Vid en viss gräns, så blir det förmycket variabler, för att det ska bli vettigt. Om man har en uppsjö av motstridiga påståenden. Hur ska man kunna avgöra vilket som är rätt?

Symtom är ju subjektiva och relativa beroende på vad man anser är normalt.

Hur som helst. Motstridiga påståenden.

Vissa säger att stavfel går hand i hand med Adhd. Men man lägger ingen vikt i läsarens prestationer.

Jag vill gärna hålla med dom engelska språk o lingvistikforskarna som säger att hjärnan kompenserar frö satv-fle så länge alla bokstäver, eller atminstone liknande bokstaver är med. Om din hjärna nu inte kan kompensera för dessa linvistiska fluktuationer så är det fel på din hjärna och inte min lol.

Jag har slutat att rättstava, för det känns inte lika viktigt med denna vetskap om hjärnan. Jag är tidseffektiv, så varför lägga ner tid som inte behövs? Om ni kan automatiskt rättstava när ni läser så. Att jag felstavar, beror på normala skrivfel, som inte är värre än någon annans.

När jag läser bloggar av adhd diagnostiserade så ser jag tendensen av att dom stavar väldigt bra, gramatik och hur man lägger upp texten är väldigt förvånadsvärt bra. Det är så att man kan undra om dom har en korrekturläsare i byrålådan. Men så är det ju inte. 

Erfarenhet ger färdighet. Ofta så ger dom sken av att inte besitta dessa egenskaper: Läs o skrivkunnighet och stavning, vilket för mig är förbryllande, för deras texter säger något helt annat. Humor yourself och kolla runt på bloggar.

Nu är det så att vissa inte vet vad stycken, punkt och komma är för något till en början. Men det beror inte på Adhd, utan oerfarenhet. Att folk inte kan komma på vad dom ska skriva om, beror nog mest sannolikt på att dom är ovilliga att bli utsatta för kritik. En helt naturlig egenskap för dom flesta. Osannolikt att det handlar om Adhd.

Många upplever att dom har svårt att koncentrera sig på långa texter. Men låt säga om det nu helt plötsligt är något som intresserar dem, så kan dom läsa ut böcker på flera hundra sidor. Att man inte orkar läsa det jag skriver, är helt förståligt, för jag orkar inte ens själv göra det ibland. Inte pga att jag har Adhd, utan pga att jag helt naturligt tappar intresset.

Det här att man inte kan behålla fokus. Titta på en film två gånger efter varandra. Det är helt naturligt att den känns mindre intressant efter 1 gång, överaskningmomentet är borta. Så här är det för alla, oavsett om det är en person med Adhd diagnos el inte.

Det här att man tappar koncentrationen pga att det är annat som händer runt en. När jag var liten, och gick på biblioteket med skola, så skulle alla vara tysta, och inte störa andras koncentration. Det här konceptet har ändrats till att du inte ska störa dig själv med andra koncentrations avbrytande beteende. Vilket är ett nytt och bra koncept i klasser med 30 elever, och en arbetstrött lärare som inte orkar att hålla ordning på elever. Nu är det inte sagt att alla lärare är så. Men med det nya konceptet så har man eliminerat risken för att man tappar koncentrationen pga att klassrummet är en cirkus, när det ska egentligen vara en anpassad koncetrations miljö.

Jag vet ju att mitt huvud kräver en biblioteks miljö, som det gör för många för att koncentrera sig, så jag anpassar uppgifter efter rätt miljö, och gör inte ens ett försök att lära mig saker i en stimmig miljö. Vem sitter i en pub miljö kl 24 på en fredag kväll och försöker plugga? Men tydligen så har man symtom om man inte kan det...

Lärare vill inte ha förälderroll. Vilket dom undviker om dom inte behöver restriktera någons beteende. Om alla barn kan stöka på vilket sätt dom vill, som i min dotters klass, som var rena zoo't. Så slipper man ju det bekymret som lärare. Det är lättare att säga att det är fel på min dotter...

Sista minuten resor är ju en impulsiv vanlig aktivitet för normativa människor. Impuls köp och sysslor är ju en del av våran kultur, med kortvariga nöjjen. Folk belånar sig, för att vara socialt accepterade, och slarvar med ekonomi. Personer med Adhd, gör inte som alla andra, utan gör vi samma sak, så är det ett symtom.

Har man läst sociologi, så har man kommit i kontakt med social ouppmärksamhet, som gör att vårat samhälle går runt. Att man inte säger hej till alla man passerar på gata etc. Är man vuxen så är regler för social interaktion betydligt mer restriktiv, man ska inte lägga sig i osv. Om man är socialt öppen i ett samhälle som inte premierar det, och man hälsar på okända, och börjar prata med okända, så är man antingen en Sociologi forskare, galen eller har Adhd, jag tar ju hellre Adhd, för det känns mindre deffinetivt o laddat än galen. Jag gör självklart mina egna sociologiska små experiment, men jag har ingen doctorand i sociologi så ag kan inte skylla på det heller. 

Talarteknik är ett okänt begrepp i sverige. All vikt o ansvar ligger hos lyssnaren. En NT person som pratar, kan inte göra fel.

En paradoxal sak med Paul Ekmans forskning, som säger att ögonkontakt initierad av talaren (om det nu handlar om 2 personer) kan vara en indikation till invit för synpunkter, det kan vara också så att talaren letar efter en icke verbal indikation emot hur lyssnaren reagerar emotionellt på hans ord. Det här är ju en avvägning. Han har också märkt att vissa understryker ord med att t.ex höjja på ögonbryn, som kan misstas som en invit också för att bli avbruten. 

Lätt att säga, så är vissa personer emotionellt mer instabila nör det gäller att bli avbrutna av diverse orsak. Tillsammans med att man är en dåligt talare som hela tiden skickar inviter till avbrott (även om det nu itne existerar i Sverige så klart). Så för en lyssnare som t.ex jag är direkt i sitt tillmötesgående och tar dessa inviter för just vad dom är, osäkra inviter där man vill ha en emotionell respons av mig på hans ord, som man istället får i ord tillbaks. Pga att jag har lärt mig att dölja mina känslor väldigt effektivt i ansikte av självbevarelsebdrift pga min uppväxt. Idag så kör jag med ingen emotionell respons och pinsam tystnat medvetet, i protest på den kritik jag har fått utstå orättvist enligt mig.

Det här med pinsam tystnad verkar vara dom verbala's värsta mardröm. Som radiopratare t.ex Jag är mera åt bild-hållet i kommunikation. Jag vet att även om du och jag befinner oss i en pinsam tystnad situation, som kommunicerar du icke verbalt med mig. Ditt emotionella obehag inför denna situation syns klart och tydligt för mig, vilket är all kommunikation jag är i behov av. Jag ger hellre en annan person en kram, istället för att med ord säga att jag gillar dom. Vilket är onaturligt i vårat samhälle. Väldigt autistiskt om jag får säga själv, men det är så jag fungerar. Det här har mina stackars kompisar problem med av och till lol. Det är inte så att jag klänger på folk hur som helst, utan det handlar om förväntade situationer där jag skulle kunna verbalt säga t.ex -Fan vad jag gillar dig som vän, och istället så får du en kram.Det här känns mer genuint för mig, iom att jag är van att dom flesta spenderar vaken tid med att undanhålla vad dom tycker om andra. Hur många gånger har inte folk sagt till sin partner att dom älskar dem när det inte stämmer.. Eller sagt till din kompis att du inte vart besviken på han, fast det inte stämmer..

Det här med städning och organisering. Ser man till vilka ungar det än är. Så oavsett skäl, så är många stökiga med sina grejjer. MEn stökigt är ju också relativt. Om strukturen inte är något just du är van med, så betyder det ju inte ena systemet felar. Just nu, istället för att organisera alla mina damm-råttor i en dammsugar påse, så har jag spontan organiserat dom i hela min lägenhet, där elektomagnetismen får sköta grov jobbet. Jag hjälpte till lite genom att sparka in en i ett hörn ett par timmar sen. Även om jag nu idag inte har en uppenbar geometrisk struktur på alla mina ägodelar så vet jag vart dom är. Den marginella skillnad på mitt system är att jag prioriterar min tid annorlunda. Även om det nu inte är så att jag bor i ett soprum, som vissa luffare vill påstå beror på Adhd diagnosen. Vilket jag styrker med påståendet som många andra gör, Adhd är jag, och jag är Adhd lol.

Korttids minne vs långtids minne. Om du frågar vad jag hade för kläder på mig förra veckan, så svarar jag mina. Om du frågar vad jag åt, så säger jag min mat. Mer exakt än så blir det inte. Frågar du om t.ex naturvetenskap, så kan jag recitera ämen ur det periodiska systemet och hur fussionsprocesser fungerar och skapar tyngre ämnen, än ner till mänskliga kroppen. Det skulle ta månader av oavbrutet pratande, om saker jag tar direkt ifrån mitt minne. Så det här med glömska är ju relativt då.

Frågar du Kalle vad han gjorde i torsdags kväll så säger han öööh, åt middag o kollade på TV. Frågar du han på fredagkvällen så känner han behov av att beskriva varje minut under kvällen, för att försäkra sig att han inte drack för mycket och hade blackout. Att man normalt sätt har blackout när det gäller dötid under veckan hör inte hit. Som en lustig liten mellanstickare att fundera över.

Pga att så många har sin egen uppfattnng och version av vad Adhd. som baserar sig på dem själva, så blir det väldigt svårt att få grepp om vad som är vad.

På trauma situationer som triggar en akut stress reaktion hos mig, så reagerar jag med hypoaktivitet. Jag blir tillbakadragen och extra reserverar, isolerar mig etc. Andra reagerar omvänt med aggressivitet (hyperaktivitet). Vilket jag gör ibland, men inte så ofta. 

Ofta så leder detta till nevositet, rastlöshet och en känsla av att vilja röra sig bort ifrån någonting. Inte pga Adhd.

Detta att röra på sig rent allmänt. Ju mer koncentrerad och fokuserad o inne i mitt, som jag är. Desto mer mobil och rörlig blir jag. Vilket är paradoxalt från det man får lära sig. För att koncentrera sig så måste man vara still. Vilket är en uppfattning som inte stämmer med mig, och som är helt fullt naturlig och frisk egenskap sett ur mitt perspektiv. Nånstans så måste ju dom neurologiska och biologiska skillnaderna yttra sig ju. För att jag ska passa in i en annan miljö, så måste jag hela tiden tänka på att undertrycka hela mitt latenta och naturliga beteende, vilket gör sitt till att man blir trött.

Sett socialt så är mitt nyktra beteende mest kompartibelt med fredags fest beteende där man står upp, rör på sig, och umgås med fler än en person, och kanske inte fäster så stor vikt i vad som sägs, utan istället är det själva sällskapsformen som är vitsen. 

Men som sagt, livet är inte en fest hela tiden, utan normalt sett är att man sitter still, undertrycker sitt latenta beteende, och nappar inte på alla samtals avbrytande fiskekrokar som talare kastar ut hela tiden som ett lockbete att vara onormal.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...