vi reagerar väldigt starkt emotionellt, som leder till att vi trasas sönder mentalt. Det skulle garanterat göra att fler förhållanden höll i längden, är jag övertygad om själv då.

99% av adhd forskning är på kids. Den här reaktionen händer ju hos kids redan, så det är uppsnappat av psykiatrin att vissa av oss är sk inaktiva i beteende. Dom får inte ihop det hur det funkar med att vi är hypade samtigt, men det är ju för att dom är !?korkade?! eller inte får betalt för att klura ut det.

Men inaktivitet beror ofta på: En emotionell reflex emot elände och kaos i närmiljön man vistas i. Om din bäbis är så här så beror det på detta, enda medicinen är att vi slipper NT personer faktiskt. Att man eliminerar problem, byter miljö, en massa sova, inga bestämda tider är vissa saker som repar oss mentalt.

Det är just i detta läge som amfetamin faktiskt fungerar. Iom den extra energi kicken så orkar man att lösa och reda ut alla ångest relaterade problem som uppstått under ens inaktiva fas. Amfetamin tar en ur detta så att man kan börja fungera igen.

Om man har tur som jag hade, och lyckas vända utvecklingen helt, så att jag har börjat fungera relativt optimalt efter mina förutsättningar,  som det är tänkt att man skall göra.

När jag provade Concerta i 1 år, så reagerade jag helt annorlunda på det, gentemot hur jag har gjort tidigare på amfetamin. Jag var oberäknelig, irrationell, agressivt offensivt beteende som är rena mardrömmen för min familj till slut. Det är väl så att när man fungerar neurologiskt och signalsubstans mässigt som man ska, så blir det väl ett överslag och det får en motsatt effekt.

Jag kan bara säga för egen del.

När man hamnat längst ner i brunnen i misär och slutat fungera i NT samhället, så är det permanent resten av livet. Idag så hyvlar hellre av mig huden med en otshyvel lol, än att vara tvungen att vistas i NT miljöer under längre tider. Jag mår mentalt fruktansvärt dåligt av deras beteende på ett sätt som är svårt att enkelt förklara. Det är som att vara i en skräckfilm där man personifierar offret emotionellt, hela tiden när man stöter på andra personer som mår dåligt själva eller utsätts för felaktig behandling.

Neuropsykiatrins enda argument är att dopamin nivån är för låg, och det är detta som Concerta rättar till. Problemet vetenskapligt är att bevisa detta iom att det finns en uppsjö av vetenskapliga studier som sger det motsatta. Att Dopamin-nivå är för hög = förhöjda stress värden. Om man nu tvångs kör systemet med artificiell stress på kemisk väg, så slår hjärnan av, och man lugnar ner sig. Det kontrolleras aldrig vilken dopamin nivå man har, vilket är är relativt lätt, och även om man idag vet att det är individuellt baserat, där visa har för låg nivå, och andra har för hög nivå. Säkert så är det därför det fungerar så dåligt med Concerta behandling för så många.

Varför jag anser detta som ett permanent tillstånd för mig iallafall beror på. I 50.000 år minst så måste dom haft detta beteende, så jag tror knappast att dom ändrar sig för min skull. Det är ju inte deras fel direkt heller, och dom förstår sällan själva hur andra påverkas av deras eget destruktiva beteende.

I ett samhälle med endast sk abc personer från min genetiska grupp och trevliga o omtänksamma personer, helt plötsligt skulle jag fungera normalt till vardags. Jag har ju inte så stora problem i grund, så att jag inte kan fungera i en "normal" miljö för mig själv. Jag rycker för höga ljud, o blir nipprig när det är förmycket intrycks data på en gång m.m Men det skulle ju vara en stor skillnad om folk vore lite snällare emot varandra då.

Det här under skrev jag i januari i år. Man ska ta detta, för vad det är, det är mest på kul, och en kul eloge till våra fantastiska kvinnor som står ut med oss jobbiga hypisar hehe. Det är ju väldigt aktuellt för mig nu, iom att jag har träffat en ny otrolig flicka som är bäst på planet'a *känner sig lite mallig*.

En kul bit i våra liv är ju våra partners. Även om våra förhållanden är himla stormiga så får man ut väldigt mycket av dom som leder till en djup vänskap även om man hatar varandra <--Ironi, och separerar tillslut. Jag tror vänskapen håller livet ut, men det återstår att se.

Oavsett så, av dom flesta som fungerar genetiskt som jag och har vårt ärftliga arv och är medlem i vår lille grupp. Lós Loosers. Det är så man känner sig av och till men men. Nu kommer jag beskriva tjejerna, det finns killar som fungerar väldigt liknande och träffar en Adhd tjejis istället.

Men ödet, slumpen, gud, tur i oturen har gjort att vi gång på gång, generation efter generation väljer en partner med distinkt utseende, beteende och egenskaper. Jag personligen tror att vi är så styrda av våra gener så att vi inte har mycket att säga till om. It´s ment to be.....

Det finns en checklista för dessa tjejer på samma sätt som för oss med Adhd i DSM-IV Psykiatriska manualen. Jag tycker det är helaskoj att kunna kategorisera olika männoskotyper. För det är inte så att alla har ett unik beteende utan det är så begränsat till ca 25 stk olika personlighets typer. Omgivningen och vi är extremt förutsägbara och vi reagerar på omvärlden som vi är programerade oftast.

Checklista för våra partners.

- Är mycket för hur man ska bete sig om släkt kommer på besök, och ofta så är dom ganska hysteriska för att dom oroar sig att man ska ställa till det och knocka svärfar som är en idiot. Men man biter ihop för sin tjejis och uppför sig lol. Allt ska var på ett visst sätt, och ett hysteriskt städ frency brukar pågå tills 1 minut innan besöket kommer.

-Dom är himla tuffa, men ifrågasätter ofta om dom duger, och drabbas av oro, ångest och depressioner om saker spårar ur. Som t.ex ekonomi som ofta är ett enormt problem för dom. Det räknas och planeras, men ödet gör att det spårar ur, att dom glömde att 1000 sek skulle dras för det så att man sitter på pottan. Ekonomiskt så är dom helt neurotiska lol, och kräver att ha hand oftast om ekonomin pga att dom inte litar på andra med pengar.

- Det här att dom ska göra allt själva, för annars händer inget är lustigt. Ofta som partner så hinner man inte att göra det som dom just nu skäller ut en för att man inte gjort, samtidigt som dom bråkar om det. Och det finns alltid något som man missat som man kan bli utskälld för.

- Dom har väldigt hög arbetsmoral och rättsetik. Dom vill inte fuska och mår dåligt om dom gör det i brist på andra valmöjligheter. På arbetsplatser så gör dom ofta mer än dom får betalt för, och manar andra att inte vara så jäkla slöa som dom är. Ofta så bränner dom ut sig av stress och press dom lägger på sig själva. Ofta så är dom väldigt engagerade i det dom företar sig, och i jobb. Dom engagerar sig idéellt om det finns tid.

- Jag är helt övertygad om att: Dom är genetiskt kodade att leva gämlikt med män. Våra förhållanden är balanserade med detta och man har respekt för varandra som människor. Det här lindrar väl effekten av samhällets sjuka balans mellan oss män o kvinnor som jag starkt ogillar. Även kvinnor måste få utrymme till personlig frihet, annars så trasar man sönder dom i själen. Dom är väldigt svartsjuka, och kräver att vi grabbisar inte ska vara det. Dom fungerar bäst tillsammans med grabbpolare, och dom brukar ha bra kontakt individuellt med ens polare. Dom trivs med besök så länge det inte är fylleslag, och åtminstone min xsambo var och är en toppen värdinna när folk är på plats, men helt hysterisk innan lol.

- Dom är väldigt beskyddande emot sin partner och familj, och går i taket om någon klankar på en, det är ju ens partners ensamrätt hehe. Så länge det är tjejen som står för utskällningen, så är allt som det ska. Men nåde den som kritiserar hennes familj, då har man gjort bort sig.

- Dom är tillmötes gående och vill bli accepterade av hela omgivningen, oroar sig för vad folk tycker.

- Sällan så tar dom egentid som dom behöver så att dom blir omöjliga, och det är ofta man har skojjat med sina hyper bröder att man skulle skicka iväg en partner med 3 bockar så att man får lite lungt själv hahaha. Jag vet ingen som testat, men jag är säker på att dom är glada en längre stund efter det lol.

- Väldigt tålmodiga i relationen, även om vi grabbisar är knepiga, hemlighetsfulla osv på det sätt vi är.

- Sexuellt är dom fördomsfria emot andra och accepterar det mesta. Dom är himla lajbans att kramas med for sure. Om tilliten båda finns.

- Dom har alltid uppgifter för en partner att göra, som man av och till får på lappar lol, dom har listat ut hur vi fungerar neurologiskt. Att man inte lyssnar, men faktiskt kan läsa instruktioner väldigt bra.

- En korsning mellan Moder Theresa, Laura Croft i Tombraider, Jenna Jameson aka P-skådis, och neurotiska Nasse från Nalle Pu.

- En sak som inte är riktigt spikad, men dom verkar vara siffer dyslektiker. Åtminstone med ekonomi lol. Men det verkar dom flesta av oss vara hehe.

- Dom är kloka, empatiska, omtänksamma, (o)organiserande, planerande, fördomsfria, öppna emot människor, altruistiska.

Jag har säkert missat en hel del för dom är väldigt komplexa. Dom behöver stabilitet, lugn och ro, vänner, jobb, familj som fungerar utan problem. Man får pusha dom att tänka på sig själv. En liten grej, som är relativ hur man ser det. Vissa har en benägenhet att vänstra, och vara slampiga på ett bra sätt vilket kan ställa till det, men det händer ju att det returneras och i längden så är det väl gämt o glömt i slutändan.

Kort och koncist så älskar jag den här typen av kvinnor en himla mycket massa, och tycker dom är otroliga som kvinnor och personer. Den här personlighets typen är helt osynlig av psykiatrin (som tur är kanske), men alla av dom pressar sig för mycket så att dom går sönder i olika grader.

Det charmiga är att tjejerna fungerar som cloner med väldigt liknande beteende emellan varandra, precis som vi Adhd hypisar. Dom fungerar bra tillsammans med den här typer av tjejer. NT panel hönor eller bimbos funkar dom absolut inte med.

Men biologiskt, fysiologiskt (samma genetiska underart som vi själva) och emotionellt så hör vi ihop med dessa damer. Dom är en himla bra motpol till oss. Idag så bekänner dom inte färg till vår grupp mycket tack vare all propaganda och negativ stämpling av oss.

Många av dom känner sig vilsna i tillvaron. Kanske om man tog hela psykiatri gängets diagnoser och kastade dom i en mal påse och slängde allt om oss och startade om, med en beskrivning av oss *hypisar med crew* som är lite mer ärlig och positiv. Så kanske dom skulle hitta hem och bekänna färg till oss då.

Om jag har tur så hittar jag en till söt tjejis, men oddsen är ju så små så jag räknar med livscelibat. Men jag är ganska nöjd med 15år. Min xsambo kommer alltid tillhöra min familj, och hon vet att hon alltid har mig till assistans, även om vi är helförbannade på varandra av och till.

Det som är synd är att man inte tar hand om dessa extra ordinära kvinnor, och är snäll o ärliga emot dem. Baserat på mina egna värderingar o etik så tycker jag att alla jag känner, behandlar sin partner som skit, vilket är otroligt synd, för dom har en sån tjej som jag beskrev ovanför.Men jag pallar inte att moralisera över hur folk behandlar varandra längre.