Skillnanden mellan ICD-10 och DSM-IV är att man inte är lika ivrig att överdriva patient antalet i ICD.

Idag så med post kom nya läkar utlåtandet.

Från 2010-01-05 så har jag Ptsd F43.1 som primär diagnos. Även om det nu endast är en siffer betäckning för Adhd (F98.8) ligger o skräpar i perferien så får jag väl vara nöjd.

För mig, vad Adhd diagnos gör. Är att den legitimerar mitt eget amfetamin missbruk. Även om jag nu inte använder amfetamin, ens i sk självmedicinerings syfte. Idag så är jag för oroad över dom fysiologiska konsekvenser som amfetamin har på min kropp, där risken för hjärtinfarkt ökar markant, och tar bort udden av lusten till stor del.

Oavsett vad folk anser el tycker, så för mig så. Det som är jobbigt är att Adhd diagnos för mig, legitimerar mitt fd missbruk på ett liknande sätt: Att du säger till en alkoholist att det är ok att han dricker, det är medicin, och han behöver inte oroa sig för några konsekvenser.

När jag ser 98.8 så går tanken och upplägget igenom huvudet att man har utrymme för att få nice dextro amfetamin på högkostnads kort. Vilket är helt bizzart egentligen. Men det är vad psykiatrin gör med sin diagnos kod och medicinering.

Är inte det gämförbart med att ställa spritflaskor på bordet under ett AA möte? Det är inte sprit, utan pga att du har alkoholism så är det medicin.

Självklart så är det inte så här för alla. Men för mig så är det så...

Jag har inte mycket till övers för alla dessa självdiagnostiserande människor som själv medicinerar sig. Så det är ju en stor egen personlig emotionell vinst i att få det officiellt befäst att jag inte snackar skit och hittar på, när jag säger att jag har Ptsd.

Vad än nu det här NPF gänget som ogillar mig starkt för mina åsikter om Adhd. Där mer än en har protesterat över att det är möjligt att jag har en abc diagnos. Tydligen så, dom yrkespersoner vars åsikt verkligen räknas, anser att jag hör hemma i abc gänget.

Hela jag är en posterboy för Adhd lol. Oavsett om jag el dom nu inte delar denna åsikt spelar ju ingen roll. Bara för att man inte känner sig cancer aktig, så betyder det inte att det är fel när läkaren säger att du har det.

Så länge jag har den här del-diagnosen som en liten diagnos etikett på mig själv. Så kommer jag fortsätta att lägga fram min åsikt. Enda fram tills att man enigt håller med T.Ljungbergs och andra läkare som säger samma sak, eller tills man avskriver Adhd officiellt på mig.

För alla er som försöker tjata till er en diagnos... Jag har gjort allt i min makt för att slippa den här diagnosen. Endå så vägrar man att ta bort den på mig. Det måste ju svida mellan skinkorna på er lol... Jag har mer än en gång läst. Jag känner så igen mig i adhd symtomen bla bla bla, och jag har försökt med flera läkare att få den här diagnosen. Vad är det för fel på er?

Vill ni att det ska vara fel på er? Det här att man själv diagnostiserar er, och springer runt och framställer er på ett sätt som inte har att göra något med diagnosen rent praktiskt. Sabbar ju för oss andra.

Ett stort skäl till att jag inte vill ha Adhd diagnosen beror på alla som har en fantasi föreställning om den. Använder den för egna syften osv... Dra åt helvete....

Den här Adhd patienten. Är inte hyperaktiv, impulsiv och har ingen uppmärksamhets störning värd namnet. Jag avbryter inte folk, hoppar inte in i samtal o lekar eller är socialt oadekvat. Jag glömmer inte möten eller annat (ofta så skiter jag i dom medvetet, glömmer jag så är det i normal utsträckning), jag slarvar inte med städning eller tider, jag självmedicinerar inte mer än någon annan normal. Jag har inget problem med att organisera det jag vill. Jag låter inte bli mentala ansträngande uppgifter, om man nu inte klassar det jag företager mig i som simpelt, men det är väl subjektivt då. Jag tappar inte bort saker, utan håller reda på dem, tydligen i större utsträckning än andra. Det sista året så har jag läst tusentals sidor med text material, där mycket fastnar väldigt fort utan mycket möda. När folk klagar på min positiva utåt sociala personlighet, så demonstativt så håller jag käften under längre tidsperioder, till folk frågar vad det nu är för fel (det passar lixom aldrig på vilket sätt man medvetet väljer att vara på).   

Många NPF patienter och allmänheten har ju sin speciella uppfattning om Adhd, och alla dess sk begränsningar. Min åsikt är att era begränsningar beror på något helt annat än en psykiatri diagnos.

Men whatever..

Någonstans så kan man inte smita ifrån det faktum att den personliga bild som jag levererar om Adhd, är väldigt relevant. Inte för att jag säger det. Utan för det enkla skälet att yrkespersonal har uppmärksammat detta faktum för mig. Komiskt nog så är denna krångliga och motvilliga patient tydligen inte omyndigförklarad som så många andra är, där psykiatri skiter fullständigt i patienternas egna personliga uppfattning om Adhd med rätta. Vad ska jag tro om att, sk experter säger att mycket att det jag säger, har en stor relevans och sannings grund?

Det här är ju samma expertis som NPF patienter har lutat sig emot, när dom påstår att jag bara snackar skit. Vinst för mig? Jag är inte mer än människa, så jag kan ju inte annat än erkänna att det ger en viss känsla av tillfreds ställelse av att medvetet jävlas och gnida in faktumet att dom inte blir av med mig.

Jag har utrymme att dra slutsatsen att Adhd diagnosen innehåller mer orsak än dom traditionella "symtomen". Även om man nu int elängre besitter dessa symtom, som baserat på mig och emperisk erfarenhet baserat på mig inte är kroniska. Så finns det mer, av det som man inte tar upp officiellt på kliniskt nivå, när det gäller denna oönskade diagnos.  

När jag säger att det inte finns något som heter NPF på klinisk nivå. Så har jag samma tyngd som alla andra patienter. Psykiatri vet att det inte finns, men slarvar med utrycket, för att göra det smidigt i vissa sammanhang.

Hur det här utvecklas för mig framledes återstår ju att se. Jag lär osannolikt bli en av alla utförsäkrade. Sjukvården verkar idag anse att jag har blivit milt sagt överdoserad av elände, så att jag strejkar på det sätt som trauma patienter gör oftast. Att det är permanent utan hopp om förändring. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...