Som vanligt så dras jag till artiklar om abc diagnoser, som flugor dras till skit. DN har kompilerat en liten toplista över vilka artiklar som är mest lästa under 2009, där Adhd-gåtan hamnade på 28'e plats.

Som vanligt så blir jag påverkad både positivt och negativt av folks reaktioner, och förvånad över uppenbara saker.

En vanlig kommentar är att man citerar trauma forskning, som ett bevis på att Adhd finns på det sätt som påstås. http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?Progr...1&artikel=832965

Lars Orlands fru?! Sadie Orland avslutade 2009 denna forskning som man kan läsa här: http://www.hjarnfonden.se/t_article_view...7&menu_ref=press

I sin iver att Adhd ska vara på deras sätt, så drar dom vilka slutsatser dom vill, från allt möjligt.

Att psykiatri har diagnostiserat mig med Adhd, en diagnos som säger att det är fel på mitt DNA, som gör att jag är onormal. När orsak och konsekvens är något helt annat för mig, har varit som ett slag i ansiktet.

När patienter försöker försvara den selektiva bild av Adhd, genom att fel-citera forskare, och dra in annan forskning i sitt abc träsk, så stör det mig rent emotionellt ganska så mycket.

Kan det vara så att alla inte vill medverka i eran version. Att vissa inte vill bli ihopklumpade tillsammans med er. Ibland så undrar jag om denna lilla grupp vill att alla vålds-brotts offer ska bli inkluderade i eran lilla sfär, vare sig man vill eller inte?

Ibland så undrar jag om skillnanden emellan dom grupp-skillnader hos individer med Adhd diagnoser är: Att deras trauma beror på att, vissa har blivit så sneknullade och förnedrade av en stygg pedofil, att man har blivit sexuellt våltagen och förnedrad på annat sätt. Att man har varit utfryst och mobbad och förnedrad, där dessa grupper tragiskt nog har tagit på sig skulden för det dom ar blivit utsatta för. Att tack vare denna ovilja att konfrontera ens känslor inför detta, gör att man vägrar att lyssna på något annat, än att ens problem grundar sig i att man har gen fel.

Lika snabbt som dom är att förneka att dom har påverkats i vuxen ålder av trauma från barndomen. Där vissa säger att oavsett vilken barndom nu skulle ha haft, så hade det varit oundvikligt att resultatet hade blivit annorlunda. Så är dom lika snabba att citera just trauma forskning, där man läser det så som att det handlar om adhd forskning och inte trauma forskning. Sen spelar det ingen roll vad det står, för dom förstår det som att det handlar om biologiska adhd saker, även om det bara är dom som ser dessa.

Det jag kommer ihåg av avhandlingen som artikeln byggde på, så menar man på att det hade visat sig att dopamin var lägre än normalt. Den här artikeln är ju låst, om man inte betalar 900dollar, så det får ju dröjja tills dom släpper hela innan man kan dra en egen hypotes om den.

Men under det sista årtiondet så har det visas sig att det är ofta så att det endast är en liten del av deltagarna som visar sig ha dom korrekta felaktiga värderna, och sällan så upprepas resultatet. Samtidigt så forskar man inte på Adhd, utan den värsta form av utåtaggerande beteende, som i vissa fall inkluderas i antingen Adhd el ODD. Svensk massmedia tar det ofta som att det är forskning på människor som utan tvivel är väldigt representiva för alla som har diagnosen Adhd.

Den här undersökningen visade säkert att 25-50% av de 53 deltagarna hade värden under, men man fick inte några bakgrundfakta mer än att dom har Adhd, som då ska exakt förklara orsaken. Men om nu +25 personer av 53 inte hade några avvikelser. Hur är det med; Glaset är halvtomt vs halvfullt? Ansvariga forskaren drog inte samma slutsatser som DN journalisten gjorde. För den del, så skiter nog journalisten i personer med adhd el inte. Hon lyckades med sin målsättning att få folk att läsa hennes smörja ju.

Bilden av abc diagnoser är definitivt inte enhetlig på forskar nivå. Den är väldigt kluven i 2 stora läger. Men det är endast ena lägret som kommer till tals.

Läkare som påpekar vetenskaplga brister till npf läkare och myndigheter får sparken och smutskastas offentiligt, där dom anklagas ha samröre med scientologer (som för den delen är sponsrade av svenska myndigheters skattepengar, vilket borde oroa lite, men icke). Patienter som ifrågasätter diagnosen, smutskastas och anklagas av andra patienter för scientolog samröre. Det är ju ett väldigt effektivt avväpnande.

Politiker vill ju ta den billigaste lösningen. Npf organiserade patienter är ju väldigt tillmötesgående, och hjälper till att stoppa oppinion effektivt. Men när det kommer till dom själva, där dom vill ha hjälp till sina egna ungar, som blir problematiskt pga hela cirkusen.

Varför ska man slösa resurser på extra lärare, och miljö, när Adhd inte beror på miljö, eller lärare? Det är ju 100% biologiskt fel. Man blir så så frisk av amfetamin ju, vilket gör det klappat och klart.

Om ni nu är så så så övertygade om att amfetamin är så fantastiskt. Så borde ni ju inte begära att man ska få extra lärare till era barn. Äter dom amfetamin, så är allt frid o fröjd? Det behövs inga kostsamma extra resurser, eller hur var det med det?

Dom individer som hamnar som vanligt i klämm, som är barnen själva, får ju sällan komma till tals. Dom flesta som bara har ifrågasatt det lite, och som har ställt sig den frågan, vad säger barnen? Hittar inte många svar på det.

Jag undrar hur vanligt det är med mammor som focerar igenom en Adhd diagnos emot sitt barn vilja, för att denne ska få hjälp, den inte vill ha, och att den vuxne ska få Vård-bidrag som ligger mellan 2-8000 sek per månader, per barn med Adhd el abc diagnos. Jag läste ett hårresande inlägg av en mamma, där hon inte förstod själv hur jäkla dumt och obehagligt det lät. Där hon försökte just göra detta, dra barnet till psykiatrikern, för att få papper så att hon kunde få bidrag.

Om det nu är så att Adhd är till stor del triggad av psykiskt och fysiskt trauma, antingen i hem miljö, eller i skola (mobbing). Nånstans så brister ju den vuxna i sin förälderroll, som skadar barnet pga bristande omdömme på något sätt. Ska man få belöning iform av  ekonomisk ersättning då?

För mig så är det inte så konstigt att många är väldigt offensiva i sina protester. Om nu orsaken till Adhd är delvis 50% biologisk, och 50% miljö social. Så blir det svårt att smita ifrån sitt eget ansvar som förälder. Även om det inte behöver vara så att det är föräldern som ställer till problem. Ser man till hur många mobbade barn det finns, där föräldrar är ovetande om vad som händer pga tidbrist el whatever, eller oförmåga att hantera situationen rätt. För mig så känns det som att alla blir offer i denna situation.

Någonting som svensk skola inte vill ta del av, är att det finns mobbing i deras skolor. Dom har ju fantastiska handlingsplaner, där man 1 gång varje årskurs pladdrar sin fantastiska vuxna smörja om hur väl fungerande deras anti-mobbing är. Nått man inte vill veta om är att 1 av 3 svenska lärare mobbar barn. Ofta är skälet till mobbing att en individ inte tycker att den andre är på det sätt som ses som normalt. Det är i vissa fall dessa mobbande lärare, som ska vara källan till att avslöjja tecken för Adhd.

Lärares aktoritet i detta fall ifrågasätts ju sällan. Men hur vanligt är det att en lärare som inte tycker om en speciell unge, som går vidare till "rätt" instanser, för att bli av med den oönskade ungen? Till sjuksyster, vidare till psykiatri, där Läraren personliga åsikt om eleven väger tungt som fakta? När det gäller dessa diagnoser.

Det här kan ju vara det berömda obehöriga lärare, där vissa menar att det är en tillgång att inte ha utbildning. Vilket är paradoxalt, för om nu lärare inte behöver utbildning och betyg själva, vad är vitsen för oss andra att studera?

Ofta så har dom fått en snabbkurs i hur man ska upptäcka dessa adhd tecken. Men hur är det med en psykiatrisk utvärdering av dessa lekmans psykologer som är dagens experter i att upptäcka Adhd? Där man kontrollerar hur profesionella och opartiska dom är. Samt kollar först deras personliga åsikt om det sk adhd barnet.

Det är sällan som barn kommer till tals, där dom får dela med sig av sin egen personliga uppfattning. Skol och vuxenvärld framställs ju så så normativt perfekt där det varken är fel på lärare eller föräldrar.

Alla dom här positiva effekterna av att identifiera adhd problem, och namnge dom, verkar aldrig nå fram till barnen i fråga. Dom mår lika dåligt, och har samma problem som innan. Men dom vuxnas samvete och plånbok mår iallafall bra, och vi kan slå oss för bröstet och basunera ut om hur duktiga och humana vi är.

Sen när barnen blir vuxna själva, så är det lättast att glömma bort alla problem, och skylla dom kvarstående problemen, på den vuxna ursäkten. Det är ens DNA's fel...

Jag gillar platons ide att i textform illustrera för och mot argumentation inom sig själv. Hans dialog är ju ett vettigt försök att vara så objektiv och opartisk man kan.

Ett begrepp som skapar en konflikt inom mig, är folks subjektiva och personliga uppfattning om funktionshinder. Speciellt i psykiatri och pedagogiska sammanhang så kan funktionshinder betyda vad som helst.

För bara 25 år sedan så var ju funktionshinder, tillsammans med handikapp rutorna som finns att parkera på, ett stabilt begrepp.

Tidigare så har funktionshinder varit definitivt. ÄR man förlamad, så kan man inte gå, som det är tänkt att man ska kunna. Det är ju väldigt lätt att definiera ett mobilt rörelse funktions hinder.

Normalt så beror ju ett funktions hinder på en avsaknad av en biologisk funktion.Om man spekulerar i detta neuropsykiatriska funktionshinder. Man har fel på inlärning, vilket borde leda till att man inte är förmögen att lära sig de saker som detta sk NPF berör. Om man nu saknar inlärnings förmåga, så borde man ju ligga som ett kollie. Så är det ju inte, så då får man dra en genväg och säga att det är ett selektivt funktionshinder, som endast påverkar viss kunskap.

Rättare sagt så är det åtminstone vad jag tror om denna soppa. Mängden kunskap som man riktar sig emot. Det är inte så att man inte kan lära sig saker. Utan det är mängden som är fel. Man kan lära sig, men tydligen inte så mycket och snabbt.

Tidigare så har jag trott att de ivrigaste förespråkarna, ska veta i vilken situation man är NPF'ig, och i vilket utsträckning som man lär sig för lite, och hur man kan få fram att det är fel på individen och inte miljö eller lärare? Men oftas så får man inget svar, eller så blir man ilsket bemött, där dom gastar om annat. 

Låt säga att man ska lära sig något, och man är tvungen att lära sig detta av någon som inte talar samma verbala språk som en själv. Vilket resulterar i att man inte håller samma inlärnings hastighet som andra som talas samma sspråk som läraren. Är man neuropsykistriskt funktionshindrad då också?

Vanligtvis så är funktionshindrade personer väldigt medvetna om sina begränsningar. Men hur är det med er NPF? Har ni testat era begränsningar? Eller är det detta som är begränsningen, att man är begränsad i sin egen förståelse för sina begränsningar?

Jag fattar fortfarande inte vad det är i för situation och vad det är för uppgifter och prestationer man inte klarar av på ett adekvat sätt. Vad normen är för korrekt mängd av vad det nu är man inte klarar av?

Folk har trott att jag jävlas med dom, när jag frågar. Men det är genuin nyfikenhet som driver mig att fråga, både psykiatri och organiserade patienter.

Ser man till Attention, som har byggt hela sin organisation runt detta funktionshinder. Borde dom inte kunna förklara det på ett lättförståligt och exakt sätt? T.ex att enligt läroplan och nationella prov, så rent statistisk sätt så lär sig personer 50%? mindre än neurotypiska på samma tid? Eller någon sådan förklaring.

Men som sagt, om man delger en sådan förklaring, så stänger det dörrarna för att ge en individuellt selektiv förklaring i vad man menar med att man har NPF. Men samtidigt så verkar inte folk kunna förklara heller vad det är dom har problem med.

Oftast så är ju ett funktionshinder relativt till något, vilket möjliggör det att bestämma svenska ramar för vad detta NPF innefattar. Eftersom vi lever i svensk miljö, så borde det ju vara subjektivt efter svenska mått. Us skola, och svensk skola skiljer sig ju. Samma med vuxen samhället, även om rent praktiska saker är likadana, som städning, handling etc.

Men whatever.. Det skulle ju vara intressant om någon gjorde ett försök att förklara vad npf ska innefatta. Precis som andra funktionshinder är väldigt exakta i sin förklaring.

Den grupp som ska fastställa parametrarna av detta funktionshinder, som är neuropsykiatri, verkar vara dom som minst vet vad det är. Någonstans så känns det ju som en stor otjänst emot andra, iom att patienter blir ju hängande med sina frågor.

Har sett lite artiklar om läsning nu sista par dagarna. Det divideras om ifall folk läser mer el mindre nu.

Jag kommer ihåg datorer och windows 95 intåg, som skulle minska pappers konsumtion. Istället så vart det tydligen motsatt iom att det går snabbare att få fram formulär efter mallar i en printer, tillsammans med allt annat man kan printa ut, men..

Idag är det kanske så att tillgången till läsbar kunskap som man söker är betydligt lättare tillgänglig iom internet, som leder till att man läser mera. Det är ju ett större utbud av dom gamla insändarna i form av blogg inlägg, där folk delar med sig av sina funderingar, vilket har skapat en ny läsform. Detta protesterade ju journalister emot förra året. Där dom menade att vanligt folk inte har något intressant att erbjuda, samtidigt som dom hade mage att inkräkta på deras område.

Piratbay har ju blivit ett himla bra bibliotek för mig, där jag hittills lånat 800-900 böcker, av engelsk språkig literatur som jag föredrar, med astrofysik, biologi, genetik, filosofi m.m Som är svårt att få tag på annars, på ett litet lokal bibliotek. 

Läs statistiken missar ju hela denna marknad. Här handlar det ju inte om filer som man snor, utan det är ju forskar literatur som tillhör alla, och är nästan lika "gratis" som det är på bibliotek. Vanligvis så har dessa varit begränsade till forskar och universitets databaser, men iom internet så sprids ju det på ett annat sätt idag.

Min dotter läser böcker på datorn som jag, och det är säkerligen en stor del datoranvändare som gör det idag precis som vi.

Mitt skäl är att, jag gillar bokformat Pdf på dator, framför en pappers upplaga som väger 1 kg, som man spiller kaffe o annat i när man är så klumpig som jag, och folk i min familj är lol. 

Tanken på 80-90tal att lägga över literatur i datorform, var att säkerställa denna nerskrivna kunskap. Men paradoxalt nog, så har magnet hårddiskar en väldigt kort livslängd, på ca 20år, vilket har lett till en massa problem tidigare. Men, tack vare internet och databas nätverk, så ligger datan på flertal platser, samt flyttas runt innan den blir korrupt, vilket väl borde anses som bra. Det här filutbytet gör att ett bekymmer med data förlust försvinner el åtminstone dras ut på. Tills man har en permanent lösning. Hur man än ser på det etiskt så är det ett faktum att literatur och musik säkerställs pga filutbyten.

Det här är väldigt svårt att hålla reda på, för myndigheter, och det är väl detta som stör dem. Dom har väl svårt för politiker o myndigheter att undertrycka dessa panik känslor över att inte ha totaliär kontroll över sina medborgare, och varje minut av deras förehavanden i sverige. Som med så mycket, kan man inte styra, eller åtminstone veta vad folk längre gör till vardags, så blir det nervöst.