Vissa läkares uppfattning om en annan orsaksbakgrund till Adhd, har ju fått lite luft i massmedia. DN's artikelserie om psykiatrin tog upp mycket. 

Det som jag reagerade för var att man gick ut med sitt eget namn, och stödde Tomas Ljungbergs orsaks bakgrund, vilket förvånade mig mycket. Den här orsaks bakgrunden är inte mer orginell än att den gäller alla psykiatri diagnoser, förutom Adhd (m undergrupper), Asperger och Tourettes.

Denna nygamla ventilerade uppfattning, att stress, som t.ex post trauma stress leder till en beteende summering som kan kallas för Adhd. Är många stenhårda motståndare till.

Mannen T.L tog upp i sin bok om hur depression biologiseras, där perioderna startas av yttre faktorer först, för att få ett eget inre liv framledes, där kroppen har vant sig att vara deprimerad, så att dessa depressions perioder kickas igång utan förvarning och utan direkta skäl.  

Min stress/panik ångest fungerar likadant idag. Helt utan skäl så kommer den krypande som den första tanke som poppar upp i ens vakna medvetande, som nu för mig 9:30 i morse. Jag tog en cigg och gick och la mig 2 timmar till.

Det finns inget konstruktivt eller bra med denna ångest för mig, som är en stress mekanism som ska skydda en emot att utsätta sig för mer stress.Det fungerar så simpelt att; Jag blir stressad av att träffa en stor mängd människor, som resulterar i att jag blir fysiologiskt och mentalt sjuk. Ångesten stoppar en för att utsätta sig för detta frivilligt. Problemet blir ju, att om man nu som jag, gillar att umgås med folk i största allmänhet och fungera normalt, så tvingas man in i ett beteende som man inte själv frivilligt väljer i första hand.

Jag är översocial och umgänges sjuk som bara barn kan vara lol. Men den fysiologiska neurologiska ångest och stress reaktion jag får, av att vara mig själv, äter upp en om jag under en för lång tid utsätter mig.

Efter 37 år så har man lärt sig att fysiskt känna hormon och stress/ångest kickar. Att jag nu under hösten i ca 5 månader har pluggat, som vilket "normal" individ som helst, har jag de sista 3 veckorna fått plikta för ordentligt. 

Kunskap och studier ger än svar, men på samma gång så försvårar det ens situation, även om jag har lärt mig att stänga av den absolut värsta ångest under kortare perioder.

Egentligen så vet jag idag hur jag fungerar. Jag fungerar i 4 månader, och är trasig i 2 månader och behöver repa mig om jag inte totalt kör slut på den stress resistans som jag har fått bygga upp.

Undviker jag saker som triggar min post trauma stress, så fungera mina exekutiva funktioner (som uppmärksammas i adhd diagnosen), tack vare att jag har lärt mig den långa vägen hur min inlärning fungerar, så har jag inga problem med att lära mig det jag verkligen vill. Inlärning är ju en nyckel kriterium i diagnosen också som jag har övervunnit. Sociala biten, där man kan prata i 12 timmar i sträck utan att ta ett andetag, man avbryter andra, hoppar in i samtal oannonserat etc har jag övervunnit till den grad, att ingen uppmärksammar det längre.

Ser man till en viss uppfattning inom sjukvård och forskning. Så gick jag från Ptsd till Ptsd/Adhd kombinerat, tillbaks till Ptsd i dag.

Är man traumatiserad så får man ett aggiterat beteende i olika former emot omgivning, vilket är en undermedveten signal till ens omgivning att allt inte står rätt till.  Det är kanske denna övergång, till att bara själv må dåligt, till att omgivningen blir drabbad av ens dåligmående som på sätt och vis är Adhd?

- Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter

- Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t.ex. skolarbete eller läxor)

Detta tas upp i den Svenska översättningen av DSM - Adhd diagnosen. Att jag slarvar beror på att jag skyndar mig att bli klar. Att jag idag inte gör det jag borde "Undviker", beror på 1 sak. Kraftig ångest för att infinna mig på Lernia nu på torsdag pga höstens event, och galna beteende hos vissa ska vuxna människor. Pluggande, läsande och studier är det som jag uppskattar mest av allt på jorden för egen del.

Men yttre faktorer som även kallas för psykiska stressorer påverkar och ger bränsle till min stress ångest så pass att jag skär ihop. Inte pga att jag är ouppmärksam, okunnig, korkad osv...

På min gamla psykiatrikers inrådan, så fick jag ett tipps att inte vara för uppriktig i hur jag reagerar känslomässigt på yttre faktorer. Men på samma gång så ställer jag mig frågan, om jag någonsin kommer att bli provocerad över kanten och reagera aggressivt emot dem som får mig att må skit. Det är väldigt svårt att inte vara rabiat när man sitter på en livstid av orättvisor begångna emot en.

Nu på torsdag så ska jag till min nya överläkare, vilket säkert är en person som alla andra, och jag ska försöka på en kort tid förklara varför jag vill ha en Ptsd el Ptsd/Adhd akronym istället för en Adhd akronym.

När det gäller den allmänna kollektiva lekmans uppfattningen om Adhd, så har folk en kanske inte så rättvis uppfattning om personen bakom. Man får orättvisa förväntingar på sin person, som inte stämmer överens om hur man fungerar i verkligheten. Ptsd så vet man att man inte ska pusha och provocera denna person, utan att man ska vara medveten om att det kan resultera i kraftiga fysiska konsekvenser när denne znappar och får kortslutning pga defensiv-aggresiv försvars mekanism.

Våld, hot, tvång, mobbig, ofredande, orättvisor triggar mig. Hur ska jag kunna undvika det, och fungera normalt i dagens samhälle? Jag fungerar i 4 månader, sen är jag färdig och har en lust att mörda vissa personer pga deras vårdslösa och kriminella beteende emot sin omgivning, som folk förlikar sig emot, och tillåter. Tillsammans med att jag är en pacifist, som inte ens har ihjäl en blommfluga, så kan man ju klura på den emotionella kluvenhet som uppstår iom denna emotionella konflikt inom mig. Det här är ju en impuls som jag inte aggerar på, vilket är emotsägelsefullt pga att man påstår motsatsen i Adhd diagnosen.

Denna förutfattade uppfattning om att man som Adhd patient, kan explodera i ett oprovocerat och okontrollerat raseri, där man tar ut sina aggressioner på sin omgivning urskillningslöst. Får psykiatri personal att vara rädd för personer som har Adhd diagnos, där jag är inkluderad. Jag har aldrig gett en orsak till att man ska oroa sig för sin säkerhet pga att jag har en diagnos, inte heller har jag hört att folk är aggressiva för att dom är Adhd'iga. 

Psykiatrin bild av mig, är socialt adekvat och lugn o samlad. Men det är väl så att mitt ogillande och frustration av att dom ofta skiter fullständigt i vad jag säger, eller vilken uppfattning jag har om min egen situation, lyser igenom när dom sätter igång sina inskränkta analyser av min situation, som vissa inte har väntat med äns att låta mig ventilera. Dom har ju gjort ett subjektivt test, som säger att jag är lättare hysterisk och hypokondrisk lol. Tillsammans med den mer el mindre fördomsfulla bild av hur en patient med Adhd är. 

Det är en lång väg från en emotionell respons till ett aktivt aggerande. Säkert så har jag haft den emotionella impuls att vilja bränna ner deras hus till grunden, vid ett 10tal tillfällen under åren. Trots det så står deras hhus kvar du. Det kan man ju kalla för kraftiga impuls kontroll. 

En liten komisk sak, är att amfetamin sätter denna impuls kontroll inför konsekvenser ur spel. Det kanske är därför dom är rädda??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...