2004 så hade jag en relativt neutral bild av psykologer och psykiatriker. Även om jag var mistänksam emot dem, så var jag beredd att ge dom en chans. Min korkade idé att låta dom diagnostisera mig efter deras förstånd o kunskap, utan att lägga mig i har ju uppenbarligen inte fungerat, så här i efterskott av bättre vetande. Hur som helst...

"Psykiatrins" bild av mig dom 2 första åren jag hade kontakt med dem. Innan Adhd diagnosen.

En gentleman (vilket måste vara så pass positivt det kan vara?). Klar och orienterad, Glättig samtalston. Ger god formell o emotionell kontakt. Neutral grundstämning. Konsentrerad och svarar adekvat på samtliga frågor. Inget psykotiskt etc etc

Vikten låg då vid min uppväxt, olust inför okända miljöer och människor som missbedömdes som "social fobi", men det är lite mitt eget fel pga dåligt förklarat.

Det här utvecklades till "uppmärksamhets störning utan hyperaktivet" tillsammans med social fobi. Vilket i praktiken stämmer om man inte klyver hår. 

Idag så förklarar jag min sociala situation lite mer utförligt vilket gör att man kanske kan precisera det lite. Jag väljer att inte umgås med många, pga att det ger mig akut stress som är ytterst otrevlig. Jag gillar folk i största allmänhet väldigt mycket, men av självbevarelsedrift så undviker jag folk vanligtvis, även om jag är översocial normalt.

Det här med uppmärksamheten, som har varit av yttersta vikt och fokus för psykiatri, har jag aldrig upplevt som ett problem. Men självklart så har minne m.m, varit nedsatt pga stress tidigare. 

Till psykiatri så har jag förklarat utförligt att jag har problem med vissa personlighets typer. Personer som är egoistiska, självcentrerade och empatilösa....

Med tiden så råkar man givetvis ut för personer som fungera på det sätt, som skär sg med min personlighet. Dessa personer har givetvis fått säga sitt i mina journaler. Så från att jag har fått bedömningen ovan, så har det svängt, delvis på att jag successivt har tappat tålamodet med åren, samt mött träskallar inom psykiatrin. Samma person, som tidigare var en "gentleman" utan hyperaktivitet, vart snabbt en besvärlig person, som har tendenser av dom flesta psykiatri diagnoser.

Givetvis så fungerar jag likadant idag som under 2004-5, även om jag har mindre respekt och tolamåd med psykiatri personal.

Ena sidan, påvisar en medelhög intelligens, social förmåga, ingen hyperaktivitet m.m För att sedan vända som dag och natt. Helt plötsligt så infriar jag alla löften om hur man fungerar som person med Adhd, och andra psykiatri diagnoser.

Det står vid ett par tillfällen att jag har rätt i min kritik, men samtidgt så sopas dset under mattan, som att det är fel på mig. Smidigt...

Om man nu hade skippat alla tester, tillsammans med att man hade behållt personalen jag träffade under de 2 första åren, så hade jag haft en helt annan bedömning och diagnos än adHd. 

Detta att jag efter flera år, har tappat tålamodet för dom, är tydligen onormalt. För om man inte har tålamod i åratal för idiotier, så är man psykotiskt med en massa psykiatri diagnoser.

Vad det nu är, som orsakar en sådan personlighetsändring på bara 6 månader vet jag inte mer. Än att man kan ana att folk man träffar upplever en lite olika.

Vad det gäller fel diagnostiseringar så kan jag bara säga att dom få jag vet om. Jag och ett par till som har fått Adhd istället för Ptsd el lknande Trauma diagnos är för lite för att dömma ut psykiatri.

Det är en sak att hacka och skälla på dem. Men det är en stor skillnad att påstå att  dom normalt inte ens kan skilja på sina diagnoser. I mitt fall så handlar det om delvis om eget fel också, även om det är mycket begärt av en patient att verkligen ha koll på diagnos träsket, och tjata sig till rätt diagnos. I 1 annat fall jag känner till, så har det varit mamman till barnets fel, eftersom en Adhd diagnos är ju smidigare, än att bli brutalmisshandlad av en knäppskalle, för att man är uppriktig och lägger skulden där den hör hemma, hos den rabiata och våldsamma missbrukaren och alkoholisten. 3dje vill jag inte ens kommentera för att det är så tragisk situation, och den mamman, är syrra till en polare.

Självklart blir det fel med det mesta, men inte i större utsträckning än vad som är normalt för mänsklig felbarhet i största allmänhet. Konsekvenserna är ju jobbiga för patienten, men psykiatriker och psykologer är ju som alla andra. Tyvärr så blir det inte så mycket andra utlåtanden.

Jag hade !tur? att min Adhd psykiatriker gick i pension, annars så hade jag fått dras med min Adhd diagnos endast, för han hade satt sig på tvären, och vägrade lyssna på mina argument, el se till annat som blodprov m.m Det var en gammal farbror som jag gillade, så jag ville inte bråka med han mer än nödvändigt (dumsnäll som man är). 

Vad det gäller Ptsd. Det är endast en mindre del som utvecklar Ptsd av dom som råkar illa ut. Kommer inte ihåg exakt nu, men 5-10% av dom som råkar ut. För min del så krävdes det att jag utsattes för en hel del skit mellan 0-16, samtidigt som jag fick se mina syskon och mamma utsättas för samma behandling under den tiden, tillsammans med att min mammis och 2 småsystrar befann sig i den här miljön tills jag var 30 år. Min mamma och syskon är ju minst sagt emotionellt krashade, men det jag som åkte på ptsd av 8 personer, även om dom andra mer el mindre traumatiserade lika mycket som jag. Det märks på andra sätt många gånger, tillsammans med att dom har samma problem med Akut stress som jag har.

Jag har en fd sambo som hade en alkoholiserad mamma, tillsammans med vänner som hade liknande uppväxtmiljöer med missbruk, där våld kanske inte har varit huvud ingridiensen. Dom uppvisar ju en massa konsekvenser av en sån uppväxt, utan att ha Ptsd.

Jag är idag väldans motvillig i att påstå att någon har Ptsd om man inte har uppenbara biokemiska tecken på det. Det krashar det endokrina systemet i kroppen. Påverkar alla somatiska celler, skapar hjärtproblem och triggar autoimmuna tillväxt sjukdomar, tillsammans med kroniska nervsmärtor + dom psykosomatiska problemen man får.

För min egen del så behöver jag en Ptsd diagnos av 2 skäl. Ena är för att få somatisk sjukvård som man jävlas med mig och inte vill ge, har jag Adhd så kan man rycka på axlarna tydligen och kalla mig för hypokondriker. Vilket är lite svårare med fastställd Ptsd och stress relaterade somatiska följdsjukdomar.

Vad det gäller Add för dig (Patrik) så. Det kan ju vara så att du påverkas av stress negativt, tillsammans med att du fungerar latent annorlunda med inlärning, koncentration och minne. Det är ju ingenting som inte säger att det kan vara på samma sätt för dig, att du är en av relativt många som använder sig av visuell inlärning. Och de visuospatiala egenskaperna främst, vilket åt minstone för mig förklarar att du är hajj på matte. I slutendan så är ju alla en produkt av otroligt många faktorer.

För min egen del så använder jag Visuell-Kiesthetic inlärning. Ju mer koncentrerad jag är, desto mer myror i byxan har jag. Om jag ska förklara saker verbalt så är det helt omöjligt för mig att sitta still, inte pga att jag har Adhd, utan pga att jag använder visuella minnesbilder, som jag målar upp det jag förklarar med yviga gester som slår ut glas osv lol.

Texter fungerar annorlunda iom precis som med böcker, så föreställer man sig ju visuella bilder av texten.

Detta tillsammans med att jag är stressad mer än vanligt av och till, och inte är still, resulterar i en mindre katastrof ibland lol.

Detta att det är kaotiskt i huvudet. Det kan ju vara rörigt på mer än ett sätt. Mitt eget emotionella inre kaos har ju sina orsaker. Mitt tidigare kunskaps och organiserings kaos har väl till stor del berott på att jag inte har fått ihop det i kronologisk ordning. Att skriva ner en massa gör att det känns mer organiserat, tillsammans med att det är lättare för mig att se vad som fattas i kunskapsväg osv. Det ger mig chansen att skapa bildminnen av den kunskap jag har, vilket gör det betydligt lättare att dela med sig av det man vet.

Depressioner kommer väl delvis ur desperation och uppgivenhet att inte kunna påverka sin situation postitivt. Lär man sig att förstå sin emotionella reaktion, tillsammans med att man lär sig hur man ska hantera situationen praktiskt, eller hur man undviker att hamna där. KBT är ju tänkt att ge en nya ideér att lösa problem, och tackla känslor.

Vad jag får ut av allt detta: Förutom ångest, frustruation, uppgivenhet, irritation, påhopp av folk som tycker jag är en idiot lol, och annat kul. I huvudsak så strukturerar skrivandet upp mina funderingar och kunskap jag har om allt detta. Det gör att min hjärna inte hacka upp sig som en gammal LP-skiva och nöter samma tanke om och om igen. Sen så tycker jag alles är skitkul och intressant.

Det är otroligt svårt att veta vilken diagnos som är rätt, bara baserat på vissa psykosomatiska symtom. Sömnproblem kan bero av en massa orsaker. Egentligen så är väl orsakerna viktigare att veta, än vad man ska kalla dem för.

Angående piller:

Jag käkar beta blockerare som sänker puls o blodtryck. Jag har det fastställt medicinskt att min vilopuls o tryck ligger högt, och det motverkas av ämnen i betablockerare. Jag käkar Lyrika och Citadon, som stänger av neuron kommunikationen mellan sensoriska nerver och ryggmärgen. Lyrika påverkar en neurologiskt så att det dämpar hypad neuron kommunikation i hjärnan. Idag så käkar jag bara piller som jag har somatisk orsak till att ätem samt som jag vet påverkar exakt det som är fel med. 

Jag ska försöka få endokrinolog remiss för att kolla om det finns skäl att käka krotisol hämmande, samt androgen boost.

Tidigare så har man frikostigt skrivit ut till mig, zoloft, utan att veta alls ifall jag behöver mera serotonin el inte. Tillsammans med att man frikostigt har skrivit ut Concerta, som ökar norandrenalin (vilket jag idag vet ligger på normal förhöjd stress nivå, jag behöver definetivt inte mer av), och dopamin, som är samma lika som noradrenalin. Jag har fått Strattera, vilket jag inte har något klinisk biokemiskt behov av, eftersom min noradrenalin är ju redan högt.

Som litet svar till Patrik om piller. Jag tycker att man ska för sin egen skull, testa ens signalsubstanser och hormoner, som de piller man får utskrivna riktar sig emot. Om nivån redan är hög, så kan det vara klokt att fundera på piller som har motsatt verkan, och minskar dessa hormoner/signalsubstanser.

Har funderat riktigt hårt i 3 timmar nu, och jag är lite råd-lös. Flytta fungerade bra för mig. Det tog bort en massa av stressen som orsakades av min omgivning i Stockholm. Tillsammans med att jag prioriterar sånt jag verkligen själv tycker är viktigt idag, gör ju sitt till. Klyshor som: Jag anpassar min situation till hur jag fungerar, och inte tvärtom hehe. Men det fungerar. Mentalt så mår jag toppen, men somatiskt är likadant, tillsammans med spontan akut stress, som jag alldrig får bukt på, har jag fått lära mig att acceptera. Jag lastar mig mindre av att jag inte fixar vissa saker eller miljöer.

Jag har kanske lättare att acceptera mycket idag, på ett positivare sätt iom att jag är medveten själv om att jag inte har valt detta, utan det är nått jag har blivit utsatt för ofrivilligt under tvång. Det här försöker jag upplysa myndigheter om, där psykiatri inkluderas, även om det kanske inte går in så bra hos dem.

Detta nedan riktar sig i allmänhet till dom som kanske inte är så listiga, och vet om att årtalet är 2010...

Om man inte hittar tillfredställande svar hos psykiatrin så är det ju en bra ide att kolla med primärvård. Psykiatri och neuropsykiatri m.m, pratar ju idag så frikostigt om att det är obalans hit o dit i det endikrina systemet, och tar för givet att det är si och så, när dom skriver ut piller. Men man testar väldigt sällan den kemiska balansen hos patienter, pga att det är ju så himla dyrt, och huvud direktivet inom svensk sjukvård verkar vara att spara cash så mycket man kan.

Det här är ju så effektivt att folk tror att man bara kan t.ex kolla serotoninet i kroppen, med hjälp av en allmänpsykiatrisk undersökning, som inkluderar prat, frågor, och mera prat. Man ser inte röken av en nål, för att ta blodprov, som snabbt kan analyseras på ett biokemiskt labb.

Om sjukvården idag säger att jag är deprimerad för att jag har låg serotonin halt i kroppen och hjärna. Då vill jag bli stucken av en nål, sen att mina blodprover åker till ett labb, som undersöks av en bio tekniker som styrker detta. Att min serotonin nivå är lägre än vad som är nyttigt. 

Alla hormoner och signalsubstanser, enzymer etc kan kontrolleras mer el mindre exakt av blod, urin el spinal vätskeprover idag. 

Som att man förra året gick ut med att ADHD gåtan är löst. Ni har lågt dopamin i det dopaminerga systemet om ni har ADHD.... Enda som får mig att köpa det, är om man kontrollerar halterna i min kropp, vilket kan bekräfta det till 100% om detta påstående stämmer för mig.

Att man testar 50 personer, och påstår att 50 miljoner fungerar precis som dessa 50 personer, litar jag endast på om man testar varje individ. För staten och sjukvård så är det givetvis billigare, om labb teknikerna bara behöver kolla 50 personer, sen så bryr man sig inte om fakta, och bara säger att det är på ett visst sätt.

Det här med adrenalin, noradrenalin, dopamin och serotonin som ska vara helt i obalans vid Adhd. Stämmer inte alls för mig. Jag har testar det, så jag vet att dom ligger på hög nivå, för det som är vanligt för en stressad person. Hela den biologiska aspekten av Adhd diagnosen faller hos mig.

Det är detta som gör mig förbannad och frustrerad när det gäller abc patienter som går runt och fantiserar och hittar på att dom fungerar på ett visst sätt, pga biologiska orsaker. Istället för att man inbillar sig att ens dopamin och serotonin är lågt = Adhd. Men gå då och ta ett blod o pissprov, så vet du exakt vad dom ligger på hos dig. Att kolla ens adrenalin o noradrenalin är inte svårare, än att pricka rätt och pissa i en dunk...  

Teoretiskt så äter man zoloft m.m för att höjja serotonin värdet.

Adrenalin, Noradrenalin och Dopamin produceras av Binjuremärgen och nervceller.

Serotonin produceras av nervceller.

Källa: http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm

Cell och DNA prov är inte farligare än att skrapa en tändsticka på insidan av kinden. Alla dessa prover är skitsimpla att genomföra, så varför den o så biologiserade psykiatrin nu inte genomför dem kan man ju undra. Det beror inte på någon konspiration, utan pga att politiker är snikiga med pengar till sjukvård, så att man har inte råd att hålla labb som faktiskt kollar dessa prover.

På tio minuter så skulle varje psykiatri patient kunna klara av dessa tester, så att deras sjukvård helt plötsligt hamnar på 2000talet.

Istället för fåniga tester med symtom skalor som inte säger ett skit rent medicinskt.

Idag om man kommer med Concerta till mig, så säger jag -Tack det är bra, mitt adrenalin, noradrenalin och dopamin är finfint högt redan. Om man ökar halten av dessa i mitt frontal cortex ytterligare så reagerar jag precis som andra personer som man har forskat på. Från hyperaktiv, tillsammans med ännu mera dopamin och stress hormoner, så slår hjärnan av och blir hypoaktivt (folk märker av det genom att jag blir lugnare i beteende). Tycker ni att jag är hysterisk och vill inkapacitera mig med kemikalier så att ni ska få det lugnare??

Serotonin finns till över 80% i mag o tarmar. Om jag stoppar i mig piller som stimulerar serotonin, så vet jag att det inte finns små target-lock system på dessa piller, så att det endast bildar mera serotonin i dom neurologiska områden, där man påstår att det är en brist, vilket man för den delen inte har en aning om för min del, eller andra patienter.

Jag vet att man kan kontrollera totala mängden i kroppen för varje hormon och signalsubstans. Samtidigt som man kan "single out" neurologiska områden och testa i specifika områden. Det är på detta vis som man har testat nivåer hos forsknings patienter. Det här kostar givetvis en massa pengar, pengar som politiker och myndigheter inte tycker är värt att slösa på oss alla akronymluffare.

Varför man inom primär vård anväder sig av en nål, och ett provrör för att testa ens biokemiska ämnen, beror på att det är det enda säkra sätt att göra det på. Annars så skulle primärvård använda sig av t.ex Patient X läste horoskåp 7 gånger, och slog ihop klackarna 3 gånger. Patient bedöms ha dessa värden, baserat på extrapolerade resultat av andra patienter tidigare.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt alla som skämmer ut sig själva offentligt med sin okunskap, där man har sin NPF blogg, och tjatar hit och dit om biokemiska obalanser, och tar för givet att dom har det, för att Psykiatriker X säger att alla som kryssar för dessa rutor, har dessa värden. Man kan lita på att dessa läkare föraktar dom träskallar som tror på detta, och skrattar och hånar er bakom era ryggar.

Man tar för givet att abc patienter har missat skolan, och deffinetivt inte läst biologi eller biokemi. Dom räknar med att man kan lura dessa individer hur mycket som helst, och en hel del patienter blir totalt förda bakom ljuset, och går runt och upplyser sin omgivning om att dom är lättlurade, inte fattar ett jota, och dra copy-paste på smörjan man går ut med i massmedia eller andra ställen på internet.

Biologisk tvärvetenskaplig neurologi och psykiatri vet om att det finns samband mellan obalanser i signalsubstans system och hormoner, som påverkar ens mående och en massa funktioner. Varför inte ta vara på denna kunskap, och ta reda på vad som felas dig, innan man tar för givet att dina värden är på ett specifikt sätt, för att du har en massa "rätt svar" på diverse psykiatri frågetest.

Innan man börjar skyffla i sig piller som ska höjja serotonin, dopamin, adrenalin och noradrenalin halter. Så är det väl vettigt at kolla om dom inte redan är för höga.

Hela NPF gänget vet ju att dom med Adhd har för låga värden av dopamin i det dopaminerga systemet. Hur dessa personer skulle hantera faktumet att det nu kanske inte stämmer för dem, om dom går till doktorn och kollar det.

Förre året så apploderade en hel del, av att Aftonbladet påstod att Adhd gåtan var löst. Problemet var fast ställt till 100% utom rimliga tvivel nu. Dessa personer har för lite dopamin... Hur många av dom som gick och testade sitt dopamin kan man ju fråga sig då. Hur tror ni att man tog reda på att vissa hade låga värden? Genom att göra Wais III test, och ASRS ett par gånger extra, eller med blod/pissprov? 

Attentions styrelse borde ju föregå med gott exempel och skaffa sig labbsvar som säger att dom av dom som nu har Adhd, också har låga halter dopamin.

Självklart så är det mer komplicerat än så. Men man använder sig av selektiv kunskap, och hittar på att man har vissa biokemiska nivåer. Som man har tagit reda på genom att läsa ett horoskåp 7 gånger, och slagit ihop klackarna 3 gånger så att man vet ens biokemiska balans på det mest cutting edge sätt man känner till idag.

Jag tycker det är skitkul med folk som genuint undrar om grejjer. Det är ju knappt nån som kommenterar här, vilket kanske har sina fördelar men även baksidor. Här e ett litet svar till Patrik.

Det är ju så att man omöjligt kan förutse om andra vet exakt hur man menar och vad man pratar om.

Jag skriver aldrig om ADD här. För att för mig så handlar det om andra probs. Jag är inte mycket till ett Ess när det gäller ADD, så jag försöker att undvika att skriva om det, så att det inte blandas ihop med allt annat.

I ICD-10's beskrivning av Adhd, så är deras diagnos akronym för Adhd = F98.8 Den ligger i en hyperaktivitets grupp som heter F90 gruppen. Det är dessa koder som används i statistik hos socialstyrelsen.I England så är det mer fokus på Hyperaktiviteten kanske.

I Sverige så blandar man lite godtyckligt med Engelska, US och Svenska uppfattningar och diagnoser om dessa symtom.

I ADHD så är det ju mest uppmärksammat med just H't och hyperaktivitet. Det samma gäller även F90 diagnoserna.

A(attention)DD så är det väl rent tekniskt, så att ens spatiala förmågor som är nedsatta. Det är ju här som man pratar (mig inklusive) om Audiospatiala områden i hjärnan, vs Visuospatiala områden. Nedsatt reaktions/respons förmåga för att  bearbeta intryck.

En Ptsd patient skulle aldrig misstas för en ADD patient tror jag. Fokus för oss ligger ju på Över/Under aktivitet för oss = H't aka Hyperaktivitet.

Skippar man H't så handlar det ju om inlärning, intrycks bearbetning m.m Vilket känns en hel del mer fokuserat av problemen som individen upplever.

Det som folk märker av hos personer med Adhd diagnosen, eller andra diagnoser med ett dolt H, är ju hyperaktiviteten. 

Vad det gäller mig presentation lol, så vart det ett fast inlägg typ. Jag brukar se över den av o till. Ofta så ändrar jag i den när jag är emotionellt upp o ner, så att det är mitt minst vettiga o sakliga inlägg lol.

En sak som precis slog mig. För kidsen med diagnos. Om man spekulerar i att för inlärningens skull. Om det är så att man använder visuospatiala områden, som gör att man reagerar en milisekund snabbare på ljudintryck så att man hamnar i normgruppen. Så finns det ju en jättebra orsak till att peta i kidsen Concerta.

Önsketänkandet att skolan ska anpassa sig till eleverna, är ju bara just önsketänkande. Föräldrar och kids har lixom inte tid att vänta på att politiker tänker om ekonomiskt med skolpolitiken. Så om dessa kids får en liten edge, oavsett vad man ger som orsak, av Concerta så är det ju värt det. 

Jag vet att amfetamin är otroligt bra kemiskt medel för själv reflektion, och efter att man använt det ett tag, så ligger tänkandet kvar. Påverkan som är positiv ligger förhoppningsvis kvar hos individen långt efter att man slutat med amfetamin. Det är ju lixom inte bara dåligt med Amfetamin, även om folk har skräck uppfattningar om den illegala drogen, tillsammans metylfenidat. 

Jag tror inte det finns några forsknings resultat på förbättrad neurologisk verbalspatial respons hos dom som fungerar normalt med visuospatial perception. Inte pga att det inte är så, utan bara att man inte tänkt på det ännu, eller hunnit.

Om det skulle finnas, så skulle det faktiskt vara något väldigt påtagligt, för alla oroade mammor och pappor, när man lätt kan förklara och visa vad det är som är bra med Concerta, och exakt hur lillen kommer att gagnas av det.

Jag vet av egen erfarenhet att jag blir mindre aggiterad av ljud, när jag har käkat amfetamin. Man sorterar bort onödiga oljud bättre helt klart.

När det nu är klargjort att det är väldigt få kids som faktiskt får Concerta o Ritalin. Åtminstone här på mitt hak, med hjälp av socialstyrelsens hjälpsamma tjänstemän/kvinnor. Så vore det trevligt med lite vettig och enkelförstålig motivation till varför man ska käka Concerta.

Istället för subjektiv gojja om amfetamin som baserar sig på sammanställd forskning om dopaminerga systemet. Neurologiskt rent praktiskt så fungerar Concerta i helt andra områden i hjärnan, än vad som påstås, tillsammans med att det påverkar serotonin, som påverkar välmående m.m. 

Men som sagt. Skulle man kunna visa att skillnaden hos individer är konkret. Som att man använder visuospatiala områden, istället för som majoriteten använder de audiospatiala områderna. Då är det fast ställt att det är en neurologisk skillnad mellan patient och sk normal, även om båda är normala i grund neurologiskt. Samt att Concerta praktiskt påverkar en person i dom audiospatiala områderna i större utsträckning, pga att dom som är födda med att lyssna bra, inte kan bli bättre än vad man är ju. Ni hajjar. 

Det här är väl överkurs för träskallarna som forskar om alles detta i Sverige då eller?

Moral etiskt att ge kids Concerta skulle ju vara löst då.

Kollade igenom mina +30 A4 sidor jag har fått av psykiatri. Jag hittade en bra websida med länkar till att ladda ner dessa tester.

http://www.neurotransmitter.net/adhdscales.html

Det här är tester som man inte ska dra några växlar på, utan bara för att kolla in dom. Har man absolut ingen utbildning  el kunskap för att tolka resultaten, så ska man inte göra ett försök då.

Jag har missat att nämna Wurs (76) och Wrass poäng (101/140). Det här säger ju inget om det inte är i ett sammanhang. Mina höga poäng på Wurs berodde på att det är så man reagerar i en missbruksmiljö som barn, vilket missas medvetet.

Jag är inte mycket bättre än andra, och bara antager vissa saker utan att verkligen försäkra mig om att det stämmer, vissa gånger, men oftast till slut när jag har energi så försöker jag att ta reda på om det jag har antagit stämmer.

Den omfattande överdriften om amfetamin preparat, som speciellt scientologer skriker sig hesa om. Att man skriver ut amfetamin till höger och vänster. Detta skulle ju kunna stämma, men nu gör det ju inte det då.

Jag var inne på Socialstyrelsens sida för recept o läkemedels statistik och hittade en förvånadsvärd sak. Concerta, Ritalin o Strattera är i grupp N06 för Central stimulerande läkemedel. Där har man årstatistik för hur många patienter som får piller ur denna läkemedelsgrupp. Man kan inte titta på ett individuellt läkemedel. Men bara det att det ingår en hel del i denna grupp, om än istortsätt licens belagda amfetamin preparat. Men man ska tänka på att Strattera är itne det, utan ett tidigare anti-dep piller projekt, vilket sänker statistik ytterligare.

Dessa är ju som känt psykiatrin första val när det kommer till sjukvårds åtgärder emot t.ex Adhd. Jag tog med 2008 års piller knaprande, som landade på futtiga 10405 personer, där jag är inkluderad som en person själv. Jag slutade med Concerta i april 2008.

2008: 10405 personer

En viss del av dessa är ju återkommande personer som hamnar i statistiken, andra är personer som testar 2-3 olika preparat i denna grupp, så att dom dubbelräknades. Jag testade själv Strattera samma år, 2008 så jag blir ju dubbelräknad.

Dessa personer är både barn och vuxna. Så vitt jag vet så får alla ny diagnostiserade CS perparat, och alla med diagnos har antingen provat dom någon gång. Av det enkla skäl att det är vanlig praxis att skriva ut medicin för Adhd.

Hur många det är som är återkommande, samt som bara får Strattera är ju svårt att veta. Men bara av det faktum att det är så få gämför med andra preparat säger ju mycket.

Det är ju svårt att fuska med denna statisk, och varför skulle man egentligen. Varför nu FN anser att 10.000 recept per år, ur denna läkemedelsgrupp är förmycket kan man ju undra.

Vissa saker stämmer ju, som att den procentuella utvecklingen för CS preparat rent teoretisk verkar väldigt hög. För om man ökar med 1000 recept per år, dom sista 10 åren vilket det handlar om, så är det en väldigt hög procentuell utveckling. Men com'on... Strattera tar säkert av minst 2000 personer från dessa 10.000 Så om det nu är ca 8000 personer, där barn och vuxna är inkluderade. Så känns ju inte det särskilt överdrivet.

Det man har protesterat om, är ju just faktumet att det är så otroligt många som man så lättvindligt skriver ut till. Att det slarvas med regler, och som i mitt fall, när man skrev ut 3 månads konsumtion på ett bräde, utan att kolla om jag käkade upp det på en vecka eller inte. Sure att det finns brister. Men lite propotionelig borde man ju vara.

Barnen är ju det som är långsiktigt återkommande i störst grad. Men nu snackar vi om ett par tusen kids, och inte flera tio el hundra tusen som vissa knäppskallar vill påskina. Det är tragiskt att personer ska behöva äta mediciner eller droger för att överleva.

Att det nu inte stämmer att man skriver ut CS preparat i mängder, verkar ju inte massmedia eller andra vara intresserade av.

Att jag inte tycker att det finns tillräckligt med underlag för att skriva ut amfetamin till folk och säga att det är helt ofarligt hör ju inte hit. Nu är det ju inte i praktiken det mardröms senario som vissa vill få det till.

Jag har försökt att hitta det här tidigare, men inte gjort det av något skäl. Nu snubblade jag över det, när jag inte ens letade efter det lol. 

ASRS v1.1

Jag vet inte om dom har tagit bort några frågor, för jag drar mig till minnes, den vetenskapliga frågan: Hur länge äter du middag, även om den nu var utformad på samma sätt. Händer det att du lämnar matbordet innan andra har ätit klart. Eller något liknande.

Det är ju sådana här test som tyvärr underminerar adhd diagnosen, anser jag personligen.

Fråga 3. Hur ofta har du problem att komma ihåg avtalade möten, t ex läkarbesök, eller åtaganden?

Aldrig, sällan, ibland, ofta, mycket ofta.

Skillnaden mellan sällan och ibland. Är skillnaden mellan Adhd eller inte, enligt dom jönsar som har tagit fram detta test.

Frågan är ju hur många gånger av 10 stycken, är sällan? 1 eller 2 gånger?

Och hur många gånger är Ibland. 3-4 stycken?

Mycket ofta måste ju betyda 9 av 10 gånger, för om det är 10 av 10, så är det ju alltid.

När det gäller självskattnings test, där man ska fokusera på sina svagheter, så vet man att man tenderar att överdriva sin egen uppskattning om en själv. Det samma gäller åt andra hållet, där man överdriver sina goda kvaliteter o egenskaper.

Rent vetenskapligt så är mammor värst på att överdriva, när det gäller att avgöra om deras lille typ är Abc aktig. Rent kliniskt sätt, så borde barnet, lärare, mamma och pappa, tillsammans med 2 oberoende psykiatriker genomföra samma test. För minsta möjliga feldifferans. Om så nu är fallet, vet jag inte.

För min del, så var det min egen uppskattning som gällde, och läkaren bockade för. För att det skulle bli rätt, så borde han ha räknat in min bias, och flyttat min bock åt vänster, till mer sällanhållet, men det tror jag knappast att han gjorde.

Vad det är nu som säger att dessa 18 frågor, där ibland, ofta och mycket ofta leder till Adhd, kan man ju undra. Men om man för ett ögonblick försöker att vara lite objektiv. Försök att sätta dig in i hur en skeptiker uppfattar detta.

Egentligen ska ju inte sådana här tester komma ut till allmänheten, eftersom det bara spär på den negativa bilden av abc diagnoser. Men är det så konstigt att folk reagerar på idiom-test som dessa?

Vad dessa frågor egentligen säger, är att du är stressad, och glömmer pga det, om man vill vrida lite på det nu. Det är ju lixom ingen omöjlighet att ens minne är påverkat av hormoner i kroppen som påverkar dom exekutiva funktionerna. Vilket nu skälet än är, så kan ju det mesta bero på en massa ihållande faktorer.

Det här testet är ju ett av flera stycken, och inte totalavgörande även om man svarar mycket ofta på allt.

En sak jag har råkat ut för själv, som många andra i ett förhållande. Är att man inte motsvarar förväntningarna som den andre har på en.

I 30 års ålder så fick jag ur att min partner var stort besviken på mig, för att jag inte motsvarade hennes förväntningar, och på hur hon kände att vårt liv egentligen borde vara. Hus, bil, jobb osv osv.

Idag så är det ju uppenbart att hur mycket jag än skulle ha försökt att uppnå hennes sociala förväntningar på hur vuxna par ska leva, och hur deras prestationer skall se ut. Så skulle jag aldrig klarat av det, av trista skäl.

Jag och mina bröder, tillsammans med polare är hopplösa luffare, utan ambitioner att vi kommer att uppnå en hög materiell status. Vi nöjjer oss med tak över huvudet, en dator och en bira ibland.

Självklart så försöker våra respektive att försöka att motivera oss att öka våra ambitioner och perstationer på varierande sätt. Med tjat och gnat, ilska och bråk, otrohet och/el sexvägran, lägger upp fällor för oss att falla i, som t.ex du får inte dricka samtidigt som i nästa mening, här är en kasse öl. När vi super och knarkar el är otrogna själv, där man skiter i allt, så bemöts vi med förståelse och mamma omhändertagande, för att man uppfyller de förväntningar om att man är en katastrof några år in i förhållandet. När vi sköter oss och försöker att ge det vi anser själva och har som krav på oss själva. Att man ska ta hand om den man älskar efter bästa förmåga. Så verkar man tro att det är läge för att hacka och tjata mer på oss, för att vi ska "hajja till själv, vad ni vill med oss".

Killarna är korkade och tror att ni ville ha en relation med oss, pga att vi är/var den person som ni träffade och gillade. Att det räcker..

Tjejjerna är korkade och tror att vi kan bli något vi inte är, med hjälp genom tjat och gnat m.m

Min insikt av att självbedrägeri är människans starkaste drift, har fått mig att delvis förstå hur det går som det gör med relationer.

När en kvinna el man träffar en person dom gillar. Så är man bara benägen att se dom bra egenskaperna hos individen, och låssas att dom dåliga egenskaperna inte finns. När dessa smyger sig fram och blir så uppenbara efter att man  har känt varandra ett tag, så förebrår man inte sig själv att man har haft fel pga själbedrägeri, utan det är givetvis den andre som har lurat en.

Jag gör nu förtiden att jag är väldigt påstridig med att förklara hur jag fungerar, med betoning på mina dåliga sidor och tillkortakommanden. Att det inte går att förändra mig till något annat än det jag är, och ska man umgås med mig, så får man avgöra själv, om mina positiva sidor överväger dom lika påtagliga dåliga sidor.

Med mig, så kan man glömma det traditionella o stereotypa svensonlivet, med hus, bil, båt, yrkesarbete, hund o katt m.m Det är kört. Hur mycket man än önskar att jag skulle vara mycket bättre än den jag är, så är det inte möjligt att det händer oavsett mängd tjat o gnat osv.

Jag har märkt att dom personliga önskemålen inte alltid motsvarar dom socialt förväntade. Man är orolig för om andra ska tycka att man är misslyckad, bara för att man nöjjer sig med ens personliga önskemål, man ska hela tiden sträva efter mer. Men om man nu är nöjd själv, även om det nu inte inkluderar vad traditionell lycka inkluderar. Hur bemöter man detta.

Om man träffar nya människor, så frågar dom vad man gör. Vilket är mer exakt "hur välbetalt och fint arbete har du". Är du singel vilket lika gärna kan vara -Är du en loser som ingen gillar? Självklart så upplever var o en samma fråga olika baserat på vilka undermedvetna förväntningar man själv har, när det gälller vad deras åsikt om lycka är. 

Se: http://duktighet.se/

Dom flesta vill ha en godtagbar social status, respekt och acceptans från sin omgivning.

Sett ur mitt perspektiv, så ställer många kvinnor orimliga krav på sig själva och andra. Vilket säkert är lika sant för män.

Många bygger bilden av sig själv, baserat på sin egen uppfattning, och andras uppfattning.

Män är duktiga på att lura sig själv, att just den här madamen är annorlunda alla andra. Hon kommer inte gnata och tjata, och låta sig påverkas av sociala förväntningar, som går ut över mig själv i slutendan. Även om det visar sig tidigt att hon fungerar precis som andra.

Det är synd att dom flesta inte ser och accepterar den andre på det sätt den egentligen fungerar på. Kvinnor är gnällspikar, och män är slashasar lol. Vem som drabbas värst kan man ju dividera, men totalt sett så drabbas ju alla.

Relations forskningsresultat visar (till motsats av det som påstås), ju mindre problem, desto bättre och stabilare är relationen. Det här konceptet att elände stärker banden är bara en skröna. Ekonomi ligger i topp för separation, vilket inkluderar dessa hus, bil etc förväntningar som finns. Desto lägre krav på en själv, tillsammans med yttre krav, desto bättre mår folk.