Jag gillar platons ide att i textform illustrera för och mot argumentation inom sig själv. Hans dialog är ju ett vettigt försök att vara så objektiv och opartisk man kan.

Ett begrepp som skapar en konflikt inom mig, är folks subjektiva och personliga uppfattning om funktionshinder. Speciellt i psykiatri och pedagogiska sammanhang så kan funktionshinder betyda vad som helst.

För bara 25 år sedan så var ju funktionshinder, tillsammans med handikapp rutorna som finns att parkera på, ett stabilt begrepp.

Tidigare så har funktionshinder varit definitivt. ÄR man förlamad, så kan man inte gå, som det är tänkt att man ska kunna. Det är ju väldigt lätt att definiera ett mobilt rörelse funktions hinder.

Normalt så beror ju ett funktions hinder på en avsaknad av en biologisk funktion.Om man spekulerar i detta neuropsykiatriska funktionshinder. Man har fel på inlärning, vilket borde leda till att man inte är förmögen att lära sig de saker som detta sk NPF berör. Om man nu saknar inlärnings förmåga, så borde man ju ligga som ett kollie. Så är det ju inte, så då får man dra en genväg och säga att det är ett selektivt funktionshinder, som endast påverkar viss kunskap.

Rättare sagt så är det åtminstone vad jag tror om denna soppa. Mängden kunskap som man riktar sig emot. Det är inte så att man inte kan lära sig saker. Utan det är mängden som är fel. Man kan lära sig, men tydligen inte så mycket och snabbt.

Tidigare så har jag trott att de ivrigaste förespråkarna, ska veta i vilken situation man är NPF'ig, och i vilket utsträckning som man lär sig för lite, och hur man kan få fram att det är fel på individen och inte miljö eller lärare? Men oftas så får man inget svar, eller så blir man ilsket bemött, där dom gastar om annat. 

Låt säga att man ska lära sig något, och man är tvungen att lära sig detta av någon som inte talar samma verbala språk som en själv. Vilket resulterar i att man inte håller samma inlärnings hastighet som andra som talas samma sspråk som läraren. Är man neuropsykistriskt funktionshindrad då också?

Vanligtvis så är funktionshindrade personer väldigt medvetna om sina begränsningar. Men hur är det med er NPF? Har ni testat era begränsningar? Eller är det detta som är begränsningen, att man är begränsad i sin egen förståelse för sina begränsningar?

Jag fattar fortfarande inte vad det är i för situation och vad det är för uppgifter och prestationer man inte klarar av på ett adekvat sätt. Vad normen är för korrekt mängd av vad det nu är man inte klarar av?

Folk har trott att jag jävlas med dom, när jag frågar. Men det är genuin nyfikenhet som driver mig att fråga, både psykiatri och organiserade patienter.

Ser man till Attention, som har byggt hela sin organisation runt detta funktionshinder. Borde dom inte kunna förklara det på ett lättförståligt och exakt sätt? T.ex att enligt läroplan och nationella prov, så rent statistisk sätt så lär sig personer 50%? mindre än neurotypiska på samma tid? Eller någon sådan förklaring.

Men som sagt, om man delger en sådan förklaring, så stänger det dörrarna för att ge en individuellt selektiv förklaring i vad man menar med att man har NPF. Men samtidigt så verkar inte folk kunna förklara heller vad det är dom har problem med.

Oftast så är ju ett funktionshinder relativt till något, vilket möjliggör det att bestämma svenska ramar för vad detta NPF innefattar. Eftersom vi lever i svensk miljö, så borde det ju vara subjektivt efter svenska mått. Us skola, och svensk skola skiljer sig ju. Samma med vuxen samhället, även om rent praktiska saker är likadana, som städning, handling etc.

Men whatever.. Det skulle ju vara intressant om någon gjorde ett försök att förklara vad npf ska innefatta. Precis som andra funktionshinder är väldigt exakta i sin förklaring.

Den grupp som ska fastställa parametrarna av detta funktionshinder, som är neuropsykiatri, verkar vara dom som minst vet vad det är. Någonstans så känns det ju som en stor otjänst emot andra, iom att patienter blir ju hängande med sina frågor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...