Jag drar öronen åt mig när jag hör om de mesta psykologiska inriktningarna lol. När det gäller ett humanistiskt synsätt så tänker jag på behaviourism. När det gäller ett biologiskt synsätt så tänker jag på neuropsykiatri. Allt för länge har väl psykiatrin delats in i antingen eller. Vet inte om man ska stifta en ny inriktning (som har funnits ett bra tag nu för den delen), och är en kombination m biologi och psykologisk kunskap. ?FysioPsykoHumant synsett? Som är ett tvärvetenskapligt fält där man samarbetar över gränser. Man kanske skulle officiellt gå ut med denna version med pompa och ståt en helt egen (ny)premiär dag lol.

Varför krigas inom och omkring psykiatrin? Den första och viktigaste orsaken är att psykiatrin är satt att förvalta gränsen för det normala beteendet och därmed fått uppgiften att utveckla kunskap om vad som är psykisk hälsa och sjukdom. Uppdraget är svårt eftersom människan är multidimensionell, kunskapen om människan är begränsad, begreppet normalitet är delvis kulturbestämt och förändras med tiden.

En annan orsak till strid är psykia­trins egen. Den sitter i oförmågan att kasta ut förlegat tankegods som strider mot dagens kunskap om människan. Den sitter i bevarandet av dualistiska idéer där kroppen och själen inte hänger ihop. Den sitter i grumligt tal om humanism som motsats till biologins landvinningar. Den striden måste föras till ett slut.

Cullbergs inlägg om psykiatrin (20/10) bör läsas för att den på ett så bra sätt illustrerar hur en av de mest inflytelserika personerna inom svensk psykiatri de senaste 40 åren resonerar.

Psykiatrer under utbildning lever ofta i en miljö som visar skepsis mot evidensbaserad vård och präglas av att föreställningar om att det inte är möjligt att skapa kunskap genom systematisk forskning. Dessutom landar de i en miljö där yrkesrollerna ofta är oklara vilket gör nödvändigt samarbete över yrkesgränserna personbundet och energikrävande.

Med bättre förklaringmodeller kommer vi allt närmare möjligheter till behandlingar baserade på sjukdomsmekanismer och inte på symtom. Vägen dit är beroende av kunskapsutveckling baserad på forskning från molekylnivå till samhällsnivå.

Cullberg skrev Arma själar 2, som jag inte har läst mer än lite = 1 gång snabbt, så jag är åsiktslös om den artikeln, mer än att det är bra att olika åsikter faktiskt kommer till tals.

Källa: Arma själar 4

Av/efter symtom: så kommer skillnader, olikheter, mindre, sämre osv på en lång negativ spiral. Handlar det om ett brytet ben, så blir det ju inte så att patientens symtom (=ont i benet) gör att han ifrågasätter sin självbild, eller att andra stämplar hans sociala identitet (mannen med det brutna benet) på ett negativt sätt, mer än om man ska åka skidor lol.

Även jag har fördomar om dagens psykiatri diagnoser. Jag säger ogärna till dom flesta att jag har en adhd diagnos i papperna, för jag antager att det assoccieras negativt till min nackdel. Att jag inte har några vare sig sjukdomsmekanismer eller symton av Adhd diagnos idag kvittar ju. Folk som träffar mig i allehanda miljöer skulle aldrig kunna gissa sig till att jag har Adhd diagnos. Bara om jag nu skulle upplysa hela min omgivning om detta då.

Däremot så har jag destinkta sjukdomsmekanismer för Ptsd (att amygdala överreagerar vid olika händelser, negativ stimulans) som resulterar i symtom då. Tänk hur annorlunda det skulle ha varit idag för min egen del. Om jag hade sluppit mycket av min förvirring, där jag har blandat min personlighet i en enda soppa tillsammans med sjukdomssymtom (Adhd).

Läs nu det 2 nedanstående styckerna flera gånger och klura över det, så kanske man kan skilja på lite begrepp inom Abc sjukvård o forskning.

Det finns ingen sjukdomsmekanik för Adhd som är helt uppenbar idag. Adhd är en symtombaserad "humanistisk" psykologi-diagnos beskrivning. Ungefär som man beskrev Influensa, förkylningar, innan man visste att virus och bakterie förökning orsakade dem tidigare inom medicin. Innan man hade microskåp och kunde se dom micro organismer och beskriva hur bakterier och virus lever i våra kroppar, som resulterade i en exakt sjukdomsmekanik: Bakterie el virus tillsammans med immunförsvar som resulterar i diverse synliga symtom (pat = ökad temp, nyser etc) aka sjukdom.

Det är väl lite där Neuropsykologi är idag, fastän dom har inget microskåp. Dom gissar typ att sjukdomsmekaniken är Onda andar, demoner som gör en besatt, onda häxor som kastar en förbannelse över en? Dom skulle likagärna kunna göra det, även om dom nu inte överdriver så mycket. Det neuropsykiatri gör är att göra en (partisk) Kvalificerad gissning till orsak, som dom inte kan bevisa. Mycket har hänt dom sista 10 åren, men ännu har vi inte uppfunnit ABC-Microskåpet som kan se dom fysiologiska orsakerna till symtomen. Att neuropsykiatri får så mycket utrymme är egentligen fel, iom att ännu är det ju en psykologi diagnos, om än att den är på väg att utvecklas till en tvärvetenskaplig. Precis som t.ex Influensa gjorde efter att man upptäckte virus och bakterier.

FATTA??!!

Jag ska upp det här med medicinering av Adhd i samband med de 2 ovan stycken.

Pga att man inte förstår sjukdomsmekaniken, så är det svårt att förstå naturvetenskapligt efter vetenskapliga principer vad det är man ska påverka kemiskt, i det område som sjukdoms orsak förväntas sitta. Det är ju vanligt att pre-patienter har självmedicerat sig med Amfetamin pga att dom hört att det hjälper på ett relativt exakt sätt, samt märker själva att det fungerar bra på just dem, med att göra livet enklare för dom. Just detta är inget att säga.

Men någonstans så för självmedicinering av Amfetamin, så är det någonstans samma retorik som Alkoholisten har. Har man ingen aning om den fysiologiska verkan den har, ens på vad det nu ska påverka?? Så är det ju lite som med *Universal medinen* som man sålde i vissa stater på 1800 (brännvin), för allehanda krämpor.

Förespråkarna för medicinering säger ju att jag har helt fel, och ibland kommer dom dragandes med en undersökning som säger att dom har rätt, och jag är en idiot. Problemet då blir ju att dom har missat att medicin-vetenskap och sjukvård förväntas vara lite bättre, lite mer, lite mer kunnig än vi som självmedicinerar oss. För varje undersökning som säger att amfetamin har en positiv inverkan så, så finns det likamånga som talar emot den undersökningen. Ibland så är själva undersökningen dom refererar till helt annorlunda tolkad av ansvarig forskare.

Idag så har inte neuropsykiatri el forksning en aning om den exakta sjukdomsmekaniken, eller hur diverse preparat kemiska preparat påverkar oss positivt i rätt neurologiska områden. Det man vet är hur dom mest uppenbara symtomen är; inte hungrig, pigg, verkar mer fokuserad (periodvis) etc. Just dom här 2 första medicinska symtomen gillas garanterat av vissa. Inte hungrig = bli smalare (jag har "bantat" minst 10 kilo på affe flera gånger). Piggare = Har underlättat flyttar o flyttstädningar, renoveringar etc (ska jag flytta en gång till, så har jag sagt på skoj idag, att jag ska ha minst 1 gram för att palla, har blivit lite många flyttar de senaste åren då lol). Jag vet att man blir lugnare och gladare, så jag har självmedicinerat med amfetamin emot att man är låg i humör, samt att dämpa panikångest tidigare.

Jag vill äta piller som t.ex Penecillin som jag vet har en exakt fysiskt bevisad inverkan när det gäller att döda bakterier. Eller smärtstillande, som har en fysiskt bevisad effekt av dämpande på smärt/känsel neuron aktivitet så att man upplever att man har mindre ont. Jag har tidigare självmedicinerat utan att veta riktigt vad det är jag stoppat i mig. Alkohol emot panikångest o stress. Amfetamin emot stress, panikångest, inaktivitet, o ptsd reaktioner.

Dom som bedömmer att mediciner ger en positiv effekt på *just mig* förväntas internationellt o inrikes att; inom biomedicin, biokemi och kemi vara fullständigt kunnig när det gäller hur olika preparat fungerar i sin helhet. Inte kunnig i psykologi-medicin symtom effekt (det är bakvänt). Annars kan vi ju stänga socialstyrelse och läkemedelsverket.

Det är inte just Amfetamin som jag klagar på, om jag visste att det var ofarligt + nyttigt, hur det exakt fungerar och på vad, så sure, go for it. Det är synd att biverkningar inte känns till av många då. Så här i efterhand så ångrar jag det bittert men det är ju min bizznes.

Med tanke på att jag tittat lite lite på genus debatten av en tillfällighet så har jag klurat lite över detta då. Det är ju en otrolig mängd faktorer som spelar in i hur man fungerar som människa emot sin omgivning, och vilka intressan man har m.m Sen på vilket sätt man tolkar, förstå och kategoriserar sin omgivning bygger ju på allt detta.

Många grabbisar känner sig illa tillmods med mig, vilket är ömsesidigt. Inte för att jag ogillar er pöjkar, utan det beror på andra grejjer. Jag har alltid trivts bäst med tjejisar då, vilket säkerligen till en viss del beror på min farsa. För mig så säger Amygdala till mig att stressa upp mig, och vara väldigt vaksam runt män, och i situationer som man ska umgås på traditionella mäns sätt. Så jag undviker det medvetet o omedvetet säkert.

Sen är jag himla köns neutral i hur jag tycker att man ska fungera som vuxen med många förväntningar. Jag tycker man inte är vuxen om man inte kan tvätta, laga mat, städa, ta hand om ungar o göra allehanda just "vuxen" sysslor. Jag tycker det är patetiskt om man inte klarar av det, oavsett om det är en man el kvinna. En genomgående trend i utkanterna av mina umgänges kretsar är att 20åriga tjejer är knappt kapabla att ta hand om sig själva?! Det här med *jämställdhet* slår ju över om tjejerna ska bli ?Mans-sluskar? som sitter i soffan med ketchup-stänk på tröjja och svälter ihjäl om man inte servar dem lol. Det finns såna tjejer också ska gudarna veta... 

Personligen skulle jag vilja sänka jämställdhets begreppet i öster-sjön, och införa ett Vuxenhets begrepp istället. Att man klarar av ett minimum av livs uppehållande uppgifter, samt att alla klarar av på motsvarande sätt ta hand om de små typernas behov dom har iom att dom kan faktiskt inte klara av vissa saker, när dom är upptagna med att lära sig annat, som att prata, gå, umgås etc på ett adekvat sätt. Naturen har ju en ordning för allt.

Men beroende på ens värdegrund man har, och latenta egenskaper som empati, sympati o intuition, ens nuvarande kunskap etc etc gör ju att man ser på sin omgivning på sitt sätt, med ett speciellt perspektiv som säkert är genomgående för just denne person.

En liten lustig sak, är att jag har fått känna mig som en isbjörn på Skansen, när andra facinerat tittar på en och undrar vad man är för en. Invandrar madamer med muslimsk bakgrund är vana att deras män är bäbisar som riskerar att svälta ihjäl och vara smutsiga om deras fru inte sköter markservisen. Det finns säkert en lika stor mängd *svenska* män som är likadana. Jag tror detta inte beror till störst del på genus förväntningar, utan att folk är LATA!! Om jag skulle kunna bo på hotell ibland, och lämna disk, tvätt o smutts på den plats jag står, och när jag går upp nästa morgon så är det borta, så skulle det vara himla skönt ju. Men det känns lite lustigt att folk tittar på en som en kuriositet lol. Kanske funderar dom på att kasta ut det gamla skrället som är en bäbis som krökar (fast muslimska män dricker ju inte, ooonej då lol, även om alkohol finns i magen på dom, så beror det på en olycka, som att dom snubblade o slog ut ett glas, och när dom sa AAAAJJ med öppen mun så skvälpte ölen ut i ansiktet på dem, och allt hamnade i magen på dom?? Sen är dom lika trogna som svenska män, jag looovar lol). Det är lite tragiskt att jättesöta tjejer är fast med män som dessa då, och faktiskt pga kulturella förväntningar så ska tjejerna låssas som att det inte är så, och bara finna sig i det. 

Det var någon som nämde att jag inte skulle blablabla, och föregå med gott exempel. Jotack, och det är här grabbarna börja trampa lite otåligt, när jag säger att dom sk vara vuxna, och inte förvänta sig att deras partner är en hotellstäderska/kock/tvätterska som bara ska köpa deras skit o vara glad. Dom fatar inte aaaaaalllsss vad hon gnäller om, när dom beter som "män?" och är ute o super o knullar runt o skiter i familj. Jag har kanske inte haft sån tur med manligt umgänge då...

Jag vet inte om det är så att jag är som jag är, pga delvis att jag blir galen om man plockar och flyttar runt mina grejjer, samt är fullt kapabel att uppehålla basala livs funktioner som att diska själv, som gör att jag helst gör det själv. 

Oavsett så gillar jag o känner mig mest avslappnad med flickor, sen är det ju kul med attraktionen av gillande som finns. Jag har jäkla svårt att umgås med tjejer som jag inte tycker är söta o kloka då, och då menar jag inte blondin-bella stuket, utan egen smak då lol, ni fatta. Men det här kött-stycks gloendet får man gärna skippa o tycker der är mest obehagligt. Subtilt gillande som man får av söta tjejer som "gillar en", utan för deen skull vilja slita kläderna av en, är trevligt. Jag är så jäkla reserverad o "pryd ibland" så att få av mig jackan i en bastu kan vara svårt haha. 

I en begynnande relation så går ju båda parter in med naiva förhoppningar som man gärna vill att dom skall infrias, vilket kan bytas ut med besvikelse då. Tjejerna är ju experter på att bli besvikna att männen inte är den här "mr romantic" haha, som dom föreställde sig att den luffare dom träffade var. Det är ju säkert så simpelt att ingen orkar att vara perfekt hela hela tiden.

Jag vill gärna sätta ribban vid katastrofal, och bli överaskad att det är bättre än katastrofalt. Låga förväntningar = Hög positiv överaskning. Sen är det ju bra att komma ihåg att den andre är också människa ;) 

När det gäller relationer så tycker jag det är synd att vi vuxna inte lär dom små (våra barn) att man ska ha gemensamma förväntningar för båda parter. Jag tycker det inte handlar om några kvinno vs mans sysslor som man ska förvänta sig att den andre ska prestera efter idag. Kvinnor har i grund samma förutsättning att vara ekonomisk oberoende, vilket det faktiskt handlar om. Men för att man inte ska knäcka av trötthet, så är det ju bra om båda gör lika mycket. Gillar man den andre, så vill man väl automatiskt ta hand om den andra?

Jag vet inte om det är de genetiska/fysiologiska skillnaderna mellan kön (kvinna=uthållig långsiktigt o man = starkare kortsiktigt), vilket vi inte kan göra något åt mer än att rätta oss efter som gör att: Om en kille servar en tjej, så blir inte hon i samma utsträckning van med servisen och slutar att göra saker, vs om en tjej servar en kille, så är det lätt att han slappar till o tittar på Tv, sitter vid data etc efter en vecka o väntar på middag lol. Det här har inte slagit fel alls av alla förhållanden som jag sett, med vänner (+ mig själv ibland) m.m Nånstans så vill man orka, och när man tillslut har ork, så har madam gjort allt, och skäller ut en för att man är slö... Mmmm jo, men om du hade lämnat det åt mig så... Tjejerna kanske ska tänka på att vi fungerar lite olika här då lol.

Men hur som helst. Om båda parter har förväntningar på sig att klara av vuxna livet med dess minimum livs-uppehållande funktioner som krävs för att inte ses som ett drägg. Samt att man klara ut individuellt hur man själv ska ha, utan samhälls förväntningar, så kanske lite fler förhållanden skulle fungera bättre.

Som jag sa idag, så kör jag både mamma/pappa rollen + vuxenrollen på den samtidigt. Det är ju ingen omöjlighet ju. Sen har jag jäkla svårt att hålla i sär kvinno o mans grejjer/intressen. Jag är otroligt "tjejig" m en massa saker, o klagar någon på det o påstår at jag är omanlig så sparkar jag in käften på dem, i riktig mans-stil! Men den här jäkla fjoll-stilen som vissa "metro-men" el vad fan det heter, som ska bryta konservativa uppfattningar, och springer runt i klänning m läppstift... Vad är det med er? Vissa grejjer är ju fysiologiskt anpassat bättre till antingen en tjej el grabbis då. Kan man inte lämna det vid de?

För min del. Så skulle jag önska att de flickor som jag gillar, skulle slippa en hel rad av förväntningar som dom har på sig, att dom ska vara duktiga flickor på si o så sätt. Och att man bara låter dem vara sig själva, så att dom inte går sönder i själ o huvud. Hela bunten av dem, kväcker under trycket på förväntningar o krav....

En trist trend är att dom orkar till ca 30 innan dom blir knäppa av allt. Vissa får utbrändhets diagnos, andra abc diagnos, några har mano-dep osv osv. Gemensamt är att dom inte orkar med alla krav som ställs på dem, samt att dom får någon diagnos... Så ska det ju fasiken inte vara ju?!

Jo mina vänner, säkert så har man en relativt stagnerad bild av att någon med Adhd inte klarar av studier. Adhd är ju faktiskt bara en psykiatri diagnos på ett papper och inte en fullständig beskrivning av en idivids potencial då. 

Eftersom man nu öppet gått ut med i massmedia, åtminstone det gäng av läkare och psykologer som instämmer i Tomas Ljungbergs sårbarhets modell. Så ska jag väl inte rå-krångla då, och vara helt rabiat emot den förhatliga akronymen (för mig) Adhd.

Det vart ju sagt ptsd=>adhd. Vet inte om man ska påstå att jag aldrig har haft Adhd, eller om det så är att det vart en tillbakagång till förstadiet ptsd?? Mig kvittar det väl.

Men kul akronymer är att jag fick VG i ett Naturkunskap A prov (energi) förra vecka, samt ett MVG nu i Naturkunskap B. Jag skrev en liten saga hos Henrik R lol, om sopor o sophantering bara helt apråpå ett NKA-ryck som jag fick. Vet int om det vart bra då lol. Men whatever... Mina favorit nallar (Is-björnar) har ju stora problem pga att delvis vi är sådana skitgrisar. 

Hans inlägg om sopnedkast, jag tänke jag skulle motivera han lite extra inför att få gå ut till ett sophus, istället för att gå i trappen bara. Annars så är han är en himla neat hyper pöjk hehe. Jag gillar han som attans, även om han får vara lite mer sparsam i sin uppskattning till mig som A-Göteborg's ordförande. Men han ärsom person (bara det lilla personligt jag fått veta om han), otroligt generös som människa och hjälper alla han kan, på ett bra sätt, o inte offensivt som vissa då. Gissa vad mycket nice'are vi alla skulle ha om alla var så då... En kul grej är ju att han är "Ovan-bo, norra sverige (om jag hajjade det rätt nu)" som jag då från start. Hur som helst. Apprå att bunkra sopor så har jag 3 stk som ja ska kasta strx lol.

En sak ska man veta, om mig och matte atm, och det är att jag är en jävla idiot med ekvationer ännu haha. Jag vet ju att jag måste räkna ett tag till för att mina neuroner ska fatta vad det gäller om, men än protesterar som, och vill helst filosofera och kolla på en tjejis lol.

Ta t.ex: 4/3 = X/6

Så illa är det väl inte men men, jag har inte hunnit med matten på samma sätt som det andra, jag har ju redan förkunskaper i det mesta när det gäller naturvetenskap, även om jag har en massa kunskaps-luckor (som tur e, för det e så så roligt att lära sig nytt). Det är ju tur att jag har träffat världens sötaste flicka som är himla haj på matte, även om hon säger annat (e svenska som e ett helvete att lära sig lol).

Jag frågade min fantastiska matte/naturvetenskaps lärare ifall han kunde signera mina betyg eftersom vi båda sitter på Lernia som är Sverige's värsta fuskt ställe (för dom som inte vill lära sig ett skit), vilket turligt nog är normal praxis. Det är en massa annat skit där å, men vi har en liten "tyst överenskommelse" att vi inte säger något om detta nu. Jag mailar han om det är någe, o han ger mig ett verbalt litet svar när han får time över, vilket fungerar bra för båda.

Har fått hota idioterna som chefar stället med massmedia, skolstyrelse, JO m.m, för att man ska få vara ifred på Lernia ifrån tokiga lärare. Inte klokt, men det är bara några veckor kvar nu då.

Men som sagt, akronymer som startar på ett M eller V är ju nice ju. VG är ju minsta som jag vill ha i ämnen som jag pluggar, även om det nu är viktigare att kunna junket. Men med tanke på min ålder idag och +6år till med studier på det så är det väl bra med bra studie resultat genomgående då.

Hoppas det inte strular till sig nästa år bara. Då får jag kortslutning och ordnar ett riktigt barbeque party....

Ska väl nämna att jag inte rökt idag, mer än en kvarts cigg. Tanken är att mina lungor ska få rast med ett rökuppehåll på plus????dagar/år då. Får se hur det går då. Värst är att jag gillar att prominera runt som Baltazar när jag klurar och funderar, och man hamnar lätt på balkonen för en cigg då. Nu kommer jag av mig, för att normal rutinen är satt urspel, blä'k lol. Men jag e himla trött på rökande....

Ska ner strx o möta brorsan + svägerska på vårat kurdiska resturante (han ska kirra lite m inredning, o jag ta en bira o klappa mig på axla för att ja e duktig i skola).

En rektor i skåne har brilljerat med att påstå att Abc diagnoser är skit, och likaså dysleksi o anorexi. Det här är ju ingen isolerad händelse i år, utan det verkar vara så att den ena rektorn efter den andra visar framfötterna i Sverige på likadant sätt. I våras/somras så var det en skolstyrelse som hade samma inställning ute i Värmdö/Stockholm

Här är artikeln om skånska rektorn

Vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Men det kanske beror på att Allians regering ska stänga ute +50.000 sjukade från sjukförsäkrning, där en hel del har abc-diagnos. Rektorerna hänger nog mest på en politisk trend tror jag. Dom har begränsade resurser, och inga pengar till något som en elev med abc diagnos. Det kostar för mycket, så om man kan trolla bort alla ekonomiska belastningar, så har man ju ett par spänn att åka på spa, som en rektor gjorde till Hasseludden lol. Det är ta mig fan helt sjukt.

Under sista 1.5 året som jag hållit på att läsa och göra egna efterforskningar om Adhd, så har jag stött på en massa suspekt material och konstiga konflikter i den sk vetenskapsvärlden. Det har ju varit otroligt intressant att tillslut hitta en läkare/författare som summerade allt till en förstålig massa, vilket T.Ljungberg gjorde förträffligt. Det lättade upp förvirringen otroligt mycket i min skalle.

Det här inlägget är för oss som fungerar annorlunda neurologiskt, som är bild minnes orienterade i hjärnan, använder visuospatiala områderna i hjärnan för samma uppgifter som de andra använder dom verbalspatiala områderna. Vi som är en ca 20% motpol, med Savanter på våran ytterkant. Sen kvittar det vad man har för akronym betekning, som är man-made. Att vi fungerar annorlunda beror på genetiskt arv, våran genotyp och är lika förbestämt som att jorden är rund då.

Hur och vad för egenskaper och beteenden ska man separera, och vad samverkar? Kan man ju fråga sig. Jag kommer nog inte någonsin kunna separera det helt. Vad är det som tillhör min normalt funktionella personlighet och vad är resultatet av ptsd/abc pajjad skalle neurologiskt.

Neurologin går ju fram med upptäckt efter upptäckt. Man vet idag att hjärnan förändras helatiden långsamt. När jag gjorde prov i fredags, så satt min matematik lärare och tränade på svåra ekvationer. Jag såg inte vad han gjorde först, och nyfiken som jag är så frågade jag vad han sysslade med. Tills svar så fick jag att han måste ju hålla matte-skallen i form. Vilket stämmer ju, och alla vet det som en självklarhet. Om man inte räknar matte på ett tag, så glömmer man av det.

Det som intresserar en, och man håller på aktivt med, resulterar i att man stimulerar tillväxten i hjärnan som bearbetar/arbetar med den uppgiften. Att jag lärt mg otroligt mycket nytt under sista 18 månaderna, och verkligen pressat min skalle till det yttersta, när det gäller inlärning, analysering och förståelse av en väldans mängd data. Har säkerligen gjort sitt till att ta bort "dimman" i hjärnan som det känts att jag haft tidigare.

Det är ju inte så att man växer en ny arm. Utan man stimulerar ju redan befintliga latenta neurologiska egenskaper som man har. Om dom inte används, och är understimulerade så hamnar dom i "träda" typ.

Alla fungerar på ett visst sätt, och eftersom alla organismer är begränsade i utforming, funktion och utseende. Så kan inte människan fungera mer än på några sätt.

1: Men är neuroligiskt verbal orienterat (enkelt sagt, man använder vänster hjärna halva mest). 2: Man är neurologiskt visuellt orianterad (höger hjärnhalva). 3: En kombination av dessa två sätt. 

Det som skiljer oss (verkar som iallafall) från NT gruppen är. Våra hjärnor fungerar enkelt sagt helt motsatt och använder sig av andra latenta funktioner, och hjärnan arbetar utefter helt andra förutsättningar. Majoriteten verkar fungera neurologiskt så att man använder verbal områden (1) eller en kombination av 1 o 2.

Vissa saker är 100% fastställda om hur våra hjärnor fungerar, andra är med största sannolikthet vetenskapligt. Vilket betyder att det är de mest logiska beskrivning som baseras på tidigare vetenskap och hur vi fungerar i allmänhet biologiskt. Alltså så kan man välja bort och utesluta alla andra teorier, vilket lämnar en kvar som är sannolikast men ännu inte är 100% bekräftad. Men oftas så brukar dessa teorier bekräftas efterhand, som t.ex Darwins evolutions lära.

Det som är då fastställt till 100% vetenskapligt inom genetik är att 30.000 genpar samverkar och resulterar i oss människor. Tack vare spontana mutationer så har det resulterat i lite design skillnader (olika genotyper), men som helhet så är vi ju samma art. Alla vet säkerligen att allt levande är väldigt likt varandra, som att vi till 98% är lik apor osv. Men det är den speciella kombinationen som gör arten. Ungefär som olika lego klossar som kan sättas ihop till olika saker.

För oss: Med inlärning, koncentration och andra uppgifter som kräver fokus så. Vi använder det sk Visiospatiala områderna i hjärnan som tar in data med ögonen. Och stänger ner audiotiva områderna i hjärnan automatiskt. Självklart kan man styra/aktivera detta manuellt till viss del, men det krävs just en aktiv ansträngning att uppehålla den visuella ()visuospatiala) koncentrationen i en stimmig/stökig miljö. Det här fungerar utmärkt, om det endast är 1 ljud, 1 röst. Samt information av intresse för oss, och där är sällan information som t.ex att man ska diska, städa och komma ihåg sådana trista saker. Så för er hyper tjejisar, skriv lappar och sätt överallt hehe, det fungerar, faktiskt. ;)

Det här är himla lustigt tycker jag, för här får utrycket "in i ena örat och ut ur andra" verkligen substans. Om man slappnar av så kopplar vår hjärna ur det verbala systemet som använder öronen för att ta in data. Min hörsel hör mindre och mindre, tills omgivningens lud bara är ett bakgrundsbrus när jag går in i mitt då.

Tack vare att vi använder det visiospatiala systemet att ta in intryck på, så verkar det samköra mycket sämre med verbala samtidigt, gämfört med NT som använder det verbala systemet främst, vilket verkar göra att deras samkörning är bättre.

Alkohol och Amfetamin gör att vi lättare stänger ute ljud och intryck, så vi kan bibehålla koncentrationen på det som är viktigt, vilket är ett delskäl till vi ofta gillar det ena el andra. Det används som ett tekniskt hjälpmedel, men det spårar lätt ur tyvärr. Mångas startmotor till att göra trista vardagliga sysslor verkar väldans risig, så det är också en faktor för gillande av ovan. Man blir ju en städ o renoverings robot.

I NT miljö så, vanligtvis så är det en väldigt ljudförorenad miljö, vilket resulterar i att det verbala systemet systemet glappar av och på hela tiden. Det här gör att vi tappar koncentrationen. Det är det här jag menar med förutsättningar. Vår skol och arbets miljö borde se helt annorlunda ut. För egen del skulle det vara skönt med att kunna stänga av hörsel vid behov.

2 (eller ett litet antal) personer i 1 rum som utbyter information verbalt. Det är så vi fungerar bäst under inlärning. Sedan visuellt, om det är uppstrukturerat på rätt sätt. På datan så kan man läsa om 3-4 saker samtidigt och hoppa mellan dom, vilket gör datorer till ett toppen redskap. Multitasking är våran melodi för att inte tappa intresse automatiskt.

Om det är i grupp så fungerar vi annorlunda. Det verbala systemet är ett sekundär system för oss som verkar ha neurologiskt har lägre prioritet, pga den genetiskta utformningen av oss. Mycket ljud betyder socialt umgänge, mindre viktig info osv, lek och bus. Därför så blir vi pratiga och sällskapliga i miljöer med mycket ljud. Det här triggas oftast av NT personer som "måste" ha uppmärksamhet o bekräftelse, och så hänger vi på automatiskt pga genetiskt beting. Och vi får skulden eftersom vi har lägre status i samhället, eller någon ogillar oss personligen. Detta handlar om sociala förväntningar på individer också. Om läraren Kalle vet att hyper-hugo har Adhd diagnos, så vet han automatiskt att det är Hugo's fel, för det står ju så i diagnosen att Hugo är stökig. Sen spelar det ingen roll om nu Hugo är stum och förlamad. Dom sociala förväntningarna tar ut allt annat, även sunt förnuft ofta. Därför behandlas individer med Abc diagnos ofta automatiskt sämre, av personer som vet att dom har diagnos, och förväntar sig ett visst socialt beteende från en abc hyper person.

Jag har kontrat detta att medvetet totalignorera el behandla vissa kort o på gräns till otrevligt direkt. Vissa kan dra åt helvete helt klart, och jag slösar ingen energi på att låssas att jag gillar någon. Men det är inte så att jag söker upp folk och behandlar dom som skit. I det längsta så försöker jag undvika vissa.

Men ett tips är att: Ge lillen en Mp3 att ha i skolan, prata med lärare och förklara att man skiter i deras skit regler, och att lillen ska ha en mp3 vid eget behov så att han ska stänga av allt ljud stimm o stök. 1 ljud man väljer själv som t.ex musik man är van att höra, och stänger ute oönskade ljud som pladder i klassrummet osv gör en otrolig skillnad för bättre inlärning och koncentrationer samt minskad stress. Mina 2 stora kids har haft det i flera år och har MVG resultat och kunskaper 2-3 år över snittet, kort sagt så äger dom och "pappis är så stolt" över dom.

NT hjärnan fungerar tvärtom i vissa saker, som till exempel inlärning då, även om dom säger att det säkert inte alls är så (det passar sig inte då tydligen att vi fungerar naturligt gentisk och neuologiskt annorlunda) och NT har det verbala systemet som huvudsystem, och har lättare att samköra det med det visiospatiala. Lättare för deras hjärnor att samarbeta med vänster och höger hjärnhalva. MEn vi får ju bonusar på andra sätt, som jag själv tycker är bättre.

Varför vi fungerar som vi gör då?

Våra hjärnor gör att vi kan arbeta med liknande uppgifter paralellt, där vänster hjärnhalva inte är inblandad. Det är säkert pga detta som vi pratar om 3 saker samtidigt och hoppar mellan ämnen hit och dit. Den här komunikationen har inte vi något problem själva med. Däremot så hänger inte NT med.

I snitt har vi +15 till 30 i högre IQ, mer omfattande kunskap om mycket, pga att vi troligtvis sparar data på ett annat sätt i minnet som ger mer utrymme, så att mer får plats plus att det är lättare att komma ihåg när man har lärt sig tricket. Och innan någon ifrågasätter detta med att komma ihåg, så läs det under...

Vad man åt till lunch eller hade för byxor på sig förra veckar struntar vi i. Om det handlar om relativitets teorier, filosofiska alt teologiska diskutioner, abstrakta tankegångar om sådant vi tycker är viktigt har vi järnkoll på. Lunchval och byxval är en socialt viktig information för NT som vi struntar i. Jag personligen kallar det för skitkunskap. Men det här leder till att vi hamnar utanför NT sociala umgänge pga att vi inte kommer ihåg helt meningslösa saker som är oerhört viktiga för dom.

Hur som helst så, alla dessa j-a diagnoser, och nedvärdering av oss. NT personer är rädda för oss, känner sig underlägsna och otillräckliga osv och hotade på allehanda sätt i vardagen. Men det är en sak som handlar om deras egen otillräcklighet och inbillning. Vi har absolut inget intresse att konkurera med dom på något sätt så dom är i praktiken helt ohotade på alla sätt av oss. Så vi får alla skit för ingenting helt i onödan.

Våran design. Vi är gjorda för att vakna på morgonen och ta dagen som den kommer. Inte ha några fasta tider överhuvudtaget. Stilla sittande och filosofera om alla möjliga abstrakta saker. Kreativa och konstnärliga saker. Promenera och förundra och klura på omvärlden. Arbeta med olika teorier i tankevärlden osv. Gå till jobb/skola när vi själva vill, flex-tider is the way för oss då. Socialt och relations mässigt så behöver man en stor stabilitet. Men att det ser ut som en atom-bomb har smällt av hemma, är ju kanske inte sånt bekymmer om man är bizzy med något.

Vi är tidseffektiva och prioriterar på vårat eget sätt. Vi har abstrakta och egna problemlösningar som kan verka som grekiska för majoritets gänget, men det beror på att vi må se likadana ut på utsidan, men i skallen så skiljer vi oss åt då.. Om man har en abstrakt talang så ska man fila på den tills man blir exceptionell. Det här att man ska kvoteras in på uppgifter man är medelmåtta på är helt ideotiskt anser jag.

Tack vare NT's Jantelag så får vi ett helvete. Vi hålls tillbaka, pga att man inte får vara smartare än NT personer osv, det finns ju risk att dom känner sig dumma och man får dom att må dåligt. Det är bättre att utsätta oss för en utstuderad terror, tvinga oss att bete oss på NT vis, och all skit vi blir utsatta för.

Skräcken för olikheter, är slående för mig, där jag oftast hela tiden blivit bemött med misstänksamhet, när jag öppnat med barnslig o naivt inbjudande. En halv livstid har tagit ut det mesta av detta tyvärr, och kvar är förakt, misstänksamhet och bisterhet emot de andra då, vilket är himla synd, för det hade inte behövt att vara så.

Ibland så får man *som ett brev på posten* betydelsefulla och bra dagar för egen del (och många andra), och för egen del så gör dom en totalt förvånad.

Sen i maj förra året, så har jag aktivt brottats med för egen del abc diagnoser m.m, och dess orsaks bakgrund för att få förståelse själv. Dom flesta (inte alla) som har kommit i kontakt med mig, har varit stakt motsättande emot att missbrukarmiljöer (som dom själv ofta har vuxit upp i) skulle kunna ha något att med deras nuvarande bokstavs problem.

Någonstans långt bak i mitt medvetande under irritationen som uppstår hos mig själv. Så förstår jag att det säkerligen kan bero på att man vill glömma, eller behålla det glömt. Någonstans med tanke på hur dom starkt negativa o aggiterade känslomässiga reaktioner som har varit fått emot mig. Där jag har blivit kallad för det ena och andra. Haft duster med folk från RF Attention, säkerligen för att jag gått för nära sånt man absolut inte får tala. 

Jag hittade artikeln som Monica Gunne har skrivit i Aftonbladet nu 6:35 och jag har inte ens klarat av att läsa klart den mer än i stora drag.

Varje dygn tvingas 520 barn att se och höra hur deras pappa manglar sönder mamma.

Varför hjärnan reagerar så här vet man inte. Men modern undersökningsteknik har visat att det centrum i hjärnan som borde vara i full gång med att göra traumat begripligt saknar aktivitet. Hjärnan har släckt sig själv.

Och den här hjärnskadan kan leda till personlighetsstörningar, de som kallas för borderline och neuro­psykiatriska ­störningar – som asperger, adhd, ­bipolär sjukdom och psykoser.

De unga kan sedan fastna på tröskeln till sina egna liv. De har svårt att koncentrera sig. Det är svårt att både plugga och jobba. De vill inte träffa andra.

Idag tvingas 520 barn se ­pappa slå sin ­mamma.

Varje dygn.

Samt tittat lite på DN's artikel.

I psykiatrin behandlar man diagnoser, och väljer behandlingsformer utifrån vad som visat sig effektivt vid respektive diagnos. Det kan röra sig om personlighetsstörning, exempelvis det som tidigare kallades borderline, neuropsykiatriska störningar såsom asperger eller adhd, bipolär sjukdom eller psykoser.

Trots att man känner till våldet i patientens livshistoria, som en delförklaring till insjuknandet eller som en följd av sjukdomen, lägger man inte tillräcklig vikt vid att behandla de psykiska följderna av själva våldet. Det är en bristande kompetens och förmåga i psykiatrin som kan leda till att behandlingarna misslyckas oftare än vad som skulle behöva ske, helt enkelt för att man inte tillägnat sig de metoder som krävs för att förstå och behandla effekterna av våld på människans hjärna.

(Sekundär källor: Arma själar 1 och Arma själar 2)

Dom beskriver och förklarar hur detta fungerar. Orsaksbakgrund PTSD => Adhd/As reaktioner. Inte mystiska hjärnskador som inte existerar i den fysiska världen. Utan så enkelt hjärnskador som utvecklas pga trauma emot individen som inte ens kan föreställas för andra som inte varit med om det själv.

Oavsett hur man tar til sig detta. Så är det lättande att få ett offentligt erkännande.

Men som sagt, jag har ju viss förståelse att man väljer som "patient" att köra på den biologiska modellen.... Jag själv, kan inte tänka, prata, lyssna, läsa o knappt skriva om det mer än ett par meningar åt gången om detta. Den känslomässiga chock reaktion som jag får bara av att gå i närheten av dessa tankar är minst sagt otrevlig och känslomässigt störande.

Men det är ju vad trauma stress handlar om, undvikande på alla sätt med det som får en att reagera och må dåligt.

Personligen så tror jag att mörkertalet är mer anpassat till realistiska siffror. 200-400.000 barn lever i missbruks förhållanden. Och kvinnovåldet är så omfattande i Sverige så att det är för skrämmande att ens förställa sig ett mörkertal.

Ofta så får man läsa på bloggar just det. Har du ADHD, testa dig här osv, så har man några löjliga test för det.

Grejjen är så att det är lite mer komplicerat än så. Det är ju inte så att man kan göra ett fråge-prov, och få MVG på det.

En utbildad person gör en partisk bedömning av dig, tillsammans med ett performans minnes test. Det är ju flera olika abc diagnoser, och t.ex adhd har några varianter, och är man tjej, så får man ofta gamla ADD (utan hyper) från DSM III istället, eftersom flickor ska ju vara lydiga och inte höras. Det här är ju så in-nött att inte ens att man mår dåligt tar ut det inlärda från födsel. Mitt tips är att börja röjja, och höras o låta. Ni vet, det är tillåtet att ni syns också.

Men det som debatteras är hur proffessionell denna uppskattning av problemen som individen har, eftersom den skiljer sig emellan.  En läkare kan bedömma att du har adhd, och en annan 10 minuter senare kan bedömma att du inte har det.

Min åsikt är ju att det inte är fel på diagnosen, utan mera kunskapen hos läkarna då. Vilket dom flesta är överens om.

När man får en bokstavs diagnos så får man en paket diagnos som har en omfattande innebörd, som man sällan förklarar för "patienten", vilket leder till egna uppfattningar som kanske inte stämmer överens med verkligheten då. Man bildar NPF klubbar, och säger att man då har ett neuropsykatriskt funktionshinder.

Om man nu är lite uppmärksam så kan man läsa sig till att det inte existerar något som ett "neuropsykiatriskt funktionshinder" utan dom är klassade som bara funktionshinder som ett led av att man inte fungerar socialt adekvat. Men det är ju inte lika Catchigt då'ra.

DSM-IV AD/HD

Neuropsykiatri har ju sin orsaks uppfattning, som man kan läsa om överallt. Nu är det så att det inte finns mycket till vetenskapligt stöd för denna teori om orsaks bakgrunden, men det bryr man sig inte om då.

En alternativ bra del-förklaring är Anknytnings teorin, som T.Ljungberg  har pushat lite för utan framgång. Men man kan ju titta på det själv. 

Samtidigt läsa på om hur stress fungerar.

Jag har pratat lite med ett par personer på Svenska stress forsknings institutet och kris o Trauma Center. Dom är ju lite medvetna om att det kanske inte är perfekt inom svensk sjukvård och att man är dålig på att skilja mellan stress sjukdomar och abc diagnoser i Sverige.

När det gäller barn så stämmer diagnoserna in bättre iom att dom är anpassade för barn. Adhd är ju egentligen en barn diagnos som man ger idag till vuxna (i efterskott då). Det kanske inte skulle spela så stor roll då, vilken diagnos man får. Det är ju inte så att det handlar om något livs avslutande.

Men det är väl lite svårt att hitta rätt i akronym träsket.

Paul Ekman har faktiskt satt en ansikte på den egenskap som jag har fått "gratis", latent pga mitt genetiska arv, samt att jag inte har haft något val annat än att träna denna egenskap under hela min uppväxt. Under mina första 35 år så har jag inte hört något om detta, och det är ett väldigt smalt forsknings område.

Hans FACS (Facial Acting Coding System), där han överbevisat att alla på jorden uppvisar samma ansikts utryck för olika emotionella responser, och hans forskning på hur kropps-språket är socialt o kulturellt betingat till stor del, även om grunderna ligger i generna.

Nu marginaliserar jag hela mans gruppen, iom att jag tycker att erat beteende emot kvinnor är pyton. Det är inte så att alla är så här, men dom flesta, och nästan alla män jag hittills har träffat i mitt liv är så här. De få som inte är så, umgås jag med, men det är färre än väldigt få lol.

Ofta så missförstår alla män, kvinnors "intentions" som en invit för att få sig ett ligg. Ofta så spelar det ingen roll om det är en invit till vänskap, samtal, eller att dom bara är artiga och trevliga generellt. Det misstas uteslutande som att dom vill "göka". Vilket får mig att undra om vi inte ska behöva ha lakan på kvinnor från topp till tå, för att skydda dem? Att det är så utbrett med fest våldtäkter, där killen trodde att tjejen ville ha sex, är ju inte så konstigt iom att dom tror ju att alla kvinnor vill ha sex med dem, oavsett vad kvinnan i fråga säger. Det här handlar ju inte om knepade Talibaner som vill att kvinnor ska ses som hundar. Utan svenska män som verkar ha samma inställning. Jag fattar inte vad det är för fel på dessa män, och frågar mig själv ibland, om dom är som djur, och helt styrda av sina sex-drifter och skiter fullständigt i hur dom påverkar sin omgivning.

Personligen så tycker jag att detta borde vara med i språk undervisning. Speciellt för grabbar som växer upp till män. Och föreställer sig eller tror att alla kropps språk signaler från kvinnor är en invit till sex. Det verkar vara så illa ibland att vissa män kan damerna t.o.m spotta i ansiktet, och han misstar det som en positiv invit. Män brukar ofta förstå hotfulla signaler, men där är det stopp.

Men vad är det som jag har fått gratis? Vissa har tur att få en medfödd talang, som t.ex att Zlatan är extra bra på fotboll då. För min del så är min talang kanske inte är så lukruativ då.

Microexpression och kapacitet att kunna läsa aka tyda annat icke verbalt språk. Det här ger mig ju kapacitet att kunna se vad folk tycker om mig, vad dom tycker om min omgivning och hur dom reagerar på den aktuella situationen. Hur dom mår (deras mentala välmående) med depressioner och ångest m.m Vilket emtionellt tillstånd dom har för tillfället, som glad, lessen, lycklig, olycklig, upprörd osv.

Det här är inte konstigare än att jag är otroligt uppmärksam, observant o intuitiv per automatik, för detta är inte något som jag medvetet tänker på eller gör, utan det fungerar av sig själv, iom att jag undermedvetet scannar av o läser hela min omgivning hela hela tiden.

Det här att jag vet precis vad folk tänker på, vad dom tycker om sin omgivning o mig, om dom talar sanning eller ljuger. Osv osv... Nånstans så handlar det ju om tankar och reaktionen som folk vill hålla för sig själva, och vanligtvis är bra på att dölja, vilket gör att det känns som man inkräktar på deras person bara för att man snappade upp denna mili-sekunds gillande eller ogillande, eller vad det nu gäller emot någon. Det här är ju inget som jag pratar om mer än till familj o väldigt nära vänner, och här nu då lol.

Det enda som stoppar detta, är att jag totalt isolerar mig. Är kraftigt berusad, eller ordentligt påverkad av central stimulanter. Lyrika verkar stoppa obehaget för mig själv, när andra reagera med olust vilket är den obehagligaste sinnes stämning hos folk, för mig själv, eftersom jag speglar automatiskt andras reaktioner, vilket är väldigt svårt att stoppa medvetet. Det här har forskats på lite grann om i Italien, men jag har tappat bort det i röran i mitt huvud o på datorn lol.

Jag försöker att stänga av detta, och ju mer avslappnad man är hemma t.ex gör ju att man kan ta en kort paus från detta screenande av min omgivning som pågår hela hela dagen lång då. Det är extremt uttröttande och resulterar i en massa sovande periodvis.

Varför jag fungerar så här beror ju på två faktorer, ena är mitt genetiska arv, och andra skälet är min uppväxtmiljö som verkligen har gjort att jag utvecklat denna förmåga till överdrift så att jag blir sjuk av vissa människor.

Min minsta har fått den här egenskapen av mig då som är väldigt utvecklad helt automatiskt, och redan vid 2.5 års ålder så är han otroligt uppmärksam på förändringar i humör o mående, med kommentarer som -Pappa mår dåligt? hehe, stackars liten, för detta helvete är inget som jag önskar någon då. Han har lite tur att han slipper min uppväxt miljö, och det är väl den största gåva som jag kan ge han. En lugn miljö att utvecklas på i sin egen takt.

Min lillebror är miljöskadad av detta också, och är uppmärksam på "mäns" förehavanden och hur dom fungerar, även om han kanske inte är så observant på er tjejers symbol språk och reaktioner.

Det här är ju otroligt vanligt att det man utvecklar denna "talang-egenskap" när man befinner sig i hotfulla och fientliga miljöer under en längre tid i sin uppväxt. Idag så är det ca 400.000 barn som befinner sig i en missbrukar miljö i Sverige mellan 0-16 års ålder, och det är väl mest uppmärksammat att det är män som är missbrukaren, och mamma har personliga problem som en följd av att vara med-missbrukare. Denna siffra stämmer ju perfekt överens med dom 25% som vissa övernitiska neuropsykiatriker påstår har en hjärnskada istället, och behöver en abc diagnos + amfetamin för. Om det nu är så att det är 50% med problembarn?? eller om det är så att man vill sopa under mattan att staten tillåter att hundratusentals barn förstörs för livet i Sverige kan man ju klura på själv. Vad jag själv tror och anser är väl inte så svårt att räkna ut  då.

För egen del så kan jag verkligen bekräfta att amfetamin fungerar som en "blockering" emot detta, som gör att man blir till stor del avskärmad ifrån/emot emotionella intryck. Det är 100 gng bättre än alkohol. Men det har ju personlighets förändrande biverkningar som jag själv är så så trött på. Så jag håller mig oftast till mildare grejjer, som lyrika o isolering istället.

Angående "hyper-mode" hos oss då. Man blir otroligt upptrissad av ljud och rörelse. Ju mer spring och prat det är, desto mer upp-jagad blir man själv. Det här har jag själklart lärt mig att dämpa själv efter 37 år. Men för småttingarna som är som mig är det ju inte så lätt. Det tog mig själv ver +35 år att förstå o bemästra ordentligt. Jag är betydligt lugnare, och kan stänga av det intensiva beteende som jag har naturligt idag. Klagar folk på mig, så kan dom dra åt helvete, och jag håller käften o total ignorerar dom. Det här att 95% av min omgivning stör sig på mig, som person skiter jag i idag. Jag behöver inte bevisa något för någon längre.

Men vad leder allt detta på. Denna extra uppmärksamhet på sin omgivning i vardagen? Jag är ju väldigt mycket mer uppmärksam emot skillnader och störande beteende. Störande för mig, åc offensivt, påstridigt, att man tränger sig på folk innanför deras lilla privata näromgivning på ca 50cm runt en.

Folk missförstår andras kropps språk som inviter till att kramas, vara påträngande, bli offensiva och hotfulla när man är ute och umgås på helger. Folk som är väldigt krävande som person, och tror att dom har rätt till större utrymme än andra, osv osv osv.... Gör att mitt system sne-tänder och överreagerar med stress, och är det här stressen ihållande så påverkas mitt egna beteende som är en reaktion på detta, till ett destinkt abc o ptsd beteende. 

Tidigare från liten ålder upp till 35 års ålder så har jag varit konstans stressad och känt mig jagad som en hund, som har resulterat till ett väldans osammanhängande beteende, nervositet, nipprighet, intensivitet, glömska o förvirring etc med hela abc paketet. Så det är inte så otroligt att man diagnostiserat mig för Adhd, o ansett det som jag berättat om ptsd stress reaktioner har varit så sekundärt så att man inte har ens tagit med att jag nämt detta någonstans. Det enda jag kan säga idag är att det är otroligt att det tillåts att man förstör människor på de sätt som man gör. Men jag försöker ta vara på mina erfarenheter och göra det bästa av situationen.

Men kort o gott. Gen-arv o ens personlighet (fenotyp) gör att man reagerar med stress, emot vissa typer av negativ behandling, och om det fortgår så leder det till kronisk stress, och beroende på vad som händer runt en så kan det utvecklas till kronisk trauma stress, och då reagerar individen med ett visst aggiterat och ofunktionellt beteende som respons på de problem man utsätts för. Hur det blir för vissa av oss, finns blandat i de 2 diagoserna adhd o ptsd.... För oss då, så är det väl trist att man inte fokuserar på det faktiska problemet, som är stress som är orsakad av ens omgivning direkt el indirekt.

Idag så har jag det väldigt lugnt o stabilt för första gången i mitt liv, vilket gör att jag fungerar som tänkt idag då. Det är ju väldans nice, men förändring till det sämre står och lurar bakom varje hörn. Sen när jag är i den form jag är nu, så är det ganska så nice att vara så uppmärksam på omgivnings "språkval" om det är i lagom mängd. Men tidigare så har 7-17 jobb och umgänge blivit helt förmycket för ens system, så att man blivit helt urknepad...

Jag vet inte hur det är för alla vuxna abc diagnostiserade, men de ca 50-60 någe, som jag pratat med, beskriver liknade uppväxt förhållanden, liknande emotionella mående o fungerande där man är en himla tempramentsfull person som är himla passionerad inför liknande moralisk o etnisk uppfattning som min egen, att man är väldigt bra på att läsa kropps signaler hos andra etc etc....

Vilket får mig att undra hur många vuxna idag, som är "fel" diagnostiserade då? Hur är det med stressen och stress reaktionerna?