Jag tog en sväng ner till stada för att plocka ut lite Anti sprattla piller emot diverse post trauma grejjer. In på Apoteket så var det en liten latjo typ som stod o tittade misstänksamt på mig där jag satt, och bestämde sig för att gå ett par steg ifrån mammis och snegla på mig, så att jag sa hej hej som alla andra barn lite reserverat, och sen var det inget med det. Mamma o jag pustade lite över dom måndags ilska barnen *fniss* innan det vart hennes tur. Lillan tassade efter sin mamma till kassan och sneglade på mig som försökte se så liten o söt ut och tittade inte på henne, sen var det min tur.

"Grattis" frikort igen, så att jag inte går av apoteks kostnader som egentligen kostar 1800 på ett bräde pga att pillerna inte har blivit av med licensen ännu för forsknings kostnader, som jag har fått sprida ut nu i 3 månader istället. Jag surrade lite snabbt med apoteks kassörskan eftersom jag gillar dom flesta, och har en liten fetisch för kassörskor lol, men men... Sen var det över till snygga betal-kassörskan som är i min ålder, som jag vet spanade in min bakdel när jag kom in haha, och det får man ju bjucka på.  och över till konsum som gick helt ok även om det var lite trassel i kund systemet där kunderna fortfarande inte har lärt sig att kassörskor inte är döva, och 2 stk skrek/talade extra högt för att få lite henne om hjälp, vilket gick bra. Sen när jag skulle gå ut igenom som kom en persisk/arabisk mamma med sina 2 små som var så så fin att man höll på få en hjärtattack o självklart släppte jag förbi henne som resulterade i ett "tack" o smile och en 3 minuters förälskelse för mig, som tänkte oooooh så bra det är med invandring.   

O för den delen så fick jag ett sting av saknad av min egen lilla söta svart långhåriga snygging som jag skulle vilja krama lite just nu. Meningen är att man ska hinna se henne under veckan, men det blir väl trassel nånstans på vägen för att det är så mycket jox att göra denna vecka, men nästa vecka då kanske..

När jag började närma mig porten så kom nya grannen son, som inte hälsar på en, vilket får en att tänka på hans mamma som inte heller hälsar på mig, och orsaken till det är ju lite trist iom att gubben spöar fru och ungar om dom pratar med fel "svenskar" och frugan får ju definitivt inte prata med svenskar iom att hon kan få för sig att hon lever i en mer el mindre demokratiskt stat där faktiskt tjejer har en massa rättigheter som är bra att komma ihåg när man gnäller om dåligheter.

Vilket får mig att undra om vi kanske inte ska börja ha lite selektiv invandring, samt ha en poliskår som faktiskt bryr sig om invandrar kvinnomisshandel som dom inte har tid att bry sig om nu... Om jag spöar skiten ur han, hinner dom med det då? Vad tror ni?

Utvecklingen går ju som sagt framåt, men kanske inte så snabbt som man önskar. Alla som verkligen bryr sig om lika rätt och värde för alla, får ju dra sitt strå till stacken, men man ska väl komma ihåg att inte bränna ut sig, vilket man gör om man skriker sig hes för länge om att vi ska ha det på ett bättre sätt.

Om 300 år så är jag säker på att det är mycket bättre, men då lever man ju säkerligen inte, som gör att man får lite ryck att klaga, även om man vet att förändringar kommer successivt och låååååååååååååååååååååååångsamt då.

Dom 2 stora förändringar som jag gillar, eftersom jag gillar kvinnor som ungar gillar Disney land/Godishimlen/Universala Leksakslandet lol, fast med en massa hormoner inblandat för mig då. Även om jag kan lägga band på mig så att jag inte kramar mig fast på benet på er när jag får en 3 minuters förälskelse i er, som man får när man ser en söt kattunge el hundvalp då.

Men kvinnors rösträtt är ju en milstolpe. Samt att mannen inte får våldta sin fru?? som togs bort 1969, officiellt då.

Men kul har jag åt alla "disocciativa" ideer och föreställningar om min omvärld när jag är ute och är glad o nöjd som bara ungar är, när dom har fått en glass lol... Ibland så kommer jag på mig smilande, runt en massa bistra människor på Ica som måste undra vad jag är så jäkla glad åt lol. Men jotack det kan du undra *fniss*....

I höstas så träffade jag 2 jättetrevliga amerikanska Arms dealers som var här för att tjacka Svensk ammunition, som jag var ute och festa lite med när dom hade kvällen off, vilket var himla kul.

Att man klankar på Us att dom hit o dit gör som dom gör, när man inte inser att Sverige är förra året den 3'e största vapen/ammunition exportör till freds/krigsområden, och 5'e idag. 

Ska ta mig tid att svara lite då plus ta en historia lektion. Lånar text lite hej vilt och klipper in, när det gäller namn och lite bakgrund. Alla tips om historia länkar tas emot med stor tacksamhet. Har varit påväg i 1.5 år att sätta ihop det här till dottern + mellansonen m.m, så att det det hamnar i kronologiskt ordning, och är läsbart då. Annars så är ju alla välkomna att läsa om vår medborgar/individ fientliga historia myndigheterna har utsatt oss för.

När jag säger "Dom, ni etc" och menar på en generaliserande självisk grupp, som anser sig finare än alla oss andra. Jag menar alla med högerextremistiska ideologier, den grupp av personer som Gustaf Retzuis menade på som var fin-svenskarna, som själva poängterar hur extra speciella dom är, svenska myndigheter med höger extrema åsikter m.m Alla dom här som vill förstöra för oss andra, och tvingar på oss trista begrepp, värderingar och lögner.

För mig så spelar det absolut ingen roll överhuvudtaget vart man kommer ifrån, vilken etnisk grupp man tillhör osv, vilket jag visar i handling (om man ser till mina barn, familj och val av vänner), och inte i prat. Sen är släktforskning (vilket det handlar om för mig när jag delar upp grupper, som i slutändan visar sig vara samma-lika) både inom genetik och sen manuellt med namn är skitkul, delvis eftersom tidigare kunskap från våra förfäder/mödrar är ju väldigt väsentligt viktiga för våran överlevnad och framsteg, samt så är det ju kul att veta vad som har hänt ens släkt och vart man kommer ifrån, vilket är Iran om man backar 12-50.000 år bakåt, Och östAfrika längre bak, och en Nova/SuperNova ännu lite längre bakåt. Så vart man ska starta kan man ju undra.

Kort o konsist så tillhör vi allihopa "sammansatta 1 proton/1 elektron gruppen" så Graaaaatttis oss alla!!!

Vad det gäller dom Valon ättlingar som jag har träffat, så är en av min klokaste vän valon ättling, och alla andra som jag har träffat fungerar precis väldans klokt och sympatiskt, och dom är ju Belgare för ett tag sen, så vart dom hamnar kan man undra i denna soppa, och man kan undra ifall det är därifrån mitt väst Celtiska arv (tillsammans med mitt nomad arv) är ifrån vilket skulle vara logiskt. Jag kallar själv det arvet för frank/anglo-saxiskt? *rycker på axlarna*.

Det är ju synd att vi alla inte kan samsas och komma överens att vi alla har olika "lika" fantastiska etniska arv, som kanske inte har samma ursprung dom sista 50.000 åren, men defintitivt för 76.000 år sedan då vi var ca 1000 personer kvar på jorden, vilket är den sista flaskhals av under gång. Vi kommer alla från en bunt exceptionella överlevare, som borde duga alla!

Alla nationalistiska ideer borde kastas på sophögen tillsammans med religioner, sen borde man försöka fasa ut alla gränser till den idiotiska sophögen och grunda staten "Jordens befolkning" anser jag. Sen skriva i all massmedia att "Det finns inga raser", utan 1 underart till Homosapiens = Homosapiens-Sapiens som har lite olika geografiska anpassningar som är synliga! Det enda som skiljer oss åt nämvärt är 2 typer av neurologisk funktion. AudiotivSpatiala och VisuoSpatiala (här är jag med familj o vänner, så var lite försikta med att göra ljud brevid oss, för annars tappar vi koncentrationen, och riskerar att få en Kognitiv/Exekutiva-funktionsnedsättnigar temporärt, samt lust att leka)   

Men men, här kommer det då, svensk historia som man inte lär ut så mycket om i skolan, som EU o FN har upplyst svenska myndigheter att göra!

*Har du belägg att påstå att vi har ett sådant arv? Sverige har inget politiskt arv förutom då Sveriges television ;) *Johan's fråga*

SVT's Historia (1956) är ju kanske inte så himla lång, och det har faktiskt blivit bättre sen den startade eftersom vi har bättre koll på vad våra politiker håller på med.

Med förlusten av Finland 1809 sprack den svenska självbilden av en framgångsrik stormakt. Istället så föddes myten om det lilla, fredsälskande landet som var etniskt homogent. 

Så börjar Maja Hagermans artikel i DN 22 mars 2009. Som givetvis censucerades och inte hamnade på nätet eftersom den får för stor utbredning då. Men hon har skrivit en bok: "Det rena landet". Jag har pappers versionen av artikeln kvar, men ingen scanner tyvärr. Men i den så kan man läsa lite om svensk ras(biologi) forskning som minst sagt har varit gjort av monster. Som ledde bl.a til gravplunding av samiska gravar, för att bevisa's av Gustaf Retzius på 1900tal att herre folket, +51% enligt Retzius, som han gick ut med internationellt 1921att man behövde tvätta från våra (våra = jag, min familj o vänner och, släkt som har levt här ett tag i krokarna som e lite difust med lol, men häromstada +-200mil Väst-Öst, som inte är så jäkla viktigt hehe) minoritets/nomad "geni" gener, där deras gener var definitivt finare än sub-human same/minoritets genpolen.

I mitten av 550-talet nämns de av historieskrivarna Prokopios (som kallar dem gautoi) och Jordanes (som kallar dem gauthigoth). Namnet syftade på befolkningen i Västergötland  (Gautland), men när de spred sig till området öster om Vättern avsågs även dem. De kom då att kallas västgötar respektive östgötar. Götarna sammanblandas ibland felaktigt med goterna.

På 1830 tal (tror jag) så nystartade grunden för en senare nationalistisk rörelse som kallas för Göticism. Se även: http://www.sub.su.se/national/t1800c.htm

Maja Hagerman menar att Fascism har sitt ursprung från Sverige, vilket jag håller med om. Men det är ju väldigt opatriotiskt att påstå. Jag har förstått att jag aldrig komemr att bli riktigt "Svensk-etnisk" eftersom jag tillhör fel genpol.

Sverige vart ju influerad på sent 1800tal av; "Social Darwinism" (vilket namnet på är väldigt orättvist emot Darwin, för det var hans kusin Francis Galton som var rasbiologen/nazisten så det borde heta Social Galton'ism istället).

Parallellt med rörelser etc så har vi svenska staten som har varit vänligt inställd och myndigheter har haft tendenser att vara lite ren-ras tänkande, som har märkt specifikt inom psykiatrin där man har fått juridiskt utrymme att man ska rensa upp i folkstammen med 60.000 steriliseringar, kastreringar etc. Det är detta som är speciellt svårt att få tag info om. Jag har i bakhuvudet om en anstalschef som tog livet av flera tusen personer i otäcka experiment under 1939-1942 som han fick diplom o "hjälte status" för denna bedrift. T.o.m tyska nazister reagerade emot hans "arbete" vilket säger mycket. Ska försöka rota fram info om detta. Det har var direkt sanktionerat av svenska riksdagen.

Götismen

Vid början av 1800-talet startade i Sverige den nationella nyväckelse som gått under benämningen "göticism". Skalden Erik Gustaf Geijer var en av förgrundsgestalterna i det 1811 grundade Götiska förbundet. Förbundets syften var inte enbart litterära, utan allmänt fosterländska. Man ville återuppliva göternas "frihetsanda" och "mannamod". Man lyfte fram Nordens gemensamma hjältehistoria, de fornnordiska myterna, vikingabragderna. Esaias Tegnérs stora epos Frithiofs saga blev känt i varje svenskt hem, Geijers "Vikingen" likaså.

Sällskapet Götiska förbundet bildades 1811 av ett antal akademiker och diktare. Medlemmarna ville återuppväcka "dådkraft" och "vikingalynne" från det forntida Norden. Den bild vi har idag av oförskräckta kämpar med hornprydda hjälmar är en skapelse från göticismens tid. 1800-talets göticister använde vikingarna som förebilder för att stärka känslan för det svenska. Esaias Tegnér och Erik Gustaf Geijer skrev i förbundets tidsskrift Iduna (1811-1824) om asagudar och vikingahjältar. Där kunde man läsa om "Vikingen", "Odalbonden" och "Skidbladner". Tegnérs dikt "Frithiofs saga" skrevs 1825. Den kom att bli obligatorisk läsning i svenska skolor långt in på 1900-talet. Men också i Tyskland kom den att påverka nationalkänslan. Även där tog man upp myter om vikingar och asagudar. Det kom också att få ödesdigra konsekvenser för Europa. Germanerna sågs som ättlingar till vikingarna och därmed som en överlägsen ras. Några rastankar finns inte i Geijers eller Tegnérs diktning, men de föddes senare under 1800-talet och nådde sin kulmen i nationalsocialisternas lära.

En liten sak man ska ta upp om detta är att: Idag vet man att vi inte har någonting genetiskt gemensamt med vikingar med DNA tester gjorda. Endå så springer folk runt med plast vikinga-hjälmar på Nationaldagen som bara känns fånigt pga att svenskar är noll vikingar, och det finns absolut inga kulturella, handelsrelationer, genetiska etc samband mellan svenskar och vikingar som packade och flyttade för 1000år sedan ungefär.

Vid 1870-talet började Ericus Olais krönikas källvärde kraftigt att ifrågsasättas då det kunde konstateras att han inte återger sina källor på ett tillförlitligt sätt varvid informationen förklarades ogiltig. Trots alla försök att slå hål på samtliga myter den givit upphov till återupplivades de på 1900-talet av de svenska nazisterna, då i synnerhet det högerextrema Samfundet Manhem som hänvisade till denna krönika under invigningen 1935 för att ge historisk, kulturell och rasistisk legitimitet åt svensk nazism. Göticismens kopplingar till aggressiv svensk nationalism har gjort att frågan om goternas eventuella nordiska ursprung idag har blivit känslig i Sverige.

Samfundet Manhem var en förening i Sverige som i folkbildande syfte samlade "nationellt sinnade" personer från medel- och överklassen, av vilka många framträdande gestalter var öppet nazister. Enligt samfundets emblem bildades Samfundet 19 september 1934.

Till motto valdes "Tro, kraft, heder" vilket de tagit från Götiska Förbundet, och vid sidan av detta den så kallade gymniska treklangen "Hälsa, karaktär, skönhet". Samfundets emblem föreställer en klunga barrträd framför ett hav, och på vardera sida ett vikingaskepp med fören vänd utåt. De uttryckte att de byggde samfundet på "ärftlig egenart (ras) och urgammal svensk, götisk-gymnisk kulturgrund". Folkstamvård var ett av deras främsta syften. De menade sig å ena sidan verka för ökad förståelse av icke-nordiska människor, men av föreläsningarna, främst i Gösta Häggqvists tal, framgår deras rasism och tro på svensk övermänsklighet och deras övertygelse om att nordbor intog en överordnad särställning i förhållande till andra folk. För att bevisa detta hänvisades till antika och medeltida propagandaskrifter som vetenskapen vid det laget redan förklarat vara myter och lögn. Att skyla över nazismen på detta sätt är mycket vanligt i dylika organisationer, och tillika att åberopa en förfalskad historia.

Lite mer om Samfundet Manhem här.

Ett annat liknande fosterländskt förbund var Manhemsförbundet. Medlemmarna var delvis desamma som i Götiska förbundet. Båda förbunden förde fram vikten av såväl fysisk, psykisk som moralisk styrka. Bara ett starkt och härdat folk kunde rädda fosterlandet. Undervisning och folkuppfostran utgjorde därför en väsentlig del av verksamheten. Allra mest uttalad var den kanske i Manhemsförbundet.

Gymnastikföreningar i fosterlandets tjänst startades i Tyskland under ledning av Friedrich Ludwig Jahn.

Samma sak skedde i Sverige med Pehr Henrik Ling som drivande kraft. Fysiska övningar och fosterländska sånger skulle fostra den uppväxande generationen till nya vikingar, trodde man.

Skandinavismen

Så småningom började en mer politisk nationalism - skandinavismen - florera främst bland studenterna. Skandinavismen bygger på tanken att de nordiska länderna har gemensam historia, gemensam kultur och gemensamt språk och därför utgör en naturlig nationell enhet. Man talade högstämt om de nordiska brödrafolken. Man ordnade nordiska studentmöten. Mellan göticismen och skandinavismen fanns många beröringspunkter. Även skandinavisterna anspelade hänfört på vikingadåd i sina tal och dikter.

Man brukar räkna år 1829 som skandinavismens födelseår. Vid en promotionsceremoni i Lund, satte Esaias Tegnér en lagerkrans på den danske skalden Oehlenschläger huvud med orden: "Söndringens tid är förbi". Med det menade han att motsättningarna mellan Danmark och Sverige var ett avslutat kapitel.

Politiskt blev Schleswig-Holstein den stora frågan för skandinavisterna. När tyska styrkor 1848 tågade in i Jylland anslöt sig några hundra frivilliga svenskar till den danska hären. I samtida dikter kan man läsa om "nordanstormens söner" som kämpade för sitt "brödrafolk". Svenske kungen Oskar I, som också var populär i Danmark, såg ett enat Norden som värn mot framför allt Ryssland.

Historie- och hjälteromantiken

Nationalismen i Sverige blev alltmer "svensk-nationell" mot senare delen av 1800-talet. Den växte i styrka i takt med industrialismens utveckling. För att skapa en nationell samling hämtade man exempel ur historien. Nu var det hjältar som Engelbrekt, Gustav Vasa och Karl XII som hyllades. Oftast var det just kampen och offret för nationen som man ville mana fram på nytt. Ju närmare sekelskiftet man kom desto större och mer reellt blev hotet från Ryssland. Finland blev ju allt mer "förryskat". Tidigt började man också ana det förestående världskriget. Ungdomen måste fostras med de historiska hjältarna som förebilder, ansåg man. Sveriges nationella oberoende måste försvaras.

Men det var inte enbart historiska hjältar som lyftes fram. Även "hjältar" från industrins och vetenskapens område ärades för sina nationella gärningar. Skalden Carl Snoilsky var en av dem som ofta författade hyllningsdikter till framstående svenskar.

Det är här mot slutet av 1800-talet man också klart börjar kunna urskilja två nationella inriktningar: en kulturnationalism och en aggressiv nationalism. Den ena besjunger en svunnen idyll eller en fredlig industriell och vetenskaplig utveckling. Den andra hyllar kampen på slagfältet, det heroiska i att offra sig för fäderneslandet. Den uppmanar till nya "hjältedåd" likt dem på Karl XII:s tid.

Men det finns också röster som kritiserar denna historiska hjältedyrkan. August Strindberg och Gustaf Fröding har båda ironiserat över detta.

Unionsfrågan, tullfrågan och försvarsfrågan

Norge hade 1814 tvingats till union med Sverige. Unionstanken blev aldrig riktigt populär i Norge. Norge utveckades också snabbare mot en demokrati än Sverige. Den norska nationalismen med krav på unionens avveckling växte sig starkare. I Norge var det bondepartiet Venstre som stod för en renodlat nationalistisk inställning. I Sverige däremot var det högergrupper, som i särskilt hög grad förde fram nationalistiska paroller. Ställningstagandet i unionsfrågan speglade såväl norska Venstres liberala nationalism, som svensk aggressiv nationalism. Unionsproblematiken var den utrikespolitiska fråga, som framför allt sysselsatte utrikespolitiska svenska debattörer under senare delen av 1800-talet. Och i såväl Norge som Sverige skapade den så kallade storsvenska hållningen irritation. Svenska liberaler och socialdemokrater var starkt kritiska till de överdrivna fosterländska politiska uttalanden, som den storsvenska hållningen gav uttryck för. På den kanten tävlar man om att vara "svenskastarastast" sade Dagens Nyheter och citerade därvid skalden Fröding.

På aktivistsidan (den norgefientliga sidan) fanns Fosterländska Förbundet och dess organ Göteborgs Aftonblad med Rudolf Kjellén som ledande skribent. Aktivisterna såg unionsfrågan från en rent och snävt svensk synpunkt. Genom att ensidigt hävda de svenska intressena skulle den svenska nationalandan stärkas. Man deklarerade med skärpa kampviljans betydelse för det nationella: "men var de blågula färgerna svajar högt, där skall man finna oss bland kämparna i ledet. Det är fosterlandets sak vi sätter främst, dess ära och dess framgång." Så skriver Göteborgs Aftonblad.

Man tycks medvetet ha strävat efter Norges underkastelse genom krig eller krigshot. Motiveringen för denna politik var uteslutande nationalistisk: den svenska nationalkänslan måste stärkas, Sveriges kraft och Sveriges ära måste hävdas inför utlandet.

En av de mest extrema nationalisterna i unionsfrågan C. A. Reuterskiöld skriver i ett privatbrev "Att du inte kan se, att krig borde önskas, att krig är det enda som numera kan rycka upp och ena ett av fred försoffat folk! Jag vill krig, men det går inte - Gud bättre - det går inte, om inte Norge anfaller. Och mitt sista hopp är nu ett norskt anfall. Låt oss ändå göra vad vi kunna för att framkalla ett sådant!"

Unionsfrågan framkallade alltsedan början av 1880-talet en ultrakonservativ, nationalistisk inriktning hos en del högerkretsar och den förstärktes sedan under tullstriden. Det framträdde ett intimt samband mellan protektionism, nationalistisk unionspolitik och en klar konservativ hållning. Även om tullstriden i hög grad var krasst intresseinriktad, fanns i debatten många anknytningar till svensk nationalism. Frihandlarna stod enligt dessa ultranationalister för en farlig internationalism.

Mot bakgrund av russifieringsvågen över Finland (ryssarna ville nu helt införliva Finland i Ryssland) blev hotet österifrån aktuellt. Försvarsfrågan krävde en lösning. Sambandet mellan försvarsfrågan och rösträttsfrågan betonades ofta. Högerkrafterna var ursprungligen ovilliga att släppa fram arbetare till valurnorna. Men inställningen förändrades efter hand. De som gjorde värnplikt i fosterlandets tjänst, borde också ha inflytande över landets angelägenheter. Slagordet "en man-en röst-ett gevär" gjorde också intryck på högerhåll.

Även från bondehåll sade man sig hellre acceptera militärbördorna än att hamna under utländsk regim. 1914 års bondetåg markerar slutet på den märkliga utveckling, som inom loppet av två årtionden, förvandlade en stor del av Sveriges bönder från inbitna sparsamhetsmän till hängivna försvarsvänner.

Naturromantik, agrarromantik, hembygdsromantik

Den som brutit upp från sitt hem och flyttat in till staden eller utomlands, ser annorlunda på tillvaron än den som aldrig lämnat "den vanda torvan" - den plats där man vuxit upp. Långt hemifrån idealiserar man gärna hembygden: "Just detta avstånd gav bilden av hembygden en särskild, svårmodig glans." Så skriver litteraturvetaren Staffan Björck 1946 om sekelskiftets hembygdsromantik. Hembygden - ofta i starkt idealiserad form, spelar en stor roll i konst, litteratur och samhällsdebatt mot slutet av 1800-talet. Björck ser urbaniseringen och emigrationen som de viktigaste orsakerna till detta hembygdsintresse.

Urbaniseringen och centraliseringen fortgick i allt snabbare tempo under senare delen av förra seklet. Den nationella tanken växte sig allt starkare. Men samtidigt stärktes känslan för hembygden, naturen och bondelivet. Hur kan man förklara detta? Finns det inte en motsättning mellan nationalism och hembygd?

Både ja och nej. Visst är hembygds- och agrarromantiken en reaktion mot stordriften, industrialismen, städerna, fabrikerna. Men man kan också påstå att nationalismen förstärks av dessa strömningar.

Maurice Barrès, fransk konservativ författare runt förra sekelskiftet, säger att sann nationalism bygger på lokalkänslan. Den som har intresse för och är känslomässigt bunden till hembygden, har samtidigt den rätta förståelsen för hela nationen, menar han. Den svenske konstnären Carl Larsson säger samma sak: "för att kunna älska det hela måste man att börja med älska delen". Kanske hade han tagit intryck av Barrès. Björck däremot, hävdar att den provinsiella hembygdsrörelsen runt sekelskiftet ofta innebar en oreflekterad kärlek till torvan och stod ganska främmande för nationell gemenskapskänsla. Carl Larsson å sin sida kallar fäderneslandet "den stora gemensamma torvan".

Klart är ändå att parallellt med en stark nationalism fanns en stark känsla för hembygd och natur. Nationella och provinsiella tankar förekommer hela tiden jämsides. Sverige är en enad nation, men med stora lokala variationer, vilka utgör en nationalrikedom. Vi har författare som Ola Hansson, Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam och Gustaf Fröding, som ger uttryck för regionala tankar.

Men vi har också August Strindberg som även här står som en motpol. I inledningen till Svenska Folket argumenterar han mot myterna om vårt urgamla svenska kulturarv. Folkdräkten och folkvisan brukar framställas som våra mest ursvenska nationalegendomar. Men folkdräkten i sitt nuvarande skick är inte speciellt gammal, hävdar han. Folkvisan är varken särskilt folklig eller ens alltid svensk. Visorna är skrivna av "herremän" - inte sällan av utländsk härkomst - och inte som vi vill tro under arbetet ute på åkern. Likaså är Dalarna - "det ursvenskas vagga och härd" - senare bebyggt än både Götaland och södra Svealand. Man frestas tro, skriver Strindberg, att "svenska folket icke är en nation utan en hel mängd små stammar vilka leva i en evig fejd med varandra och därför hindra uppkomsten och fortvaron av något nationellt".

Moderna forskare som Sverker Sörlin säger att regionalismen fungerade som en motvikt till förändringsprocesser, till industriell kapitalism och till modernitet. Regionen hade stor betydelse för människors identitet och blev härigenom för många ett ideal, en positiv motsats till det moderna samhällets kulturupplösning. När allt förändrades och omvärderades framstod regionen med sin trygga lantlighet och sin ursprungliga folkkultur som ett alternativ.

Dalarna i svensk kultur

Där finns en dalarörelse i svensk kultur runt sekelskiftet. Det var också i Dalarna som Carl Larsson kom i förbindelse med "ursvenskhetens ådra". Konstnärerna flyttade hem från Paris för att studera svensk natur och svenskt folkliv. Det är det typiskt svenska i naturen man vill fånga: de djupa skogarna, böljande sädesfält, ljusa björkbackar, snötyngda fjäll.

Författarna använder sig ofta också av dalamotiv. I Svenskarna och deras hövdingar berättar Heidenstam om "de ärliga och goda dalamännen" som hade brått till kyrkbacken, för att "innan julens fridstid gick in" betala skatt till präst och fogde.

Se vidare på: http://www.sub.su.se/national/ttorb2.htm

Industrialismen och nationalismen

En ny "modern" nationalism blev under 1800-talets senare hälft oerhört stark och tydlig. Det var just under denna tid som också industrialismen satte fart i Europa och i Sverige. Vissa forskare ser ett klart samband mellan just industrialismen och nationalismen.

För Sveriges del var järnmalmen den viktigaste industri- och exportvaran. Förädlingen, det vill säga tillverkningen av redskap och andra järnprodukter, skedde länge utanför Sverige. Oftast förädlades malmen i England, som låg före i den tekniska utvecklingen.

Industrialismen innebar en övergång från hantverk till storskalighet och maskinell tillverkning. Tidigare satt skomakaren hemma i sitt kök och gjorde skor till grannar och bekanta i byn eller socknen. Nu börjar man göra skor i fabriker med maskiners hjälp. Nu måste man ha en stor marknad och möjlighet att snabbt få ut varorna över hela landet och till hamnarna för export. Därför är det också viktigt att bygga järnvägar. Man måste tänka nationellt.

Hela folket måste läras att tänka nationellt. Stockholmaren måste känna att han eller hon har något gemensamt med både skåningen och norrlänningen. Människorna måste lära sig att de framför allt är svenskar och bor i Sverige. Om man sedan råkar vara bosatt i Dalarna eller Sörmland kommer i andra hand. Lokalkulturerna får gärna finnas kvar men det viktiga är att de ryms inom en och samma nation. Likadant var det i andra länder i Europa.

Under 1800-talet genomgår således Sverige och övriga Europa en mycket stor förändring såväl socialt som politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Nu läggs grunden till vårt moderna samhälle. Industrins och teknikens krav på kunnig och flyttbar arbetskraft slår undan för undan ut det gamla jordbrukssamhället. Fler och fler människor flyttar in till städerna. Det är där de nya jobben finns.

England var tidigt ute när det gällde industrier. Redan på 1700-talet uppfanns ångmaskinen, som revolutionerade såväl järnhantering som annan tillverkning. Långt fram på 1800-talet var England den klart ledande industrinationen. Sverige fick vänta till ungefär 1870 på sitt industriella genombrott.

Utvecklingsoptimismen var stor och rapporter om nya tekniska landvinningar förekom ideligen. Samtidens människor såg den ena uppfinningen efter den andra tränga in i sin vardag: ångmaskinen, ångbåten, järnvägen, telegrafen, telefonen, elektriciteten. Ingen gräns fanns längre för den mänskliga förmågan.

Men det fanns också de som var kritiska mot den tekniska utvecklingen. Den förstörde naturen, ansåg man. Den förstörde moralen, traditionerna, ekonomin. Adelsmannen och godsägaren Leonhard Fredrik Rääf var en av de mest rabiata teknikfienderna, åtminstone på sin ålderdom. Författaren August Strindberg var, trots sitt radikala sinne, starkt kritisk mot framförallt järnvägarna.

Hur spred man under 1800-talet ett nationellt tänkande

Vilka metoder fanns då att sprida nationellt tänkande till befolkningen? Det fanns flera olika sätt: genom skolan, genom tidningar, böcker, genom att uppmuntra till resor, genom att berätta om nationella "hjältar", genom att betona den gemensamma historien, genom att resa monument, genom nationella högtider, genom konkurrens med utlandet vad gällde teknik, konst och försvar.

Sverige lagstiftade 1842 om att alla barn skulle gå i skolan. Oavsett var man bodde skulle man lära sig vissa baskunskaper som var lika för hela landet. Nu vet vi att det skulle dröja rätt många år innan alla verkligen gick i skolan ordentligt. Men vare sig man hade gått i skola eller inte så kunde faktiskt de flesta i Sverige läsa och ibland även skriva sedan långt tillbaka. Till stor del berodde det på att prästen en gång om året höll så kallat husförhör. Alla, både unga och gamla, måste läsa ett stycke högt ur katekesen (sammanfattning av kristendomens grundstycken) och svara på frågor som visade om de förstått innehållet. Husförhören försvann inte helt förrän runt sekelskiftet 1900.

I och med att många kunde läsa var det möjligt att sprida kunskap och budskap av olika slag via böcker och tidningar. En stor mängd dagstidningar, veckotidningar och annan läsning växte fram från mitten av 1800-talet. Så alla som hade råd, tid och intresse hade möjlighet att skaffa sig både böcker och tidningar. Och här fick man läsa om de svenska historiska hjältarna: Engelbrekt, Sturarna, Gustav Vasa, Gustaf II Adolf och Karl XII. De förekom i idealiserade historiska berättelser, i dikter, i romaner. Man betonade hur de befriat Sverige från utländskt förtryck, hur de försvarat Sverige, hur de fört Sveriges rykte över världen.

Men det var inte bara kungarna som lyftes fram. Svenska vetenskapsmän, tekniska uppfinnare, nationella skalder, konstnärer, industrimän. Alla hyllades de för att ha höjt Sveriges internationella rykte. Nationalstoltheten var stor.

Skolundervisning med samma läroböcker över hela landet samt spridningen av tidningar och böcker gjorde också att man fick ett enhetligt språk. Även om man fortfarande talade olika dialekter så såg skriftspråket likadant ut i hela Sverige. Språket har alltid spelat en viktig roll för nationalkänslan och samhörigheten. Runt om i Europa stred man ju om territorier för att samla alla som hade gemensamt språk till en nation.

Alla länder har ett antal historiska hjältar och hjältinnor och de utgör ett viktigt inslag i nationalismen. Ofta har dessa hjältar bekrigat eller sökt frigöra sig från förtryckare som haft sin hemvist hos andra folk. Stundtals har ett lands hjälte blivit ett annat lands skurk. Idag kan vi se med distans på de historiska hjältestriderna och betrakta dem som vackra eller spännande sagor. De gamla hjältekamperna har alltså ett kulturhistoriskt värde för oss. Vi kan uppskatta alla länders historia. Att vårt eget folk i historisk tid triumferat över andra folk väcker inte längre några stormande segerkänslor. Något sådant sker bara om vårt fotbollslag skulle vinna en landskamp.

Men de gamla historiska myterna och legenderna, vare sig de är sanna eller ej, tillhör vårt kulturella arv. De har även en gång i tiden varit nationsgrundande. Vad man slås av är också likheten i olika länders hjältehistorier. Tillsammans utgör de nu folkens gemensamma kulturskatter. Vare sig vi turistar i det egna eller något annat land fascineras vi av slott och byggnader eller historiska spel förknippade med respektive lands historia.

Källa: http://www.sub.su.se/national/t1800c.htm

..under utarbetande...