Dom få tester man tar under en NP undersökning, är till för att utesluta vissa uppenbara orsaker som ger samma symtom. Det finns inga tester för att fastställa biologiskt att man har Adhd. Det här talar ju emot sig själv, när alla NPF'are pratar om de medfödda orsaker, biologiska orsaker osv.

Dom har inte blivit testade för Kandidat gener, el andra biologiska Kandidat orsaker till Adhd. Man pratar och testar uppfattningen om de psykosomatiska symtomen. Eftersom man inte överhuvudtaget testar om det finns någon biologisk orsak till Adhd symtomen, ska man dra slutsatsen att dom menar på att det inte finns några?

Nånstans rent logiskt så fattar jag att det måste ju finnas biologiska spår för att man har symtomen och får Adhd diagnos.

Men man vill ju ogärna prata om detta faktum. Man lägger ut bilder på Pet-scan bilder av okända individer, och länkar till sammanställningar till forskares uppfattningar om deras undersökning.

Frågar man dom, om deras egna blodprov, urinprov, cellprover etc, tillsammans med neurologiska undersökningar med MRI, fMRI m.m så är reaktionen?....

Att man fungerar som man gör, pga ens medfödda arv och ens föräldrar, är ju ingen nyhet, det kan varje organism på jorden påstå som har sexuell reproduktion.

Det här att tänka ett steg längre, och inte krångla till det.....

B-HB: Påverkas bl a vid blödningar och infektioner. Jag har haft nästan maxat värde på 165 av 170 max av vad som är nyttigt.

B-Trombocyter: Kronisk inflammation. 370 av 400

B-Leukocyter: Infektion eller annan inflammatorisk reaktion, Leukemier, myeloproliferativa tillstånd, vissa lymfom. Det här ligger oroväckande högt för mig. 13.2 av 10 maxvärde.

B-EVF: Relativ polycytemi (stresspolycytemi). Jag har 47 av 50 max.

B-MCV: 90/100

B-MCH: 31/33

Nu är det ju inte så illa att jag har nån dödlig sjukdom. Däremot så pajjar Järn o Zink halten vid kronisk stress. Mitt höga magnesiumvärde motverkar kortisolet som ligger inom höga accepterade värden vid test tillfällen. Natriumklorid ligger högt, och påverkar cellernas vätskebalans.

Tar man vart o ett prov, så kan man ju få spel och tro att man ska dö imorgon lol. Men så överdrivet är det inte. Däremot så är det tydliga tecken på hur kronisk stress fuckar systemet, och hur kroppen försöker att kompensera.

T4 (tyroxin) bildar T3 (trijodtyronin). Att jag alltid har högt värde av T3 pga kronisk stress, påverkar ju en massa annat. Det har en negativ inverkan på proteinsyntes, och befinligt protein som bryts ner snabbare. Mitt T4 ligger på lägre normal värde, så det mesta går till omvandling till T3. Men tyroxin (T4) har ju mer uppgift i kroppen än att  bli till T3.

Metall fel i kroppen, T3 överproduktion, och Androgen underproduktion. Allt hör ihop, och orsakas av en enkelt reaktion på yttre faktorer. Sånt här fattar inte många inom psykiatri tyvärr, eftersom man fattar inte ett jota om bio-kemi.

När jag går till sjukan och säger Ptsd, så vill jag att läkaren fattar direkt vilka somatiska och psykosomatiska konsekvenser det ger. Vilket är vetenskapligt väldokumenterat. Alla prover var för sig, säger inte ett jota, men när man lägger ihop det så ska man ju kunna klura ut vad det handlar om.

Kollade igenom mina +30 A4 sidor jag har fått av psykiatri. Jag hittade en bra websida med länkar till att ladda ner dessa tester.

http://www.neurotransmitter.net/adhdscales.html

Det här är tester som man inte ska dra några växlar på, utan bara för att kolla in dom. Har man absolut ingen utbildning  el kunskap för att tolka resultaten, så ska man inte göra ett försök då.

Jag har missat att nämna Wurs (76) och Wrass poäng (101/140). Det här säger ju inget om det inte är i ett sammanhang. Mina höga poäng på Wurs berodde på att det är så man reagerar i en missbruksmiljö som barn, vilket missas medvetet.

Det här att jag kallar det jag skriver för "gojja" är lite för att påminna att det inte är skrivet av en expert hehe. Tilsammans med att det är väldigt få som vill erkänna att det ligger en hel del sanningshalt i det jag säger. Så jag är lite ironisk med att kalla det för gojja.

Majoriteten verkar endast vilja höra den lilla begränsade kunskap som stödjer deras egna lekmans uppfattning. Samtidigt så vill inte jag vara arrogant och påstå att allt jag säger stämmer. Det är mer att jag har mindre fel än vissa andra då.

Idag är det väldigt lätt att bara köra copy-paste, och passerade det som sitt eget där man säger. Titta vad jag vet.

När man listar ut saker på egen hand, från forskning och kunskap som inte är relaterad till abc diagnoser normalt, som det inte finns direkta källor till att referera till, så klagar en hel del NPF personer.

Folk får sällan höra all omfattning och orsak av Adhd symtom, och dom flesta verkar har sin egen liknande bild av det. Som baseras på vad man har hört i massmedia och av några fåtal neuropsykiatriker, tillsammans med socialstyrelsens kortsammanställning.  

Allt annat som finns skrivet om det, orkar itne många bry sig om. Hur många det verkligen är, vilka orsaker det har, och vad Adhd verkligen inte är el beror på. 

Som du säger, så är det i huvudsak emot myndigheter, massmedia etc som "gojja kommentaren" är riktad. Jag brukar med gämna mellanrum terra dom med frågor och åsikter om hur det kommer sig att dom är så enkelspåriga, och undanhålelr en hel del.

Värdegrunden i journalistik är ju att man tar fram hela sanningen. Men den säljer ju inga tidningar idag.

För ens egen del, när problemen också är somatiska, så är det ju när dom riktiga problemen startar. Får man en Adhd diagnos, så är man helt underminerad, åtminstone så är det min erfarenhet, tillsammans med några till. Allt som man säger och frågar om inom sjukvård avfärdas, om nu blodet inte sprutar omkring en.

Jag har ett jäkla helvete idag med att få läkare att lyssna på en. Även om det tidigare har varit normal likgiltighet som staffet läkare uppvisar, så har det gått utför stadigt sen Adhd diagnosen.

Över 95% av dom patienter som skriver om Adhd på nätet, beskriver ju en gemensam linje, som dom har bättrat på och samsas om. Den här gruppen vill inte höra talas om det jag skriver, iom att det inte stämemr överens med deras bild. Hur välförankrad deras uppfattning är i forskning, kan man ju fråga sig själv, men inte ifrågasätta öppet. Om man inte säger att Adhd är ett NPF (NPF som inte är ett vetenskaplig begrepp, utan ett godtyckligt), så ligger man pyrt till. Samtidigt om man inte hänger med i kören som säger att alla med Hyperaktivitet, Inlärnings och Koncentrations problem har Adhd, blir väldigt ovälkomna.

I den här gruppen så behöver man inte en diagnos, för att ses som Adhd patient, för det är ju en delvis en social identitet och levnads sätt för dem också. Man kan inte bli, utan man är född till det osv.... För mig så är det svårt att göra det dummare, och jag har svårt att hålla käften. Om dom nu vill ha föreningar som säger att deras släkt arv är Adhd, så stoppar inte jag dem. Men att inkludera en stor del andra personer o grupper, som har andra orsaker till sitt mående, känns lite vanskligt.

Att folk ifrågasätter Adhd diagnosen, beror ju egentligen inte pga själva diagnosen och forskning. Det säger ju samma sak som jag och många andra.

Däremot så undrar ju folk det realistiska i vad lekmen säger att Adhd är. Det är ju många som vet att hyperaktivitet, inlärningsproblem, minnesproblem etc kan bero på en massa orsaker. Så det känns ju inte realistiskt att klassa allt som Adhd.

Det gör man ju inte heller inom sjukvård.

Jag har sett fler än en person, som har uppvisat dessa symtom, och undrat om orsaken, där man har följt snöret man plockat upp. Gogglar man hyperaktivitet el Inlärnings problem, så dyker 1 miljon träffar upp som säger Adhd. Vad ska folk tro? Att det kan bero på helt andra faktorer missas ju helt. Ofta så hamnar folk i familjeforum, eller i Adhd forum, där orsaken givetvis uteslutande är Adhd för dessa symtom. Om nu orsaken är lite mer dödlig än Adhd, så kan man ju inte påstå att dessa hjälpsamma npf personer som diagnostiserar Adhd m.m, till allt o alla, verkligen gör folk en stor tjänst.

Det började väl lite smått när jag hängde med trenden att motivera sitt amfetamin missbruk i 29 års ålder. Var och varannan person jag träffade i dessa kretsar motiverade sitt eget missbruk med att "jag har säkert Adhd" och är hyperaktiv bla bla bla.

Dumt nog så hängde detta med i bakhuvudet när jag kontaktade husläkare i stockholm för allt trassel. Och nånstans så nämde jag Adhd?? vid något tillfälle, som hamnade i journaler som flyttades över till Katrineholm 1 år senare, när jag flyttade hit. 

Jag klippte mitt missbruk innan jag flyttade, och fick inte kontakt med psykiatri förräns efter 9 månader. Vid det tillfället och framåt så förklarade jag att jag ansåg mig vara ett brottsoffer, med ptsd. Vilket var helt lönlöst...

Den psykolog jag gick hos, bestämde sig för att det var enkelt att säga Adhd, för att det rullade skönt över tungan på henne el någe lol. Efter +2år och ett otal lustiga 3 veckors läkarintyg där det stod vadsom helst. En dåre som kallades för överläkare insuinerade på skitsofreni, och hur han listade ut det vet jag inte, för han satt med ryggen vänd emot mig, och pratade in i datorskärmen (hans mamma hade missat att lära han sociala egenskaper lol). Asocial, depremerad, ångest, bipolär etc... Är det jag har fått höra.

1 AT läkare under 5 år, kopplade vad det handlade om, och sjukskrev mig för stress orsakad av yttre faktorer, i 3-4 veckor.

Tack vare att man totalt ignorerade min historia och uppväxt. Så pga att mina exekutiva funktioner var nedsatta pga stress, där minne, inlärning etc är inkluderat. Hyperaktivitet m.m, pga stress. Så Ace'ade jag ASRS testet med "Mycket ofta" på allt typ. På Wais III testet så gjorde jag alla rätt också, där IQ låg över medel. Fast kortidsminnes aka performanstestet, där man ska komma ihåg en serie siffror el bokstäver, och upprepa dem. Nu i efterhand så hajajr jag att det är fel utformat, och det är testet det är fel på och inte mitt minne.

Psykologen delgav siffror och bokstäver i följd verbalt, som jag skulle upprepa verbalt. Jo tjenare o grattis att det inte gick som det skulle. Iefterhand när jag gjort samma test med visuell info, så ligger mitt korttidsminne bra över snittet.

Ett standardiserat allmänpsykiatriskt test på ca 500 idiot frågor som inte säger ett jota, som gör att man klassas som en hypokondriker och hysterisk.

Tillsammans med en massa vilja att den enda diagnos som finns, är Adhd. Resulterade i att det ställdes en Adhd diagnos på mig, till slut år 2006.

Vid det läget så var min FD sambo på smällen m junior, och vårat förhållande o liv i utförsbacke.

Efter diagnos och medicinering med Concerta så vart det succesivt värre och värre, med kulmen i vår separation och min flytt 2008 i april. Efter det så har jag för första gången haft chansen att isolera mig på riktigt, och återhämta mig mentalt.

Jag har inte haft den blekaste om vad Adhd diagnosen verkligen är, eller Ptsd diagnosen för den delen, eller hur stress och trauma påverkar en långsiktigt. Det är efter 2008 som jag har haft tid att verkligen lärt mig om alles. Det gör självklart att jag fattar att folk inte har tid el motivation att lära sig själv. Totalt så är det över 10.000 artiklar om Adhd, vilka är mer el mindre vetenskapliga beroende på vem som gjort dem.

Tillfärlligheter med en massa annat dumt, ledde till min Adhd diagnos. Hur man än lägger upp det, så svarade jag exakt rätt på allt, för att få Adhd. Är man lite rationell o logisk, så är det kanske inte så svårt att lista ut att dessa symtom, deffinetivt enbart unika för Adhd diagnosen. Det är ju därför bra om man har riktiga patologiska erkända metoder för att utesluta en massa orsaker, vilket jag inte såg röken av då. Gör man absolut inga neurologiska el endokrinologiska tester, så har man inte en aning om vad symtomen orsakas av, hur mycket tester som man ska kryssa i, man utsätter folk för. 

Det mest tragiska av det sista årtiondet, är ju att dom flesta tror att dessa symtom endast uppstår av Adhd, med en hel del läkare inkluderade. Ser man det så, så har dom ju gjort exakt allt som krävs av dom, och jag har rätt diagnos...

Det här är väl lite av skälet till att jag skriver en massa om all denna gojja. Nånstans så är det väl bra med en motvikt, även om inte många vill höra talas om det jag skriver om.

Imorgon så har jag fått ett läkarbesök utan att ens bett om det. Inte pga att jag mår dåligt etc. Utan för att sjukvården måste uppvisa någon administrativ och byråkratiskt orsak till att dom skriver ut piller till mig.

Idag med en Ptsd diagnos. Så är det ju vettigt att psykiatrin egentligen borde skriva ut dom piller jag käkar. Lyrica emot kroniska somatiska och psykosomatiska besvär pga Ptsd. Samt Citadon emot dom kroniska somatiska problem jag har. Samt Beta blockerare emot takykardi pga stress aka Ptsd.

Psykiatrikern som skrev ut ptsd diagnos åt mig, och tog över efter förre Adhd läkaren. Kunde inte låta bli att skriva adhd i ett litet hörn. Nånstans så undrar jag vilken kunskap hon nu har om ptsd, och hur det påverkar organismen.

Under alla år, så har jag tappat respekten för deras lokala kunskap här i Katrineholm. Vilket kanske är orättvist, men dom har hittills inte använt sig av den kunskap dom borde lära sig i skolan och med yrkeserfarenhet.

För min del att gå till en hus läkare, som är AT läkare är mest slöseri med pengar, pga att han inte kan göra ett jota, även om han nu skulle vara fantastisk. Relativt nya läkare, är oftast bäst när det gäller kreativa lösning, och initiativ att försöka hjälpa. Sen så är dom mest "up to date" med vetenskap.

Problemet är att jag har gått en gång för mycket till stafett läkare, så jag orkar inte ens att besvära mig längre. 

Förra året så hade jag tänkt att mellan januari - juni, lösa min biokemiska röra i kroppen. Vid det läget så hade jag itne tillräckligt med kunskap, utan var precis i begynnande stadie att verkligen fördjupa mig. Idag så har jag väl lite bredare kunskap om hur kroppen fungerar som den gör, när man är jag.

Tidigare med Adhd diagnosen, så har jag inte begärt några åtgärder el förväntat mig att det ska leda till sjukvård. Jag har hajjat att dom åtgärderna inte skulle ha någon större positiv inverkan på mig, eftersom jag hela tiden ansett att jag har ptsd i grund.

Idag med Ptsd diagnosen, så även om läkaren som ställde den inte förstår helheten, så kvittar det ju. Det ger mig medicinsk rätt att remiteras åt rätt håll.

Hittills så har man kunnat säga att allt är toppen, även om mina prover har sagt något annat. Men så länge man inte har en korrekt adekvat diagnos som visar helheten. Så händer ingenting.

Det som aldrig har tagits upp, är att jag är ett brottoffer, och inte en psyk patient. Det här gör att jag har svårt att köpa adhd diagnos, och deras inställning emot mina problem.

Jag kommer aldrig att få juridisk upprättelse eller ekonomisk kompensation. Det är lätt att skriva i massmedia om alla dom lata sjukskrivna personerna.

För min del. Mitt straff för att jag föddes av dom föräldrar jag gjorde. Är att jag är dömd att leva i ekonomisk och social missär, där jag är intvingad i en ekonomisk beroendeställning. Min farsa och andra ansvariga är helt ansvarsbefriade, och lever ett gott liv idag helt utan konsekvenser för deras handlingar.

Hade jag haft pengar så skulle jag seriöst överväga att ordna lite rättvisa på egen hand. Och tagit reda på dom inblandades adresser, samt sätta dom i en beroende ställning själva. Hugga av fötter och händer skulle sätta dom i motsvarande situation. Men det här är självklart bara känslomässig frustruation som är skäl till dom ideérna. Jag kan inte ens slå ihjäl en blommfluga idag.

Förutom mitt livslånga straff, att vara tvingad in i min levndssituation. Så är resultatet av våld och hat, att brottsoffret får en välutvecklad empati, sympati, intuition och altruism. Nånstans så skulle jag må otroligt mycket bättre om jag var utan dom, och var lika onskefull som vissa andra. Jag kan inte låta bli att sympatisera och förstå vad det är som har lett fram till min farsas beteende. Vilket rent praktiskt inte förtjänar någon förståelse. Nu är det inte så att jag har någon sjuklig empati för dessa dårar, utan skulle jag hitta min farsa blödande på gatan, så skulle jag spotta på han, och gå vidare utan några moraliska kval.

För lokal psykiatrins blunder med mig. Att dom gör ett brottsoffer till medbrottsling, genom att säga att jag har Adhd, som leder till att man fungerar och mår som jag. Känns som ett övergrepp också.

I Sverige, så pratar man ju om att man ska bli strängare emot brott. Men om jag ser till min situation, så är man strängare än någonsin emot brottsoffer.

Hur som helst, så har jag en massa fakta idag på hur det ligger till med allt, även om det ännu inte är satt i sammanhang.

Det som driver mig, är att rätt ska vara rätt. Ilska emot likgiltighet och förakt emot okunskap är ett bra bränsle som driver en långt. Och det har jag mycket av, även om jag saktar ner emellanåt.

Jag vet inte om det krävs polis rapporter och en jurist för att man inte ska mista att jag är något annat än ett brottsoffer. Det inkluderas inte tydligen i lokala sjukvården.

Tyvärr så har jag inte ekonomiska resurser att lösa detta i rätt ände. Med en civilprocess emot dom ansvariga. Parallellt med sjukvård emot dom konsekvenser detta har haft för mig. 

Jag vet inte om en Ptsd diagnos räcker för att få ett juridiskt ombud, men det är väl värt att kolla upp också.

I Sverige så rubriseras 30 års upprepat våld, hot, mordhot, terror och dråpförsök  emot kvinnor och barn. Som ringa misshandel som snabbt presskiberas. Hade jag slagit ihjäl farsan i självförsvar, så hade jag säkert blivit inlåst resten av mitt liv. Det svenska rätts systemet känns väldigt tryggt måste jag säga.... Samtidigt som man får höra att man har Adhd, och inte är ett brottsoffer....

För alla andra brottsoffer med post trauma stress, som får Adhd diagnos istället, kan jag bara uppgivet sympatisera med...