Kollar lite på f-kassans statistik sida för sjukersättning. 379.000 hade hel sjukersättning/aktivitetersättning 2008.

Kan inte påstå att det säger mycket, mer än att en heldel inte jobbar av något skäl.

Jag har mailat och frågat SKL om den statistik som dom har. Tanken är ju att dom ska ha koll på sjukskrivnings orsaker, men en får se vart det leder.

+3 sjukveckor ligger mellan 350-500.000 personer, vilket säkert motsvarar ett relativt gämt antal medium och långtids sjuka. Dessa säger kanske inte så mycket om F90 diagnoser eftersom det brukar ju i snitt ta flera år innan man bemödar sig att ställa diagnos för många. Utan tvivel så är det säkert lika många som väntar på att få en F90 diagnos, som det är patienter som redan har den.

Men här är det ju omöjligt att få fram något antal. Oftast så går det här gänget med ett läkar intyg för dep, ångest och oro, eller liknande utbrändhets diagnos. Det tog +4 år för egen del innan det stod adhd på mitt läkarintyg.

Totalt så ligger sjukskrivningar med eller utan läkarintyg, på ca 1.5 miljoner personer per år. Men dom flesta är ju bakterier, virus eller baksmälla.

Det sista som hemsöker mig om Adhd, är främst fel-differansen som uppmuntras av alla inblandade. Inte ens dom värsta motståndare till abc diagnoser och symtom kategoriseringar bryr sig om att det påstådda antal inte stämmer överens med verkligheten. 

Om man nu ifrågasätter hela diagnosen, forskning och sätten som diagnoser ställs, så borde det ju inkludera ett visst tvivel om att folk har dessa symtom till höger och vänster. Men den här överdrivna bilden av att folk får diagnos hur lätt som helst, på skeptiska grunder, ges ju en viss substans om det nu skulle vara så att antalet är överdrivet på ett opropotioneligt sätt. 

Det blir ju svårt för sociologer som t.ex Eva Kärfve och hennes kolleger att påpeka att allt är överdrivet, om man nu inte litar på, eller tar för givet att en del av vad deras motståndare säger stämmer. E.Kärvfe klagade ju på att man fifflade med statistik. Och poängterade till hennes förmån, att det var ett överdrivet antal som fick diagnoser. Men hon försäkrade sig aldrig om det faktiskt stämde, att folk nu vart diagnostiserade med abc diagnoser i den utsträckning som påståddes.

Motståndare samlar poäng genom att uppmärksamma det överdriva procentantal av befolkning som förmodas ha abc diagnos symtom, vare sig dom vet om det själva eller inte, inte kan vara sant. Men dom gör som förespråkarna, och ids inte att verkligen kontrollera om så är fallet. Det är väl inte så att man riktar in sig på patientgruppen, utan dom som har utformat och ställer diagnos. Men i slutendan så är det ju patienter med diagnos som ifrågasätts. Vilket känns oansvarligt för min del åtminstone.

Nånstans så känns det som att alla parter uppmuntrar den här bilden av att så många ska ha överdrivna symtom, som i andra sammanhang ses som normalt och temporärt. Nånstans så har det blivit galet, för att så många starka åsikter drar åt olika håll, där deras version ses som absolut.

Egentligen så är det ju bara tragiskt och deprimerande att en viss mängd personer, mår dåligt på det sätt dom nu gör, och uppvisar dom symtom dom gör. Sen kvittar det ju i hur man analyserar och kategoriserar orsak och verkan.

När diskutionen om orsaken är som den är, samt att man bestämmer sig för att det inte är någon påtaglig elelr förändrig orsak, så känns det som att man tar billigaste lösningen, samtidigt som man bara ger upp.

Jag undrar hur debatten skulle se ut, om man koncentrerade sig på de siffror man har att jobba med.

Vanligtvis inom patientgrupper för var och en av diagnoser som existerar, oavsett om det är primärvård eller psykiatri. Så är ju orsaken för individen ofta en enskilld triggande orsak. Men dom orsaken som kan leda till olika sjukdomar, varierar ju. Varför man nu försöker vända ut och in på sig själva, där man hittar den heliga gralen (en orsak), till abc diagnoser. När man inte försöker det för andra diagnoser, inom t.ex traditionell medicin. Om du får hjärtinfarkt, så kan det bero på en viss del orsaker, och bara för att det beror på en orsak för dig, så betyder det ju inte att det är likadant för andra. Även om det nu är så att sjukdoms förlopp, och konsekvenser är dom samma. 

När det gäller genetik och patologi, där man letar efter dom genetiska orsakerna, så handlar det oftast om en mottaglighet. Så letar man inte efter en konkret genetisk defekt som oavsett påverkan kommer att leda till denna sjukdom. Utan snarare en ökad risk.

När gammalt möter nytt, så blir det ju ofta konflikter, vilket väl är skälet till att det är en abc soppa till att börja med. Men nånstans för att inte förvärra det, så tycker jag att man borde gå ut med antal påverkade, och inte ett vilt spekulerat mörkertal.

Men som sagt. Det är ju inte lika exotiskt om abc diagnoser följer andra diagnoser när det gäller orsak och verkan, antal patienter etc. Att 0.5-1% har Abc diagnos, har ju inget större nyhetsvärde, och resulterar i att det är lika o-exotiskt som andra sjukdoms diagnoser...

Det som stör mig väldigt mycket, är att förebilder till mig, som var personer som har gjort otroligt mycket för andra. Påstås ha haft dessa sjukdomar, och det finns ett behov att psykiatri sämpla dem. Att folk försöker försköna sin egen situation, och framställa sig i bättre dager är ju inte ovanligt men. Tydligen, enligt en massa NPF patienter, så har varenda geni haft adhd, asperger och/eller autism. Beroende på vilket diagnos personer själv har givetvis, så har geni'er säkert den samma diagnos som dom själva. Det är väl en sak att försöka boosta sitt eget självförtroende, men att göra det på bekostna på andra, genom att påstå att dom har handikapp tycker jag är lite långsökt.

Om det här är ett behov av självförtroendeboost, att upptäcka sitt inre geni lol, elelr någon liknande självisk orsak, kan man ju undra. Men patientsituationer rent praktiskt blir ju inte bättre av att påstå att alla kända uppfinna och forskare var psykiskt sjuka.

Det här är då inget inlägg om vilken åsikt man nu kan ha om vård bidraget, om det är rätt el fel att folk får det. För mig just nu, så är det ju ett bra ställe att räkna lite på.

Jag vet att föräldrar som har ett barn med en abc diagnos, har möjlighet att söka 1/4 vårdbidrag. Adhd, asperger, tourettes m.m anses vara en 25% nedsättning av f-kassa när det gäller utbetalning av just vårdbidraget. Källor om detta, kan man ju leta på mamma forum etc, om man nu orkar bemöda sig med det.

Dec 2008 så betalades det ut vårdbidrag. Ålder som listas, är plder för sökande förälder så klart. Varför det nu är fler mammor som söker det, kan man dividera i, men det skiter jag i.

Innan man ens kollar siffrorna, så ska man ju beakta att vårat samhälle är väldigt byråkratiserat/socialiserat med bidrag för det mesta. Vård bidrag fungerar som ett barnbidrag typ, som är riktat till föräldrar med kids som har funktionshinder etc.

Eftersom ungar måsta vara +7år rent teoretiskt för att t.ex få en adhd diagnos, så är det väl där man får börja räkna. Mellan 25-54år ålder på föräldrar vilket blir 13624. Jag har sett föräldrar som lyfter +50.000 netto i lön, som plockar ut ett vårdbidrag samtidigt. Så lätt att säga, så kvittar ju ens inkomst. Har man rätt till bidrag, så söker man det.

Det här är ju inget obligatoriskt bidrag, men med tanke på den ekonomiska situation många föräldrar med abc diagnostiserade barn. Så är det väl inte för överdrivet att tro att många som har fått diagnos på lillen, söker detta bidrag som dom är jurididkt berättigade till. Sen beror det ju lite på hur välinformerade folk blir om sina rättigheter, vilket kanske är si och så med.

Men sett statistiskt sätt, så är det inte färre än 13000 barn som har diagnoser som kan ge en 1/4 vårdbidrag. Hur många diagnoser det gäller vet jag inte, Men abc diagnoserna är ju inkluderade här. 1/4 vårdbidrag ligger på 2000 sek i månaden, så det är ju inte så att statsbudgeten går under.

Om man ska gissa sig till, helt vilt, så är Adhd en stor del av denna grupp då. Adhd/Add har ju en tendens att vara större gruppen. Men även om det nu är 10.000 som har F90 diagnos grupp, som får vårdbidrag pga detta. Så är hela 1/4 dels gruppen, långt ifrån 10% av ungarna.

Det är väl knappast så att föräldrar till abc kids, söker bidrags stadgad rätt i mindre utsträckning än andra föräldrar?

Om man som privatperson aka patient försöker att få tag på uppgifter, så beroende på välviljan hos den som mottager frågan, så är risken mer el mindrestor att man blir ignorerad av myndigheter som sitter med svaren. Det är väl lite det som är orsaken att till att det inte blir så mycket respons på vissa frågor. Jag har börjat med att glömma bort att ge skälet till varför jag ställer frågan, vilket verkar fungera hyffsat. Ofta så är det väl så att man frågar fel instans, och dom tycker man är en träskalle som inte vet det lol, men whatever. 

Som en reaktion på en grej här på bloggen, så poppade 1 kriterium upp i mitt huvud. Det går inte säga det på något bra sätt,

Självklart är det så att det alltid finns risk att det finns ett mörkertal. Men att påstå att det inte finns någon statistik över hur många det är med diagnos, är ju bara att göra lätt för sig själv.

Alla personer inom sveriges gränser som får en diagnos ställd av en läkare, hamnar i nån form av statistik.

Det må så vara att det är problematiskt att det är besvärligt att sammanställa all info. Men att det nu inte finns ett samlat register för alla med abc diagnoser, säger ju inte att det är omöjligt att skaffa fram dessa uppgifter.

Men det är ju varken någon patient, eller patient organisations uppgift att sammanställa statliga register ju.

Bara för att jag tycker en sak, så behöver det ju nu inte betyda att det gäller alla andra.

Jag är mycket för ärlighet, när det är möjligt, och inte skadar individer. Det är ju en egenskap som brukar tas upp bland abc patienter, att man är allt för uppriktig och rak.

Well well, det spelar ju ingen roll vad man säger och spekulerar om.

Om jag nu är lite arrogant, som tror att det är fler än jag, som verkligen är intresserade av dessa siffror, även om det inte visar hur stor mörkertal det är. Vet man inte ens antalet för dom som verkligen är diagnostiserade, så är det ju svårt att gissa sig till en vettig siffra.

Alla spekulationer om hur många det är hit o dit med, häller ju bara vatten på alla som är emot abc diagnoser, och patienter med abc diagnos.

Att säga att det nu skulle vara ca 5%, stämmer ju överens om man inkluderar allt som barnpsykiatri diagnostiserar. Men det är ju inte endast npf/abc diagnoser bara.

Efter flera år med problem i skola och med sociala, så vet jag att myndigheter är lagstadgat skyldiga att agera på nått sätt, vilket ofta leder till att BUP blir inkopplat. Dom flesta barn som har uttalade abc symtom, lär med största säkerhet finnas med i statistik.

Well som sagt. Det är ju normalt att uppvisa alla symtom ibland. Det är ju när det går över till ofta, som man får diagnos. När man spekulerar om % antal, så är det ju fritt fram att börja spekulera i skillnaden ibland och ofta också. Vilket många gör.

Låt säga att man hade fasta siffror att jobba med. Inte en abstrakt uppskattning. Isåfall kan inte t.ex Rektorer komma och säga att dom inte har råd med alla dessa abc ungar. Låt säga att nåstans så har man räknat ekonomiskt med att det är 10%, och sen i praktiken så är det bara 2.5% Var tar stålarna vägen för dom här 7.5%? Till rektorns semester, som hänt mer än en gång tydligen, som förra året, då en rektor åkte på semester för 50 lakan eller vad det var. Det är ju en studieplats för en av abc kidsen ju. Men det var ju viktigare att rektorn fick massage osv...

Om det nu inte är flera hundra tusen ungar, som behöver en egen handläggare som hjälper dom, som är lagstadgad rätt. Om det nu endast är 25.000 ungar, så blir det ju svårt att pladdra om att det är så många hundratusen ungar, så man kan omöjligt avvara pengar och resurser till alla. Om man bara har råd med låt säga, 100.000, så blir det ju orättvist emot dom andra 100.000 som inte får någe hjälp. Då är det ju lättare att skita i alla ju.

Nu med alla utförsäkringar som florerar. Om abc patientantalet faktiskt rent praktiskt är litet, så kan man ju inte säga att vi inte har råd...

Alla fattar ju att det måste finnas skattemedel till sjukvård och sjukskrivningar. Om folk nu tror att det är en stor epidemi med folk som får abc diagnoser till höger och vänster så att slut antalet hamnar på 2.5 miljoner personer. Så är det ju inte så svårt att tro, att man samlar sympati för att skita i att göra något för dessa individer. Om det är så vanligt att 10-25% fungerar så här, så känns det ju lurt att kalla det för onormalt.

Det är synd att man inte uppmärksammar vad som pågår istället. En viss del grupper och individer gagnas ekonomiskt och med andra motiv, att alla vi andra tror att var o annan person har abc diagnos, även om det inte är så. Det är snarare en epidemi med en massa lögner, än abc diagnoser.

Ibland så blir jag lite förvånad. Jag fick svar väldigt snabbt från socialstyrelsen, med lite fina siffror. Nu hade dom endast statistik om slutenvård. Men det är ju lite på vägen.

2006 så var det 348 personer intagna inom sluten psykiatri för F90.0, och 126 personer med F98.8 Ca 900 personer för hela F gruppen. Av totalt 886171 personer som har varit inlagda på primärvårds eller psykiatri sjukhus under 2006. Lätt att påstå, så är ju Abc gruppen när det åtminstone gäller Adhd väldigt under representerad i praktiken.

Ca 90% eller mer av dom personer som jag har pratat med, har varit sjukskriven i samband med Adhd diagnos från öppenpsykiatri. Av dom ca 450-550.000 sjukskrivna per år, så är det väl så att det praktiska antalet motsvarar realistiska nivåer. Jag har svårt att tro att det är mer än 75-100.000 personer.

Om jag får tag på statistik för sjukskrivningar, så borde man ju ha en ganska god bild av hur många vuxna det är åtminstone.

För ungarna så borde ju skolverket eller något liknande ha de rätta siffrorna.

Nånstans så försvinner ju den här stigmatiseringen i det överdrivna antal, när man börjar att rota i det rätta antal individer som faktiskt har en Adhd diagnos ställd av barn, ungdom och vuxen psykiatri.

För läkemedelsbolaget, så strävar dom att faktiskt hjälpa folk med sina mediciner, så rent humant sett så vill man på pappret nå ut till alla patienter. Om man bara ser till deras välvilja och önskan att hjälpa. Där målsättningen var att nå ut till 11.000 barn, så borde det rent teoretiskt inkludera större delen av faktiskt diagnostiserade barn? Det är ju annars väldigt konstigt om man endast försöker nå ut till en liten del av dom som har diagnos?

Liknelse: Hej vi har insulin, men det är bara 1 av 10 personer som får vårat finfina insulin...

Det är ju helt osannolikt, även om vårat sjukvårds och läkemedels system kanske inte är fullt så effektivt som man skulle kunna önska.

Jag skulle kunna med en vild gissning, tro att man räknade med ett visst bortfall, så att totalantalet var 15.000 diagnostiserade ungar 2001. 

Well well. Det här är ju inga siffror som massmedia är intresserade av, för med dessa siffror så säljer man ju inga lösnummer med.

Oavsett om man påstår sig vara objektiv, så är det när aen omöjlighet. Man kategoriserar omgivning baserat på en rad faktorer, som personlighet, erfarenheter och kunskap, vilket självklart påverkar ens objektivitet.

Givetvis så kan man vara mer el mindre, och skälet till att samarbeta fram en lösning med andra, är för att ämnes ska få olika perspektiv, för minsta möjliga partiska bedömning.

En sådan rudimental sak som en nysning. Kan bero på en uppsjö av orsaker, men symtomet är det samma.

Så är det ju också med symtomen som omdiskuteras i abc diagnoser, trauma stress, akut stress, diverse psykiatri diagnoser, diverse primärvårds diagnoser, olyckstrauma emot hjärna, och allt annat som man inte ens är medveten om. Tillsammans att det finns faktiskt (skit)ungar som bara är besvärliga för att dom gillar att jävlas, annars vore ju konstigt ju. Jag har själv varit barn, och medvetet stökat för att det är kul när man är liten.

Orsak, och mer än en gång så är det skador på olika områden, som resulterar i samma symtom.

Alla vet ju hur det går till när man ställer en diagnos rent teoretiskt. Man går igenom symtomart och historia, tillsammans med relevant livshistoria, och sen så tar man somatiska prover.

Om det är så uppenbart att det är en hjärtattack, så syns det ju, iom att man vet exakt förloppet, skadan det gör, och dom flesta orsaker till den, även om den orsaken är individuell för individen. Otur är ju en delvariabel, som man idag vet är gentetisk. Har du fallenhet (latent talang) att få hjärtattack, så är risken stor att det detta du får. Sen får patient medicin o vård, förebyggande vård för att det inte ska hända igen. Ungefärligen åtminstone, ni hajjar...

Normalt sett så leder sjukdom till ökad stress. Men det har ju inte tidigare sätts som själva somatiska orsaken till att kroppen reagerar med sjukdoms symtom.

Adhd diagnosen leder till stress pga frustruation över sin situation, och ens svårigheter med minne, koncentration etc. Precis som i somatiska diagnoser så menar man på att stress är en biverkning. Om det här stämmer, kan inte jag avgöra egentligen iom att jag är så emotionellt partisk emot denna diagnos, så att man inte enbart ska lyssna på vad jag tycker och tror.

Ptsd kan man inte förlita sig på wais III test, och andra test, utan främst så anses ett läkar-patient samtal vara avgörande för att få grepp om det. Där man analyserar stress markörer, som dålig sömn, humörväxlingar och symtom paketet. Samtidigt som man kan kolla blod, urin, saliv och cell prover för att se den biokemiska obalansen som är välkänd. Här säger man att psykiskt el fysiskt trauma, leder till först psykiska och fysiologiskt respons, som i sin tur leder till dom uppenbara psykosomatiska symtomen med Ptsd, här vet man att det även leder till somatiska symtom hos vissa efter ett tag. Krångligt? Förenklar man, så kan man påstå att man blir stressad av stressen.

Man kan vrida och vända det här till leda. Alla dessa symtom, som idag är synonym med adhd diagnosen, har jag periodvis uppvisat. Dom här symtomen som kan beror på vad som helst. Svårt att sitta still. Försök att göra det pissnödig. Okoncentration, rastlöshet, nedsatt inlärning, svårt att organisera, man är slarvig utan att göra det medvetet etc. Dom här symtomen går ju över, när man går på muggen.

Nu är det ju inte så att mina el andras symtom är orsak av att man är pissnödig. Men tack vare att dessa symtom är assoccierade med så mycket för allmänheten, så måste man försäkra andre att ens symtom beror på en specifik orsak.

Om jag beskriver mina symtom som jag har upplevt periodvis under mitt liv. Hyper vs hypo aktivitet med allt det innebär, koncentrations problem, inlärning och minnes problem, dålig emotionell impuls kontroll. Dom flesta säger Adhd, åtminstone i mina kretsar, även om en uppsjö av sjukdomar leder till stress, som i sin tur leder till just dessa symtom. Det är väldigt svårt att veta med säkerhet om symtomen leder till stress, eller om stress leder till symtom. Om man nu inte breddar undersökningen till mer utförliga tester.

Jag är benägen på att säga att dom flesta sjukdomar, trauman och förlust leder till stress hos individen, som i sin tur leder till dessa destinkta symtom. Men i dessa fall, så vet man exakt när dom har uppstått, och att dom är övergående, om man inte utvecklar Ptsd som 10-15% av personer som råkar ut för tråkigheter. Ca 1-2 % av befolkning i snitt.

Idag så har man mer el mindre bekänt att mina "adhd" symtom har berott på Ptsd. Vilket kommer att hjälpa mig framledes i primärvård, istället för att jag ska motarbetas och omyndigförklaras som en missbrukande hypokondriker. 

Humor your self, som i ett test ifall detta stämmer. Ring 100 olika läkare, uppge 100 olika sjukdomar aka orsaker, säg att du upplever Hyper vs hypo aktivitet med allt det innebär, koncentrations problem, inlärning och minnes problem, dålig emotionell impuls kontroll. Och se ifall du får till svar -Att det är vanligt i din utsatta situation.

Jag har hela tiden försökt att få igenom att en och samma läkare (som är ens lagstadgade rätt), ska ha hand om psykosomatiska och somatiska konsekvenser. Jag vill inte tjafsa med okunniga husläkare om min situation, och skälet till varför jag ska ha Citodon (opiater). Eftersom man har förvägrat mig en Ptsd diagnos, som förklarar mina somatiska problem med kroniska smärtor idag (som enskilt inte finns en orsak till ). Att jag nu har annat somatiskt som det finns andra orsaker till, hör ju inte hit. Som t.ex ett medfött ortopediskt fel, som är diagnostiserat av en chefs specialist i stockholm. Det behöver man inte bry sig om, eftersom psykiatrin har tidigare gjort ett skit fråge test som visade att jag var milt hysterisk och hypokondrisk enligt detta. Så helt plötsligt så har kan man inte tillämpa primär medicin på mig, för alla prover visar fel då. 

Idag så kan jag ta med en summering i 2kg bok form om Ptsd som säger klart och tydligt att somatiska celler, neuroner och central o perifera nervsystemet blir skadat, som leder till kronsiska smärtor, och säger man att jag fantiserar ihop och är hypokondrisk så kan jag örfila specifik doktor med en 2 kg bok så att han flyger i golvet, och samtidigt upplysa han om att det är dumt att provocera mig emotionellt pga att jag är betingad att reagera på ett förbestämt sätt, som jag inte undertrycker för idioter (som jag normalt alltid gör).

En sak som t.ex läkare vet, är att dom vet samma sak som jag. Att en massa orsaker leder till samma symtom.

Om man nu har en lärare, som har gått på NPF kurs, och får lära sig att dessa symtom enbart beror på Adhd. Där han inte fått en bred utbildning om hur olika sjukdoms orsaker leder till samma summa av symtom för betraktaren, där pissnödig är inkluderad. Är inte det här orättvist emot oss andra?

Jag vet inte om andra personers Adhd utredning är bredare än min, men. CT scan utesluter hjärntumör, thats it typ. Blodprovet kollar om man har struma (sköldkörtel), tillsammans med bakteriologiska el virulogiska orsaker till ens beteende, basik om du har en förklylning/influensa.

Formulär frågor tillsammans med IQ test, är bara för att fastställa om du verkligen har dessa symtom, rent klinsikt vetenskapligt. Det säger ingenting om orsaken. För patienten så är det läkarens aktoritet och pondus som avgör ifall du har tillräkligt av dessa breda symtom, som kan bero på 100 orsaker, är skäl för att ställa Adhd diagnos. 

Övertygade patienter citerar friskt forskning om Adhd, där man lägger ut bilder som ska befästa åsikten om att man har Adhd. Men du har ju inte gjort dessa tester. Bara för att du är trött, så behöver det ju inte betyda att du har diabetes eller sömnsjukan. Även om du hänvisar till en massa forskning till det ena eller andra.

En annan sak att inte glömma, är ju att dessa symtom är av personlighets karaktär också.

Det var detta som Eva Kärfve och gänget bråkade om i början av 2000talet, även om det kanske kom fram dumt. Egentligen så ifrågasätter man ju inte om dessa symtom existerar, utan rätten att påstå att dessa breda symtom som är knutna till så otroligt många orsaker. Hur kan det vara så att i dag, så har alla personer med dessa symtom, Adhd? Finns det ingen chans att deras individuella reaktion på deras orsak, är annan än Adhd?

När det gäller NPF. Om den akronymen hade stått för. Neuropsykiatri funktionshinder. Så att det indikerar på svårigheter och funktionshinders konsekvenser på en psykiatri diagnos, och inte pga ett erkänt neurologiskt mätbart fel (om så vore, så skulle varje NP undersökning inkludera detta abstrakta somatiska test). Så hade det ju varit samma sak, som att säga att PVF = PrimärVårds funktions hinder. Det är detta med ordlekar då. Psykiatrin själva kallar det rent kliniskt för ett psykiatriskt funktionshinder. Neurologi är inblandat i all forskning om psykiatri diagnoser eftersom man har förstått sambandet mellan synliga yttre vs inre symtom.

Men med Adhd och Npf idag, så indikerar dessa breda symtom, på en medfödd hjärnskada för alla som uppvisar denna grupp av symtom. Ett våldtäkts offer uppvisar dessa symtom, så man skulle om man är småsint påstå att inte bara det att hon är ett brotts offer, så har hon adhd, för att hon uppvisar en normal reaktion på sitt trauma.

För vuxna personer som har individuella erfarenheter av svårigheter, som leder till dessa symtom, utgår ju från sin egen erfarenhet och vad han vet är orsak till dessa symtom. Om han har erfarenheten att Cancer leder till Hyper vs hypo aktivitet med allt det innebär, koncentrations problem, inlärning och minnes problem, dålig emotionell impuls kontroll. Så är det väl lätt att tro att han faller tillbaka på det han känner till själv.

Tillsammans med att alla vuxna vet att barn är irrationella och medvetet gör sig Hyper vs hypo aktivitet med allt det innebär, har koncentrations problem, inlärning och minnes problem, dålig emotionell impuls kontroll. Vilket färgar ens objektiva syn ytterligare.

Jag vet för egen del att dessa Adhd symtom för mig beror på till stor del Ptsd, sen personlighet, och ren jävulskap från min sida ibland.

För alla NPF patienter som bestämt säger en sak om dessa breda symtom. Innan man citerar forskning om Adhd, och visar andra människors röntgenbilder etc som en försäkran att dessa symtom, uteslutande är orsak pga Adhd. Visa gärna dina provsvar på ditt eget dopaminerga system. Dina hormonprover på de mest essensiella hormoner och signalsubstanser, MRI röntgen, fMRI rönten på ditt arbetesminne, tillsammans med ditt eget individuella DNA test som försäkrar att du nu verkligen har dessa sk Adhd gener man spekulerar om. Samtidigt som man har gjort en bred somatisk undersökning som utesluter att andra sjukdoms orsaker. Mer än hjärntummör och ett fåtal immunologiska sjukdomar.

Det läkare vet, är att fel diagnos, leder till fel vård som kan accelerera och förvärra förloppet. Tack vare att man är så bergsäker om att dessa symtom enbart beror på ensast på Adhd här i sverige, även om DSM och APA är noga med att poängtera dom multipla orsaker som kan ligga till grund för dessa symtom.

Jag har ju gjort som alla andra många gånger, man är inne i sitt och lutar sig emot det man vet. Jag har en bias på att ge trauma som orsak till dessa symtom, för att det är det som jag känner till.

Jag har haft Attentionfolk och andra abc patienter som har varit minst sagt vansinniga på mig, där dom anklagar mig för att vara partisk och lura folk att tro att dessa symtom kan bero på något annat är Adhd. Hur partiska är inte dom nu?

Jag tror personligen nu att det inte är som massmedia framställer det, eller som andra patient organisationer. Att det är hundratusentals som har Adhd och dessa symtom. Det skulle inte förvåna mig om Adhd patient antalet ligger på ca 1-2%, som det gör för Ptsd. Att det är så att dom är duktiga på att väsnas, så att man tror att dom är fler än vad dom är.

Det skulle vara trevligt, med ett nyktert ställe, som erkänner att symtom summan i Adhd kan bero på en rad av olika sjukdoms orsaker. Att dessa symtom inte är ett 100% säkert alternativ som leder till att man måste ha Adhd. 

Som tur är att det är ju inte så att hela befolkningen är sjuka, och uppvisar dessa symtom. Men säkert så är det 25% som har råkat ut för sjukdom, trauma eller förlust. För mig så, när jag ser till dessa överambitiösa Adhd doktorer, som tror att den enda sjukdoms diagnos som finns är just Adhd. Så undrar jag om han/hon är lika mycket människa som oss andra, och gör som vi. Man baserar och kategoriserar omvärlden baserat på sina erfarenheter, personlighet och kunskap man besitter. En psykiatriker är en person med läkar grund (som en mindre bred husläkarutbildning), med psykologi utbildning. På samma sätt, som en kirurg inte kan ställa en ortoped diagnos lika exakt som en ortoped specialist och vice versa. Specialister är erkänt mer benägna att falla tillbaks på det dom känner till, vilket gör att objektivitet sviktar.

Söker man på internet om t.ex koncentrations svårigheter eller hyperaktivitet. Så får man 1000tals hit's, och det mesta är om Adhd. Vilket för mig är konstigt, för ur mitt perspektiv så beror det på Ptsd.

Innan man hittar fram till yrkes databaser som inkluderar alla orsaker, så måste man harva igenom sig en hel del, som inte är relevant för en själv på vägen. Har man inte en bred biologisk kunskaps bas, så är det ju lätt att tro, att dessa symtom enbart beror på Adhd.

Jag undrar för min egen del. Om det hade funnits tid för att reparera nervskador i det perifera nervsystemet som leder till motoriska problem för mig. Om jag hade fått rätt diagnos för 20 år sedan. Då hette det att jag var en omöjlig strul-unge. För några år sedan så var det Adhd, och idag så Ptsd. Många orsaker till mina symtom på vägen då, men vem ska man tro på.

Jag litar på min egen kropp, var sista 11 års somatiska provsvar på allehanda hormoner m.m säger Ptsd. Hur det nu gå ihop med Adhd kan man undra sig.

Nedsatt och varaktigt känns väldigt permanent när det står på ett läkar intyg som man stödjer själv både emotionellt och vetenskapligt.

Tidigare för förra stora läkarintyget, så hade jag ingen aning om vad Adhd egentligen var, mer än ens egna bristfälliga uppfattning. Många andra verkar ha läst på vad det menas att Adhd är innan man får det på intyg. För min del så var jag bizzy med missär och dåligmående, till stor del pga att jag kände att min nuvarande situation var i utförsbacke utan bromsar.

När backen tog slut i april 2008 så trodde jag att det skulle slutat med ett stort brak. Till min förvåning så mjuklandade jag i en snödriva, och typ klev in på afterskiin. 

Även om det nu tog mig en ca 6 veckor med konstans sömn på ett bräde. Vid det läget så hade jag haft Adhd diagnosen ca 1.5 år, och 1 år med Concerta bakom mig, som jag avslutade i samma veva. I juni så började jag gräva online efter information om Adhd, och på den vägen var det.

På det läkar intyget så stod det helt nedsatt och varaktigt också (för arbetsförmåga då), men det handlade om 2 år, samtidigt som att jag har aldrig riktigt accepterat denna diagnos som en förklaring för mina problem.

Jag har hela tiden varit medveten om akut stress, och kategoriserat mina problem med ptsd. Även om jag inte har varit fullt så insatt då, som jag är idag.

Ett läkarintyg som beskriver det som exakt gör att jag inte pallar med folk. Som inte säger att jag inte gillar dom, eller är asocial. Utan pga att av oflyt, så reagerar jag på andra med akut stress, som leder till somatiska o psykosomatiska reaktioner. Det tog 10 år för min hjärna att koppla klart allt på ett felaktigt sätt, och så här 27 år senare så är det fortfarande felkopplat. Lika lite som jag kan bestämma hur många slag mitt hjärta ska slå per minut. Lika liten kontroll öven mitt biokemiska system har jag tyvärr.

Forskare vet exakt vad som är fel, där man t.o.m kan spåra enskilda neuroner i hjärnan på mig, om man har pengarna då. Men ännu så vet ingen hur man stoppar dessa Rambo neuroner hos trauma patienter. Precis som annan neuro kommunikation, så har dessa Rambo neuroner en neuron följeslagare, som man kan kalla för den fria viljan (åtminstone kallar jag den för det). En långsammare och mer analytisk och klok neuron, i gämförelse till den panik slagna Rambo neuronen.

Det här att jag förstår den exakta mekanismen bakom akut stress, och kroniskt trauma stress. Förutsättningar man har, vid liknande fall som för mig. Så smyger det sig in att det är väldigt väldigt permanent. Det är osannolikt att jag kommer att uppleva hur det är att inte ha dessa Rambo neuroner som löper amok i mitt system.

Att man inte har kontroll över dom känslor man upplever. Betyder inte att man inte har kontroll över hur dessa yttrar sig för omgivningen. Som en storm, fast omvänd där stormens öga är helt kaotiskt, med ett lugn omkring. Ingen märker förutom du. Det krävs givetvis åratal av kontroll och emotionell diciplin, för att folk inte ska vara innerligt genuint livrädda för en. 

Efter separationen 2008 så har jag 2 veckor i månaden inte behövt att bry mig om den här emotionella stormen märks på utsidan också, pga att jag har kunnat vara själv. Fasaden som döljer detta kaos, kräver en otrolig mängd energi, som resulterar i enorm trötthet periodvis. Men någonstans så känns det som att det är värt att lägga den energi som krävs för att undertrycka det, för det här emotionella kaoset är inte jag, utan det är en produkt av yttre påverkan.

Det är få som är medvetna om att under detta lugn, så döljer sig känslor som skulle kunna förvandla en själv till Hulk som vill krossa allt omkring en. Idag så händer det inte längre självklart, som det gjorde mellan ca 10-23 års ålder.

Hur som helt så är insikten djupare om min framtida situation av att se det på ett papper. Forskare fortsätter kriget emot Rambo neuronerna, så det återstår ju att se hur utvecklingen framskrider.